2348830 GL0942 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:42 Måndagen den 8 december 1997/98 42 1997-12-08 00:00:00 Rättsväsendet FB7AF404-579E-4058-B4A1-E70B8EFB21AE 1 GUN HELLSVIK (m) m Fru talman! Helt centralt för den moderata politi- kens utformning - oavsett vilket området det gäller - är tilltron till människors förmåga och vilja att ta ansvar för sina egna val och sitt eget liv. Överfört till moderat kriminalpolitik innebär det att varje männi- ska som är i stånd att ansvara för sina handlingar och beslut också har både rätt och skyldighet att göra det. Anledningen till att flertalet av oss inte begår brott som vuxna är att vi redan i unga år har fått lära oss betydelsen av att visa respekt för andra människors liv, hälsa och egendom. Sådana grundläggande nor- mer har större betydelse för människors beteende än varje slag av lagstiftning även om sådan också måste finnas. Samtidigt måste respekten för straffsystemet, som just är grundat i sådana värderingar, upprätthållas genom en konsekvent reaktion vid brott. Brister med- borgarna i respekten för grundläggande normer och värderingar hotas rättstryggheten och hela fundamen- tet för det civiliserade samhället, vilket påverkar lan- dets brottsnivå. Om vi skall kunna förhindra att den redan utbred- da normlösheten rotar sig ännu mer och återupprätta ett samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar krävs en opinion för dessa grundläggande värden. En av Moderaternas största framtidsuppgifter är att driva denna opinionsbildning bland såväl en- skilda individer som bland förtroendevalda och be- slutsfattare. Det är framför allt på detta sätt som vi kan uppnå ett samhälle grundat på lag och ordning, där en av flertalet medborgare omfattad uppfattning om vad som är rätt och orätt fungerar som ett sam- manhållande värdekitt. En vanlig källa till otrygghet och vanmakt är rädslan för brott. Hösten 1996 genomförde BRÅ en opinionsundersökning om svenska folkets attityder till brott och brottsförebyggande åtgärder. Av undersök- ningen framgår att svenska folket anser att vålds- brottsligheten är det i särklass största samhälls- problemet efter arbetslösheten. Den alltmer utbredda rättsotryggheten i Sverige måste ses mot bakgrund av senare års stora bespa- ringar på rättsväsendet. Medborgarna upplever att deras berättigade krav på rättssäkerhet och rättstrygg- het inte längre tillgodoses. För att kunna återupprätta medborgarnas förtroende för rättssamhället krävs skärpta kriminalpolitiska mål och ett stärkt rättsvä- sende. Om brottsligheten skall kunna bemästras måste kriminalpolitiken samverka med andra samhälleliga områden och bygga på en helhetssyn. Åtgärder som bidrar till ett tryggare samhälle och minskad segrega- tion är viktiga inslag i brottsbekämpningen. Av sär- skild betydelse är familjens roll. Familjen måste kun- na fungera både som vårdare och förvaltare av det man byggt upp tillsammans inom familjen. Familjen måste dessutom fungera som en frontlinje mot miss- bruk och kriminalitet. På grund av den ekonomiska stagnationen i vårt land, med hög arbetslöshet, höga skatter och ett allt större bidragsberoende, har många familjer drabbats av såväl ekonomisk som social otrygghet. Långtidsar- betslösa, ekonomiskt och socialt svaga familjer har inte alltid den styrka som behövs för att kunna tillrät- tavisa ett besvärligt barn i tonåren som t.ex. genom sitt asociala beteende signalerar att allt inte står rätt till eller som kanske redan har tagit steget in i krimi- nalitet. Det finns här skäl att också ur ett brottsföre- byggande perspektiv framhålla landets behov av fler riktiga arbeten och lägre skatter, så att alla familjer får en verklig möjlighet att bygga upp en ekonomisk och social grundtrygghet för framtiden. Även om det inte finns något starkt direkt samband mellan hög arbets- löshet och stigande brottslighet, riskerar arbetslöshe- ten att indirekt påverka brottsutvecklingen på ett ne- gativt sätt. Många