2348829 GL0941 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:41 Fredagen den 5 december 1997/98 41 1997-12-05 00:00:00 Sveriges totalförsvar 1998 s 04EDFFA0-449D-40A2-9301-D3B09949384F 5 ÅKE CARNERÖ (kd) kd Herr talman! Flyttkarusellen inom Försvarsmakten närmar sig smärtgränsen, och den mänskliga aspekten får inte glömmas bort. När organisationen krymper måste kompetens och väl fungerande nätverk med det civila samhället bevaras och vidareutvecklas. Goda karriärmöjligheter och byte mellan olika befattningar inom totalförsvaret bidrar till folklig förankring och god personalpolitik. Jag hävdar att personalförsörj- ningen blir allt viktigare att utgå ifrån vid strukturför- ändringar. Herr talman! Den föreslagna militära skolverk- samheten innebär bl.a. att Marinens officershögskola i Karlskrona läggs ned och att det inrättas tre försvar- smaktsgemensamma officershögskolor i Halmstad, Solna och Östersund. Nu inställer sig naturligtvis en del frågor. Hur får vi bäst en välutbildad officerskår i framtiden? Vilka behov skall officersutbildningen tillgodose? Försvarsmakten är beroende av personalens kom- petens. Ju högre kompetens, desto bättre kvalitet får vi i krigsförbanden, och därmed har jag även sagt att välutbildade officerare är den viktigaste basen i vår anpassningsförmåga. Den viktiga frågan i detta sammanhang är natur- ligtvis hur den fortsatta fackutbildningen skall utfor- mas. Vi vet alltså inte i dag hur systemet för offi- cersutbildningen skall se ut i framtiden. Regeringen skriver nu att det återstår många frågor om det mer konkreta innehållet i utbildningen på olika nivåer och för olika kategorier anställda. En annan viktig aspekt är den utbildningsmässiga samordningen mellan offi- cerare och pliktpersonal. Kristdemokraterna menar därför att det saknas ett genomarbetat underlag för att riksdagen skall kunna fatta ett bra beslut i frågan. Ett delbeslut skall väl ändå inte få styra officersutbildningen. Den fullstän- diga skolutredningen måste avvaktas innan definitivt beslut fattas om det militära försvarets framtida skol- verksamhet. Vi vill därför yrka bifall till reservation nr 18. Det måste finnas starka skäl för att avveckla den sammanhållna utbildning som bedrivs i Karlskrona, där marinens samtliga typförband produceras med närhet till goda övningsområden. Just detta krävs ju för att tillgodose sjöförsvarets behov av dugliga och kompetenta officerare. I ett särskilt yttrande har jag kommenterat vår syn på skolverksamheten i Karls- krona. Herr talman! Försvarsmaktens helikopterverksam- het skall på lokal nivå organiseras i fyra divisioner i Boden, Berga, Linköping och Kallinge. Kristdemokraterna menar att Försvarsmaktens he- likoptrar är kvalificerade resurser i kriser och krig för att tillgodose operativa behov. Helikoptern har även stor betydelse i det civila fredstida samhället när det gäller övervakning och kontroll av sjöterritoriet samt stöd till samhället inom sjukvård och räddningstjänst. Skärgårdsbefolkningen och fartygstrafiken ser heli- koptern som en trygg och säker sjöräddningsfunktion. Tolfte helikopterdivisionen på Säve är Sveriges mest utnyttjade räddningshelikopterresurs. Regeringens förslag innebär ett orimligt stort an- svar för Kallingedivisionen: flygräddningsberedskap vid tre flygflottiljer, taktisk helikopterverksamhet vid två marinkommandon och civil sjöräddningsbered- skap i landets tätaste sjötrafikområden. Regeringen anför i propositionen att fem tunga helikoptrar skall baseras på Säve, vilket lätt kan vilse- leda till att tro att Säve får en förstärkning av helikop- terresurserna. Eftersom flygräddningstjänsten vid F 7 skall fortsätta som tidigare för att inte störa flygtids- produktionen när det gäller JAS innebär förslaget att F 7:s helikoptrar som flyttas till Säve återgår till F 7 för att arbeta vid sin gamla arbetsplats! Kristdemokraterna menar att en helikopterdivision bör finnas på västkusten för att förmågan att samtidigt leda och genomföra verksamheter i Västerhavet och Östersjön skall tillgodoses. Lokal ledning är viktig! Då får vi två divisioner i södra militärområdet som är väl förtrogna med sina respektive operationsområden. Onödiga transportflygningar och investeringar und- viks, och bättre möjligheter erhålls att stödja det civi- la samhället genom sambruk av resurser. Ett väl fun- gerande räddningssamarbete i Skagerrak och Katte- gatt har utvecklats tillsammans med danska och nors- ka helikopterförband. Motsvarande arbete har inte gjorts på någon annan helikopterdivision. Ett växande internationellt samarbete med Nato i PFF- sammanhang talar också för en helikopterdivision på västkusten. Därför bör en