2348828 GL0940 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:40 Torsdagen den 4 december 1997/98 40 1997-12-04 00:00:00 Sverige och den ekonomiska och monetära unionen 7D3A096C-5014-4423-AC63-239A84799178 21 ROY OTTOSSON (mp) mp Fru talman! Den planerade valutaunionen avser att omfatta alla stater som är medlemmar i EU. Men dessa stater har väldigt olika förutsättningar, olika kulturer, olika handelsmönster, olika välfärdssystem, delvis olika näringsliv och olika ekonomiska konjunk- turer. Därför är det inte så underligt att det råder en stor samstämmighet bland ekonomisk expertis om att EU inte är något optimalt valutaområde. Det innebär att vi har att se fram emot en rad ekonomiska förluster både för EU som helhet och för de enskilda med- lemsstaterna om valutaunionen ändå genomförs. Vi i Miljöpartiet de gröna gör precis samma bedömning. Risken är alltså stor att det blir en instabil euro och en svag valuta, vilket förorsakar många ekonomiska störningar inom EMU-området. Delarna som skall bilda helheten stämmer inte särskilt bra ihop. Genomförs ändå valutaunionen kommer de eko- nomiska nackdelarna att tvinga fram en hårt central- styrd gemensam finanspolitik inom EMU. Det betyder att skatter och utgifter kommer att beslutas alltmer centralt i Bryssel och i viss mån i Frankfurt. Det blir en likriktning där Sverige kommer att vara ett ut- kantslän med mycket mer begränsat ekonomiskt självstyre än vad vi någonsin har haft. För att då kun- na konkurrera framgångsrikt med andra ekonomiska stormakter såsom USA och Japan kommer EU dess- utom att bedriva en ekonomisk politik där resurser koncentreras och stordriftsfördelar utnyttjas i högre grad. Också det medför att Sverige som utkantslän dräneras på kapital, naturresurser och kompetens. Särskilt Sverige - jämfört med de dominerande länderna i EU - löper dessutom en stor ekonomisk risk på grund av sina delvis annorlunda handelsför- bindelser och sitt ekonomiska beroende av regioner utanför EU. Det gäller i synnerhet det stora dollarbe- roendet i svensk exportindustri. Omvärldsförändring- arna kan då slå väsentligt annorlunda mot Sverige än mot EU:s dominerande länder. Det innebär att den penning- och valutapolitik som kommer att tillämpas i EMU kan bli till nackdel för Sverige jämfört med andra presumtiva EMU-länder. Sverige passar helt enkelt särskilt dåligt in i den planerade valutaunionen. Vi i Miljöpartiet de gröna anser att de ekonomiska och demokratiska nackdelarna med EMU för svenskt vidkommande är helt oacceptabla. Vi anser därför att Sverige bör stanna utanför EMU permanent. EMU- projektet är ett högriskprojekt som mycket väl kan spåra ur och verka destabiliserande på ekonomi, sam- hälle, sociala förhållanden och på miljön runt om i Europa. Därför borde den svenska regeringen motar- beta hela EMU-projektet. Fru talman! Det kan vara intressant att belysa vad som kan vara alternativet till EMU-medlemskapet. Det är självfallet det som vi har gjort under senare år, nämligen att bedriva en ekonomisk politik med of- fentliga finanser i balans och som inriktas på alltmer låga räntor, en penningpolitik som håller inflationen i schack, en offensiv politik så att näringslivet kan växa internationellt på framtida marknader. Det är ju detta som ger lägre räntor, och det är också den erfarenhet som vi har fått. Detta ställer naturligtvis också krav på arbets- marknaden och lönebildningen så att produktivitetsut- vecklingen i första hand växlas mot minskad arbets- löshet. Det krävs en förändring av skattesystemet så att miljöskatterna blir högre och skatten på arbete blir lägre. På det viset stimuleras tjänstesektorer och mil- jösektorer som är framgångsrika på den internationel- la marknaden. Det är där som vi har de växande marknaderna i framtiden. Det är också nödvändigt att miljöskulden minskas och att en offensiv politik förs för att göra Sverige till ett föregångsland från ekologisk synpunkt. Det leder till minskade framtida kostnader och betydande kon- kurrensfördelar för svenskt näringsliv. Miljö och ekonomi står inte i motsatsförhållande till varandra, tvärtom. Penningpolitiken bör vara svensk för svensk eko- nomi, så att den kan anpassa sig till svenska förhål- landen. Den skall inriktas på såväl låga räntor som låg inflation. Valutapolitiken skall enligt vår mening bygga på fortsatt flytande kronkurs och inriktas på ett stabilt värde på kronan gentemot omvärlden. Någon återgång till den devalveringspolitik som tidigare rådde i Sverige kan vi alltså inte tänka oss att med- verka till. Handelspolitiken måste inriktas mot ökad frihan- del och ett bättre utnyttjande av den globaliserade ekonomin. Utanför EU slipper vi ett antal handelsre- striktioner som i