2348829 GL0941 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:41 Fredagen den 5 december 1997/98 41 1997-12-05 00:00:00 Sveriges totalförsvar 1998 s 499DF57F-E422-4515-9D73-9B874DCF43FC 2 LENNART ROHDIN (fp) fp Herr talman! Dagens debatt och de beslut som vi fattar i eftermiddag handlar formellt om budgeten för 1998 för utgiftsområde 6 Totalförsvaret. Detta är i sig inte speciellt dramatiskt, särskilt inte som det skulle röra sig om en uppföljning för år två av det femåriga försvarsbeslut som riksdagen tog i december för ett år sedan. Och särskilt inte som de båda regeringsbärande partierna - Socialdemokraterna och Centern - visat samma totala brist på vilja att lyssna och ta till sig kritik, förslag och synpunkter under beredningens gång i försvarsutskottet som förra året. Vad som överenskommits i slutna rum skall även denna gång drivas igenom till varje pris. Men - vad värre är - vi vet egentligen inte alls vad majoriteten i dag fattar beslut om. Rapporterna om allt större svarta hål i försvarets ekonomi blir allt intensivare. Kommer försvaret ens under innevarande år att kunna fullföljas i enlighet med det som s och c "majoriserade fram" för ett år sedan? Finns det över huvud taget någon möjlighet att ut- skottsmajoritetens förslag enligt regeringens budget- proposition kommer att kunna fullföljas, eller är det redan i dag urgröpt till oigenkännlighet? Och när skall det bli dags att rätta till det inträffade? Av allt att döma kommer 1998 års kontrollstation inte att hinna förelägga riksdagen beslutsunderlag för justeringar ens för år tre, budgetåret 1999. Om de värsta uppgifterna från högkvarteret är sanna, tyder de på en fullständig brist på grepp över ett läge som löper amok. Om de olika uppgifterna däremot är ett utslag av taktiskt spel för att skjuta över ansvaret för Försvarsmaktens problem på den politiska sidan, tyder det på en upprörande omdömes- löshet. Men, försvarsministern, den bistra sanningen är nog tyvärr att ingen av oss vet, att varken Försvar- smakten eller Försvarsdepartementet har en aning om hur det ligger till, och det är en skandal utan like. Vem kommer att ta ansvar för detta, och när? Skulle något sådant kunna ske inom någon annan samhälls- sektor utan att någon ställdes till personligt ansvar? Herr talman! 1996 års försvarsbeslut var i allt vä- sentligt resultatet av en politisk kohandel mellan s och c, där Centerpartiet fick rikligt betalt för sitt stöd för den socialdemokratiska minoritetsregeringens eko- nomiska politik, sedan alla andra parlamentariska samarbetspartner förbrukats. Centern fick närmast carte blanche att i partitaktiskt nit rädda vad som räddas kunde i viktiga lokala centerfästen. Sakskälen vägde lätt när en rad krigs- och freds- förband offrades på uppgörelsens altare. När vi nu ser hur de svarta hålen riskerar att mycket snart leda till ytterligare förbandsslakt, kan det t.o.m. visa sig att Östersund, Falun och Halmstad ropade hej för tidigt. Det måste kännas särskilt bittert i dag för centerpoliti- ker som Karin Israelsson, Sven Bergström, Roland Larsson och Lennart Brunander. När Olof Johansson och Thage G Peterson gjorde upp i förra årets läggspel på tu man hand var det sä- kert deras förhoppning att 1996 års försvarsbeslut skulle ihågkommas som i alldeles särskilt hög grad deras skapelse. Alltmer tyder på att så blir fallet i en utsträckning som de båda nog aldrig kunde föreställa sig. I ett historiskt perspektiv kanske 1996 års för- svarsbeslut rent av kommer att framstå som en än större felbedömning än 1925 års försvarsbeslut gjort. Men det var inte bara propositionen inför 1996 års femåriga försvarsbeslut som var en produkt av ett politisk-taktiskt spel. Det var tyvärr redan fallet med ÖB:s försvarsmaktsplan. Den gav inget att hålla i handen inför det fortsatta politiska spelet utan var tvärtom en inlaga i samma spel. Var det ett utslag av politisk taktik för att rädda vad som räddas kunde, då var det ett utslag av poli- tisk-taktisk inkompetens. Var det ett utslag av poli- tiskt medlöperi, då var det en skandal. I alla händelser måste man i dag ställa sig frågan i vilken utsträckning som Försvarsmaktens underlag inför 1996 års för- svarsbeslut bäddade för den nu uppkomna situationen. Herr talman! Folkpartiet ställde sig vid förra årets försvarsbeslut bakom en budgetram med samma nivå som den regeringen