Division väst inrättas på Säve av sjöoperativa skäl. Jag yrkar bifall till reservation nr 22. Försvarsutskottet har flera gånger anfört att bättre helikopterberedskap behövs i norra Sverige. Det finns inga förslag till basering av helikopterresurser längs Norrlandskusten från Luleå till Uppsala. Vi menar att regeringen tydligare borde ha angett en inriktning för helikopterverksamheten där. För att tillgodose kraven på civil räddningstjänst samt sjö- och flygräddning bör Söderhamn vara en lämplig baseringsort. Jag yrkar bifall till reservation nr 23. Herr talman! När det gäller stridskrafterna har re- geringen angett att otillräckligt antal övningstillfällen, samövningar och repetitionsutbildningar visar på brister bl.a. vad gäller försvaret av flygbaser. Vi krist- demokrater betonar därför att utvecklingen av vårt luftförsvar noggrant måste följas upp och redovisas för att minska bristerna. Att hindra en angripare att få herravälde i luften är ju en grundläggande förutsätt- ning för vår försvarsförmåga. Eftersom luftförsvars- förmågan skall prioriteras måste krigsdugligheten snabbt kunna höjas. Utskottet utgår från att de brister inom luftförsvaret som kristdemokraterna pekat på följs upp och av regeringen anmäls till riksdagen. Rekryteringen till hemvärnet skall prioriteras, och det är positivt att hemvärnet nu får ny och modern materiel. För att hemvärnet skall kunna klara av sina uppgifter i händelse av väpnat angrepp och vara at- traktivt vid nyrekrytering måste tillräckliga ekono- miska resurser avsättas för utbildning och övningar. Herr talman! Kristdemokraterna menar att princi- pen ett län - ett försvarsområde borde ha gällt. Anta- let försvarsområden är 16 efter Försvarsbeslut 96. Västra Götalands län föreslås nu bli ett försvarsområ- de, FO32, med ledningen placerad vid Västkustens marinkommando i Göteborg. För stöd åt frivilligor- ganisationerna och samverkan med kommunerna inrättas tre FO-gruppenheter: Bohus/Dalsgruppen i Skredsvik, Skaraborgsgruppen i Skövde och Älvs- borgsgruppen i Borås. Totalförsvarets utökade uppgifter ställer nya krav på samverkan i det civila fredstida samhället. Det sårbara moderna samhället, där kommunerna svarar för en betydande del av samhällets beredskapsåtgär- der, kräver kunskap och planläggning genom kontinu- erlig samverkan i fred. De 15 FO-staber och de 10 FO-gruppenheter som vi nu får blir viktiga länkar mellan Försvarsmakten och det fredstida samhället. För att man skall kunna underlätta utbildning och rekrytering för de frivilliga försvarsorganisationerna måste deras verksamhet knytas till totalförsvaret så nära som möjligt på lokal och regional nivå. Det dag- liga stödet liksom samhörigheten med den tradition och kontinuitet som de gamla landskapsregementena innebär, behövs för att ta vara på det engagemang för att göra en frivillig insats inom totalförsvaret som finns i vårt land. Kristdemokraterna vill understryka att försvarsom- rådesledningarna måste ha god kompetens och kraft att leda och samordna den omfattande verksamheten och utveckla en god förmåga att stärka försvaret vid en anpassningssituation. I det föreslagna FO32 kom- mer marin verksamhet längs hela västkusten och terri- toriell verksamhet i Västra Götalands län att ledas av samma chef. En uppföljning av den nya försvarsom- rådesorganisationen måste därför göras som belyser konsekvenserna för det militära försvaret, kommuner- na, frivilligorganisationerna och det civila försvaret, och utskottet utgår från att regeringen gör en sådan uppföljning. Herr talman! Försvarets förmåga till anpassning är en avgörande och central fråga för svensk försvars- politik. Försvarsbeslut 96 betonade att anpassnings- doktrinen kommer att vara i behov av ständig utveck- ling, där regelbunden uppföljning och utvärdering är viktiga ingångsvärden, samt att riksdagen årligen bör följa upp beredskapsläget och överväga behovet av förändrad inriktning. Inom högst ett år skall alla väsentliga delar av to- talförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedel- bart efter mobilisering. Så beslöts i etapp 1 av För- svarsbeslut 96. Nu anges på flera ställen brister vad gäller krigsduglighet och begränsningar av repeti- tionsutbildning. Varje år görs stora investeringar i utbildning av pliktpersonal. Eftersom vår anpass- ningsförmåga i hög grad bygger på välutbildade för- band bör inte genomförd utbildning förslösas genom inställda repetitionsutbildningar. Regeringen måste därför ange vilka åtgärder som kommer att vidtas för att ta till vara och vidmakthålla nödvändig kompetens hos pliktpersonalen, dels inför en ettårig höjning av krigsdugligheten, dels när det gäller den långsiktiga