2348828 GL0940 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:40 Torsdagen den 4 december 1997/98 40 1997-12-04 00:00:00 Sverige och den ekonomiska och monetära unionen 7B9E9912-9FD3-4D17-9471-58DFC789121C 35 SÖREN LEKBERG (s) s Fru talman! Det har varit en ganska lång utskotts- runda, och ju mer man lyssnar på den här debatten slås man av hur splittrade de borgerliga partierna verkligen är i EMU-frågan. Moderaterna och Folk- partiet vill ju, som vi har hört här, ha snabbaste möjli- ga anslutning till valutaunionen. Krisdemokraterna tar till nödargumentet att Sveriges ekonomi är så dålig att vårt land under överskådlig tid inte kan gå med i valutaunionen. Centerpartiet anser att EMU är ett feltänkt projekt. Man kan då verkligen fråga sig hur en eventuell borgerlig regering kommer att hantera EMU-frågan då det verkligen gäller. Kommer en sådan regering att så fort som möjligt föra in Sverige i EMU, som Mo- deraterna och Folkpartiet vill, eller blir det så som Kristdemokraterna vill, att Sverige inte under över- skådlig tid kan gå med i valutaunionen? Kommer det att anordnas en folkomröstning, som Mats Odell vill? Jag har med stort intresse läst Mats Odells debat- tartikel i dag i Dagens Nyheter. Det är möjligt att rubriken var litet vinklad, men man fick ändå in- trycket att Mats Odell nu ställer ultimatum till Mode- raterna och Folkpartiet. För att Kristdemokraterna skall gå in för valutaunionen skall det tydligen först hållas en folkomröstning. Jag hoppas att den här de- batten ger oss klara besked i dessa centrala frågor. Spännvidden mellan partierna är ännu större om vi också tar hänsyn till vad Vänsterpartiet och Miljöpar- tiet anser. För Vänsterpartiet är EMU ett illasinnat högerprojekt. Miljöpartiet anser att hela EMU- projektet skall motarbetas och att Sverige permanent skall stå utanför, som Roy Ottosson nyss sade. Fru talman! Inom socialdemokratin har EMU- frågan diskuterats brett. Den debatten är inte slut. Enligt vår partikongress i Sundsvall skall den här diskussionen fortsätta att präglas av en beredvillighet till ett öppet meningsutbyte. Vi har däremot ett kon- gressbeslut om att Sverige inte från starten 1999 skall delta i valutaunionen. Det är alltså först när valutau- nionen varit i kraft en tid som ett svenskt deltagande kan bli aktuellt för vår del. Kongressens ståndpunkter har nu omsatts dels i en proposition, dels i ett betänkande som i dag ligger på riksdagens bord för beslut. Det är enligt min mening så det skall gå till i en parlamentarisk demokrati, och sådan skall beslutsprocessen vara i ett parti av folkrö- relsekaraktär. Fru talman! Det är knappast någon överdrift att påstå att EMU är en fråga av särskild dignitet och att den därför behöver behandlas med stor omsorg och respekt. För att få ett så heltäckande beslutsunderlag som möjligt tillsatte regeringen som bekant redan hösten 1995 en särskild kommitté, den s.k. Calmfors- ska utredningen, med uppgift att ingående analysera konsekvenserna av en svensk anslutning till den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen. Utredningen, som blev klar för drygt ett år sedan, kom fram till slutsatsen att övervägande skäl talar emot ett svenskt deltagande i valutaunionen redan i första omgången 1999. Också jag har den uppfattningen att det finns många fördelar med valutaunionen. I utskottets betän- kande understryks att EMU är ett viktigt projekt för EU:s medlemsstater och att det finns en mycket stark politisk vilja att genomföra valutaunionen. Sveriges ekonomi är som bekant starkt integrerad med övriga EU-länders. Den ekonomiska utvecklingen inom EU kommer därför att påverka tillväxt och sysselsättning i vårt land. Det är också därför som utskottet anser att Sverige har ett betydande intresse av att EMU lyckas, även om vi inte deltar från starten 1999. För oss är det inte ekonomiska skäl som ligger bakom varför vi anser att Sverige inte skall gå med i valutaunionen från början. Som framhålls i utskottets betänkandet kan vårt ställningstagande ske från en styrkeposition. År 1994 befann sig den svenska eko- nomin i ett närmast katastrofalt läge. Då var det få som trodde att Sverige inom överskådlig tid skulle kunna klara inträdeskraven i EMU. Sedan dess har ekonomin som bekant genomgått en remarkabel konsolidering. De svenska offentliga finanserna har under de senaste åren förstärkts i en takt som internationellt sett saknar motstycke. I år beräknas t.ex. underskottet bli 1,9 % av BNP. Det kan jämföras med EU-kommissionens prognos över det genomsnittliga underskottet för de 15 medlemslän- derna, som beräknas hamna på 2,7 %. Sverige har nu nått en tillräcklig grad av styrka och stabilitet för att kunna delta i valutaunionen. Det gör att vi kan diskutera EMU-frågan fritt och öppet och utan den tvångströja som de dåliga statsfinanser- na tidigare innebar. Jag tycker att vi skall komma ihåg det, framför allt med tanke på det som Lars Tobisson sade i inledningen. Han påstod att regeringens EMU- proposition visade en brist på ledarskap. Det är ett ledarskap som har visats under så gott som hela den här mandatperioden. Jag tycker inte att den fantastiska saneringen av Sveriges statsfinanser