föreslog. Men vi förordade en i väsentliga avseenden annorlunda inriktning på ett "smalare men vassare" försvar för att kunna möjliggö- ra en långsiktig kvalitetshöjning såväl personellt som materiellt. I förra årets debatt pekade jag därför på riskerna med att som de båda regeringsbärande parti- erna av politiska skäl försöka pressa in så mycket av det gamla arvet som möjligt. Jag skall gärna erkänna att jag inte då befarade att jag skulle kunna bli så sannspådd så snart. Jag sade då att: " Vi ifrågasätter emellertid starkt grunderna för regeringens nu föreslagna förändringar beträffande - - - Det är vår uppfattning att ytterligare neddragningar i arméorganisationen kommer att visa sig vara nödvändiga även med regeringens förslag. Med det bristfälliga beslutsunderlag, som nu förelig- ger, kanske i värsta fall redan före nästa försvarsbe- slut. Kommande utgifter såväl för drift som för inves- teringar vid förband, som då kommer att läggas ned, har i så fall varit 'bortkastade' från försvarssynpunkt. Det borde vid detta försvarsbeslut vara angeläget att inte göra nedläggningar av förband, som det vid kommande neddragningar kan komma att visa sig ha varit felaktiga val. - - - Av dessa skäl borde de has- tigt påkomna nedläggningarna i Umeå och Linköping ha övervägts ytterligare." Sanningen är att med förra årets och dagens beslut kommer hundratals miljoner årligen - i värsta fall miljarder - att rinna rakt ut i sjön utan att någonsin i något avseende ha bidragit till svensk försvarsförmå- ga. Det är förödande för de tusentals människor i vårt försvar som alla gör ett lojalt och engagerat arbete. Och det är förödande för skattebetalarnas tilltro till vårt totalförsvar. Vad omvärlden kan tänka kanske vi skall förbigå med tystnad. Det här innebär vidare att nödvändig materiell förnyelse - förutsättningen för framtida tillväxt - skjuts på en obestämd och alltmer avlägsen framtid. Det är en utveckling som väl bara den skulle välkom- na som önskar se en närmast fullständig militär av- rustning - men det skall väl ändå inte få kosta 36 miljarder om året? Herr talman! Förra årets framhastade försvarsbe- slut var också i andra avseenden i långa stycken en ofullgången produkt. De i dag alltmer uppenbart nöd- vändiga ledningsfrågorna som uppmärksammades i en av Försvarsmakten illa tåld utredning under ledning av Lars Jeding vågade Försvarsdepartementet inte ta i förra hösten. Pliktfrågorna sköts framåt efter dåvaran- de försvarsministerns för de flesta seriösa bedömare obegripliga nostalgitripper. Ett år senare tillsätter försvarsministern en parlamentarisk utredning som skall få ordentligt med tid på sig. I bästa fall är det ett skonsamt sätt att begrava företrädarens missfoster. Skolverksamheten överläts till en f.d. centerpar- tistisk försvarspolitiker att utreda. Uppdraget var för stort för att hinna fullföljas till årets försvarsbeslut. I stället för att arbeta fram ett helhetsförslag hastades fram en förändring av lokaliseringen av den försvars- gemensamma officersutbildningen. Syftet är uppen- barligen att hinna befästa Centerpartiets bingovinster förra året i Halmstad och Östersund innan man lämnar samarbetet med regeringen. Sedan kunde det varit för sent. Innehållet i utbildningen får däremot gärna vän- ta. Frågor rörande hur den nödvändiga anpassningen skall kunna ske av befintliga förband har departemen- tet uppenbarligen bara precis påbörjat sin beredning av. Någon som helst redovisning till riksdagen har därför inte kunnat lämnas. I ett statsfinansiellt och säkerhetspolitiskt läge som det nu rådande vore det ansvarslöst att hålla det militära försvaret på en sådan ekonomisk nivå att det kan möta varje framtida för- ändrad militär hotbild. Anpassning är då ofrånkomlig som strategi. Men för att det skall vara ansvarsfullt måste den vara väl förberedd och planerad. Här åter- står uppenbarligen i det närmaste allt att göra. Beträffande försvarsmaterielsidan tycks det hu- vudsakliga intresset hittills mest ligga i vilka former för ökad internationell samverkan som går att få vara med i för Sveriges del. När det gäller att säkra jobb i Sverige har svensk socialdemokrati uppenbarligen inte alls samma beröringsångest inför olika bokstav- skombinationer som man så länge haft - och kanske fortfarande har i djupet av rörelsen - inför de bok- stavskombinationer som rör