<anforande>
<dok_hangar_id>2348829</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0941</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:41 Fredagen den 5 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>41</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges totalförsvar 1998 s </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>41290D68-1DBF-480D-9C72-7870BF6CD657</anforande_id>
<anforande_nummer>17</anforande_nummer>
<talare>SVEN LUNDBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det pågår ändå en process. Som jag
sade i mitt anförande är den processen icke slutförd.
Jag kan ha all respekt för Annika Nordgrens ungdom-
liga otålighet. Den hör till åldern. Sedan har jag den
äldre mannens eftertänksamhet, och den balansgången
tror jag behövs i den politiska debatten.
Annika Nordgrens otålighet påminner mig om en
historia. Våra perspektiv är ju så korta. Hon vill att
det skall ske snabba förändringar - bort med de gamla
strukturerna, fram med de nya!
En fransman mötte en gång en kines. Ni vet ju att
kineserna har mångtusenåriga perspektiv. Fransman-
nen säger till kinesen: Vilken betydelse anser ni att
den franska revolutionen har haft för utvecklingen i
Europa och i världen? Kinesen tittar något undrande
på fransmannen och säger: Men det är det ju alldeles
för tidigt att uttala sig om!
Därför menar jag: Ha tålamod! Ha siktet klart in-
ställt på vad ni vill åstadkomma och gör detta! Men
det går inte så snabbt att bryta upp gamla strukturer
och skapa något nytt.
</anforandetext>
<intressent_id>0699478732904</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>199890</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0941/#anf17</protokoll_url_www>
</anforande>