föräldrar upplever att de saknar argument för att kunna övertyga sina tonåringar om faran med att pröva narkotika. Ett tydligt tecken på detta är att alltfler unga människor i dag prövar narkotika. Många föräldrar tenderar också att brista i sin förmåga att utöva tillräcklig uppsyn över sina barn. Oavsett vad det beror på är detta ett faktum, i annat fall hade vi inte haft de problem med ungdomsbrottslighet som vi faktiskt har. Som föräldrar - eller över huvud taget som vuxna - har vi en skyldighet att dels fungera som goda fö- rebilder för de unga, dels "lägga oss i" så fort vi upp- täcker att unga människor i vår närhet genom sitt beteende signalerar att de är på väg att spåra ur. Detta innebär bl.a. att vi alla har ett ansvar för att med ord och handling tydligt visa att vi inte accepterar krimi- nalitet eller andra hänsynslösa beteenden. Efter familjen är det skolan som har den viktigaste uppgiften då det gäller att förebygga brott. Det är här inte endast fråga om att skolan skall förmedla grund- läggande kunskaper om vad som är rätt och fel i sam- hället. Det gäller i lika hög grad att se till att skolarbe- tet fungerar. Märker elever att de inte behöver följa lärarnas anvisningar eller att de kan skada andra ele- ver eller skolans egendom utan att de möts av en reaktion är detta ett svek både mot de elever som drabbas och mot den normöverföring som familj och lagstiftare bedriver. Det är av största vikt att den unge inser att samma regler gäller i skolans värld som för samhället i övrigt. Under de senaste månaderna har uttalanden från olika politiska partiers företrädare kunnat tolkas som att det nu föreligger en samsyn om behovet av att öka människors trygghet mot brott. Bl.a. har Socialdemo- kraterna vid upprepade tillfällen uttalat att det inte föreligger någon egentlig skillnad mellan den modera- ta och den socialdemokratiska kriminalpolitiken. En nyhet i den kriminalpolitiska debatten är att även Vänsterpartiet och Miljöpartiet sagt sig efterfråga fler poliser och ökad trygghet på gator och torg. Vi moderater välkomnar en utveckling i riktning mot en ökad kriminalpolitisk samsyn om vad som måste göras för att öka människors rättstrygghet och rättssäkerhet. För att verklig samsyn skall kunna upp- nås, och leda till resultat, förutsätts det emellertid att vissa grundläggande krav är gemensamma. Tyvärr är det inte mycket som tyder på att de grundläggande kraven uppfylls. De ekonomiska förut- sättningarna för rättsväsendet har med de beslut som redan tagits inte i någon större utsträckning förbättrat förutsättningarna för rättsväsendet. Kvar står alltså det faktum att en allt mindre andel av de anmälda brotten klaras upp trots att brottslingarna i många fall är kän- da av polisen. Vad som framför allt har minskat är uppklarningen av brott i mellanskiktet, dvs. den s.k. vardagsbrottsligheten, som drabbar folk i allmänhet i form av stölder och inbrott. Utvecklingen har gått dithän att människor som faller offer för brott i vårt land inte längre kan lita på att polisen kan göra vad som krävs för att brottslingen skall kunna gripas och brottet klaras upp. När staten inte längre mäktar med att uppfylla en av sina viktigaste uppgifter, nämligen att skydda medborgarna mot brott, brister själva fundamentet för det civiliserade samhället. I den situationen befinner sig det svenska samhället i dag. Fru talman! Riksdagen har redan fattat beslut om rättsväsendets resurser, och dessa är enligt vår upp- fattning klart otillräckliga. Då vi moderater inte i detta sammanhang får framställa yrkanden i denna fråga vill vi i vart fall få utgångspunkten för kriminalpoliti- ken prövad i dag, varför jag yrkar bifall till reserva- tion 3. Vi moderater står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer men för tids vinnande begränsar vi oss till att yrka bifall till reservation 3. 0937012299307 N 2010-01-01 00:00:00 199973 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0942/#anf1