som har genomförts är ett teck- en på brist på ledarskap. Tvärtom är det om något ett tecken som visar att vi har en regering och en riks- dagsmajoritet som har kunnat fatta beslut över block- gränserna som har varit till gagn för den svenska ekonomin. Man kan också tänka litet grand på det räkneex- empel som Carl B Hamilton tog om räntorna, och vad som har hänt med räntorna sedan de dagar då Carl B Hamilton var statssekreterare åt Anne Wibble. Också de har gått ned remarkabelt. Villaägare och bostads- rättsinnehavare har redan gjort de stora räntevinster som Carl B Hamilton nämnde. Fru talman! Det finns i dag inget brett folkligt stöd för ett svenskt deltagande i valutaunionen från starten 1999. Jag tror att det är ett konstaterande som de flesta kan hålla med mig om. Alla opinionsmätningar som har gjorts är entydiga. Det är endast en liten minoritet som är för ett svenskt inträde i valutaunio- nen redan 1999. Knappt en fjärdedel av svenskarna säger ja till ett inträde 1999. Det är en siffra som har varit konstant under flera mätningar. Det finns där- emot en stigande andel som säger ja till EMU, eller valutaunionen, vid ett senare tillfälle. Denna verklighet måste naturligtvis de politiska partierna ta på allvar. Ett inträde i valutaunionen får stora konsekvenser och är i princip ett åtagande för all framtid. Det säger sig självt att den som driver ige- nom ett sådant beslut mot folkmajoritetens vilja spelar ett högt spel med förtroendet för demokratin som insats. Ett ja till EMU som saknar folkligt stöd kan lätt leda till att EMU i ett senare skede görs till syndabock för problem som egentligen saknar samband med valutaunionen. En sådan utveckling skulle naturligtvis leda till ett växande folkligt motstånd mot hela Euro- pasamarbetet. Det är en utveckling som ligger varken i Sveriges eller i övriga länders intresse. Men tydligen är man från Moderaternas och Folkpartiets sida be- redda att ta den risken, och därmed äventyra EU- medlemskapets legitimitet. Fru talman! Det är mot den här bakgrunden både rimligt och klokt att inte gå med i valutaunionen från starten 1999. Däremot skall naturligtvis Sverige, som utskottet också framhåller, upprätta största möjliga handlingsfrihet och beredskap inför framtiden. Det är därför tillfredsställande att arbetet med de praktiska euroförberedelserna fortsätter. Om det efter den 1 januari 1999 visar sig lämpligt att Sverige deltar i valutaunionen skall denna fråga enligt regeringen och utskottet underställas svenska folket för prövning. Det är naturligtvis önskvärt att en sådan prövning kan ske i ett allmänt val. Men det kan samtidigt inte helt uteslutas att det i stället kan ske genom ett extra val eller genom en folkomröstning. Moderaterna och Folkpartiet har försökt att utmåla Sverige - och det har vi sett många exempel på i den här debatten - som ett isolerat land, ett utanförland. De har också hävdat att t.ex. brittiska Labour skulle stå för en betydligt mer EMU-positiv hållning. Vad Storbritannien gör spelar naturligtvis en stor roll för Sverige. Det gäller ekonomiskt, eftersom vi har en stor handel med Storbritannien, men det spelar också politiskt en stor roll för den svenska opinionen. Nu har däremot Moderaterna och Folkpartiet fått fel även på den här punkten. När Labour väl presente- rade sin inställning till EMU visade det sig att den i stort sett var identisk med den svenska ståndpunkten. Labour säger precis som vi socialdemokrater nej till deltagande i EMU från starten 1999. Man förbinder sig inte att ansluta Storbritannien till EMU vid ett senare tillfälle. Man säger bara att en EMU-anslutning kan bli aktuell om EMU blir framgångsrikt och det visar sig ligga i Storbritanniens ekonomiska intresse att delta. En förnyad prövning av frågan om brittiskt EMU- medlemskap kommer inte att göras under innevarande mandatperiod i Storbritannien. Det betyder att en eventuell EMU-anslutning kommer att ske efter år 2002. Precis som vi betonar Labour också att en EMU-anslutning måste ha ett starkt folkligt stöd. Ett brittiskt inträde i valutaunionen måste därför föregås av en folklig prövning. I första hand tänker man sig en folkomröstning. Därmed har ytterligare ett argument glidit ur händerna på Lars Tobisson och Carl B Ha- milton. Till sist, fru talman! Även som Sverige inte går med i valutaunionen från starten 1999 gäller det nu att upprätthålla största möjliga handlingsfrihet och be- redskap inför framtiden. Kraven på en hög effektivitet i agerandet från svensk sida inom EU:s olika institu- tioner kommer naturligtvis att skärpas ytterligare. Det blir därför än viktigare att ha en god samordning för att driva och föra fram svenska prioriterade frågor. Jag vill också understryka utskottets uppfattning att kravet på den ekonomiska politiken inte minskar om Sverige står utanför valutaunionen. Från svensk sida måste vi även i fortsättningen tydligt markera vår vilja att upprätthålla ett fast penningvärde och ett långsiktigt överskott i de offentliga finanserna. Jag yrkar bifall till hemställan i finansutskottets betänkan- de. 0618583795602 N 2010-01-01 00:00:00 199661 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0940/#anf35