anpassningen. Den svenska försvarsindustrins unika förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska system har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde och måste tryggas. En viktig del av Sveriges försvarspolitik blir därför att säkerställa Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörjning. Svensk försvarsindustri är den grund vi skall utgå från vid en anpassning, om krigsorganisationen skall förbättras och växa. Den analys av försvarets materi- elförsörjning som regeringen skall göra vid den sä- kerhetspolitiska kontrollstationen 1998 måste dels innehålla en redovisning av vidtagna anpassningsåt- gärder, dels visa vilka kompetensbehov som finns i framtiden på grund av den militärteknologiska ut- vecklingen. Regeringen ansåg inför Försvarsbeslut 96 att det finns realistiska förutsättningar för att i allt väsentligt ge krigsorganisationen full krigsduglighet inom en ettårsperiod. Kristdemokraterna menade i Försvars- beslut 96 att tydliga mål måste formuleras för total- försvaret, så att statsmakterna får möjlighet att utvär- dera anpassningsåtgärderna och på så sätt följa upp beredskapsläget. För att riksdagen skall kunna pröva hur anpass- ningsförmågan utvecklas och hur förmågan att höja krigsdugligheten byggs upp måste regeringens redo- visning bli mer utförlig. Utskottet diskuterade i våras styrning och uppföljning av totalförsvaret och efter- lyste bl.a. en värdering av Försvarsmaktens styrka och svagheter. Jag menar att mycket är vunnet om vi kan sluta cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål - operativ förmåga - kostnader. Herr talman! Regeringen anger bl.a. att en del länsstyrelser haft svårt att upprätthålla kompetens inom områden som berör den kommunala beredska- pen och att kommunernas krigsorganisationer övats i mycket begränsad omfattning. Konsekvenserna blir att viktig beredskapsplanering inte blir utförd och att samhällets förmåga att motstå svåra påfrestningar allvarligt kan minska. Regeringen måste därför åter- komma till riksdagen så snart som möjligt, om läns- styrelsernas förmåga att beredskapsplanera inte kan upprätthållas. Herr talman! Aristoteles har sagt: Det är sannolikt att något osannolikt inträffar. Det vidgade säkerhets- begreppet innebär att vi måste ha en helhetssyn på samhällets hantering av yttre och inre hot och på- frestningar i såväl krig som fred. För att öka det allmänna säkerhetsmedvetandet i vårt samhälle menar Kristdemokraterna att den en- skilda människans möjligheter att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och andra samhällsstörningar måste förbättras. Skolan har här en viktig roll liksom frivilligorganisationerna. Jag hoppas att Räddnings- verket och Styrelsen för psykologiskt försvar kommer med ett bra handlingsprogram för skolan, som vi kristdemokrater efterlyst just i syfte att få ett säkrare samhälle. På sikt skulle vi kunna få en robust generation med en aktiv livförsäkring i form av god hembered- skap och självskyddsutbildning. Detta bidrar till att minska samhällets sårbarhet och ger oss vinster ur såväl ett mänskligt som ett samhällsekonomiskt per- spektiv. Herr talman! År 2000-problematiken visar att all- varliga samhällsstörningar kan uppstå. Även om re- geringen vaknat sent så har nu arbetet kommit i gång med vad utskottet uttalat, nämligen att ta fram en strategi som preciserar statens ansvar och anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella hand- lingsprogrammet för IT. Herr talman! Pliktsystemet är en viktig del av vår försvarsprincip, och därför bör en reformering ske så att inte trovärdigheten för folkförsvaret undergrävs. Den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska uppoffringar i jämförelse med den som hamnar i utbildningsreserven eller inte blir antagen till grundutbildning. I avvaktan på resultatet av den avise- rade översynen har Kristdemokraterna föreslagit att dagersättningen för totalförsvarspliktiga höjs med 5 kr från nuvarande 40 kr till 45 kr per dag. Herr talman! För att Försvarsmakten skall kunna lösa ålagda nationella och internationella uppgifter krävs välutbildade och välutrustade förband. Den pågående mekaniseringen och tekniska förnyelsen måste därför fortgå så att bra skydd, hög rörlighet och god anfallsförmåga erhålls. Kristdemokraterna vill betona att hög säkerhet, gott personligt skydd, tillgång till modern materiel, effektiv sjukvård och trygga ledningsfunktioner är betydelsefulla faktorer i händel- se av ofred och när vi sänder ut personal i fredsfräm- jande internationella operationer. 079223680900 N 2010-01-01 00:00:00 199878 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0941/#anf5