samarbete och solidaritet mellan västvärldens demokratier. Men i grunden måste vi faktiskt reda ut hur vi skall ha det med svensk försvarsindustri i framtiden. Det vore väl så angeläget med en parlamentarisk utredning på detta område som vad gäller pliktfrågorna. Herr talman! På samtliga de nya områden som re- gering och försvarsutskott i dag förelägger riksdagen förslag för beslut står oppositionen enad i sin kritik av ofullständigt och till sina konsekvenser oacceptabelt beslutsunderlag. Försvarets framtida skolverksamhet borde ha förelegat som ett viktigt ingångsvärde redan vid de avgörande beslut som fattades för ett år sedan. Att i dag kasta in en första del som bara tar sikte på vissa partipolitiskt intressanta lokaliseringsfrågor är otillständigt. Vi avvisar därför i alla delar de förslag som avser skolverksamheten i avvaktan på ett full- ständigt beslutsunderlag. Vi söker inte springa undan några viktiga beslut. Det är regeringen som inte kun- nat presentera underlag. Helikopterfrågorna och deras betydelse i det civila fredssamhället är ett annat område där inga argument räckt för att de regeringsbärande partierna skall kunna ändra sina ingångsvärden. Om Socialdemokraterna och Centern i dagens voteringar låter sina ledamöter från Västkusten och Norrlandskusten rösta fritt är det antingen uttryck för att den samlade oppositionen i allt väsentligt har rätt i sak eller för att partitaktiskt rädda vad som räddas kan längs dessa kuststräckor. Viktiga militära remissinstanser med militärområ- desbefälhavarna i spetsen har visat på det viktiga med en egen ledningsfunktion för helikopterverksamheten vid Västkusten. Att i det läget bryta ned den mycket väl fungerande verksamheten vid Sävebasen är obe- gripligt. En femte helikopterdivision Väst lokaliserad till Säve vore en väl genomtänkt lösning. Frågor rö- rande räddnings- och katastrofberedskap har ofta visat sig vara mycket direkt beroende av god lokalkänne- dom och framför allt av god lokal samverkan mellan olika insatsresurser. Det är frågor som aldrig löses med några pennstreck på ett organisationsschema. När det gäller helikopterberedskapen vid Norr- landskusten är försvarsmakten nu i full färd med att slå sönder en väl fungerande verksamhet med base- ring i Söderhamn. I sitt nit att utplåna varje antydan om att det bedrivits militär och särskilt flygmilitär verksamhet i Hälsingland låter flygvapenchefen och försvarsministern stelbenta militära organisations- principer för åtskilliga år framöver få styra den faktis- ka förmågan att med totalförsvarets helikopterresurser komma människor till undsättning längs den nedre Norrlandskusten. Jag förstår att försvarsministern hade hoppats kunna redovisa resultatet i dag av de överläggningar som han ständigt hänvisat till mellan berörda myndig- heter. Jag vet att berörda försvarspolitiker från de båda regeringsbärande partierna är djupt olyckliga över det som nu sker. De förstår nämligen också den faktiska innebörden av det som sker. Det enda som hade krävts var att först presentera en lösning och därefter vidta nödvändiga organisationsförändringar. Men flygvapenledningens prestige går före allt annat. Varför går den före också socialdemokratiska och centerpartistiska försvarspolitikers kunskaper och omdöme? Herr talman! Björn von Sydow var inte försvars- minister när förra årets försvarsbeslut fattades, men är det i dag. Jag lägger honom inte det beslutet till last. I förra veckans debatt om Sveriges anslutning till Eu- roatlantiska partnerskapsrådet framhöll jag den bety- delse jag fäster vid försvarsministerns roll som säker- hetspolitiker, och därmed för den snabba förändring av svensk säkerhetspolitisk hållning som skett på ett par år, i skarp kontrast till företrädaren. Jag upprepar det gärna även i dag. Men försvarsministern är ju också försvarsminis- ter - eller hur? För var dag som går utan att vi får besked om vart försvarsbesluten är på väg, och vilka konsekvenser som måste dras av detta, blir försvars- ministern alltmer politiskt huvudansvarig för det som tillåts ske. Herr talman! Folkpartiet står bakom samtliga våra reservationer i utskottets betänkande men för att spara tid nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationer- na 11 och 23. 0789744347006 N 2010-01-01 00:00:00 199875 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0941/#anf2