dag hämmar svensk ekonomi. Men det kräver också att man inför tillräckliga social- och miljöklausuler i handelsavtalen, speciellt i WTO- systemet. Annars kommer människor och miljö i främst svaga statsbildningar med otillräcklig social- och miljöpolitik att sugas ut och drabbas hårt, både socialt och miljömässigt. Naturligtvis skall vi också fortsätta att samarbeta med länderna inom EU eller f.d. EU-stater, men då som fri stat. Med en sådan finans-, penning-, valuta- och handelspolitik är förut- sättningarna att stanna utanför EMU goda liksom förutsättningarna för lägre realräntor, lägre arbetslös- het och en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Fru talman! Den här debatten är också ett tillfälle för riksdagen att utvärdera hur pass bra vi har klarat det svenska konvergensprogrammet. Det svenska konvergensprogrammet innehåller ju inte bara det som stipuleras i Maastrichtfördraget, som vi alltså är tvungna att följa på grund av att vi är medlemmar i EU, utan det innehåller också två ytterligare krav, nämligen att få ned arbetslösheten och att minska miljöskulden. Det är ingen annan debattör här som har tagit upp konvergensprogrammet tidigare. Därför kan det faktiskt vara skäl att få en debatt även om det, för det är ju direkt kopplat till EMU-frågan. Det finns en viss utvärdering i anslutning till bud- getpropositionen. Tittar vi på den och på andra obe- roende organs utvärderingar ser vi att arbetslösheten egentligen inte har minskat utöver vad man kan för- vänta sig av den konjunkturella effekten just nu. Man kommer alltså inte att klara de krav som finns i det svenska konvergensprogrammet när det gäller arbets- lösheten, vilket i sig är ett starkt skäl för Sveriges riksdag att säga nej till svenskt medlemskap i EMU. Vi följer inte det svenska konvergensprogram som vi själva har satt upp. När det gäller miljöskulden är situationen ännu värre. Det är ju snarare så att miljöskulden har ökat enligt de oberoende organ som har studerat frågan. Av regeringens redovisning går det däremot inte att utläsa vad som har hänt. Redovisningen har inte gjorts på ett sådant sätt att det är möjligt. Det är också i sig ett starkt skäl för Sveriges riksdag att säga bestämt nej till ett medlemskap i EMU. Om man menar allvar med det svenska konvergensprogrammet skall man naturligtvis diskutera de krav som har ställts där. Fru talman! När Sverige blev medlem i EU inne- bar det att vi inte undertecknade Maastrichtfördraget. Därmed förband vi oss formellt att förr eller senare gå med i EMU. Detta uppmärksammade vi inför folkom- röstningen om medlemskap i EU eller ej. Andra parti- er, framför allt Socialdemokraterna, hävdade däremot att man inte skulle ta upp EMU-frågan i den debatten, att det var en fråga som stod utanför och som skulle prövas och avgöras av svenska folket i ett senare sammanhang. Därför kan man väl trots allt säga, som riksdagen också slog fast i ett antal beslut tidigare, att EMU-frågan inte har avgjorts än. Om Sverige skall vara medlem i EMU eller inte är en öppen fråga. I folkomröstningen om EU-medlemskapet dekla- rerade det största partiet i Sveriges riksdag - det re- geringsbärande partiet - att EMU-frågan skulle prö- vas i ett senare sammanhang och att det var svenska folket som skulle avgöra frågan. Regeringens ageran- de har ändå varit väldigt oklart och motsägelsefullt, eftersom den inte klart har talat om att det skall ske en folkomröstning. Det gör ju att man faktiskt inte vet vad regeringen vill. Detta har medfört en hel del oro och debatt kring det svenska EU-medlemskapet och också kring svensk ekonomisk politik, både i Sverige och omvärlden. Troligen har den socialdemokratiska regeringens oklara agerande i EU- och EMU-frågorna bidragit till att hålla den svenska räntenivån uppe. Vi kan i och för sig se att osäkerheten har minskat efter det att den socialdemokratiska partiledningen våren 1997 bestämde sig för att Sverige inte skulle gå med i EMU:s tredje steg från starten 1999. Det har t.ex. gjort att räntegapet mot Tyskland har sjunkit successivt sedan dess. Det är klart att det hade varit bättre om regeringen redan vid medlemskapsförhandlingarna hade krävt ett direkt undantag, på samma sätt som Danmark, och gjort klart att Sverige inte har för avsikt att införa enhetsvalutan 1999, utan att detta är en fråga som skall lämnas för avgörande till folket, dvs. i en folk- omröstning. Den svenska regeringens tvekan i frågor kring valutaunionen är omvittnad. I Sverige deklarerar statsministern stolt att EU skall vara ett samarbete mellan fria stater och att det svenska självbestämman- det inte får urholkas. Emellertid ligger man platt i EU i praktiskt taget alla frågor från miljö till ekonomi. Hyckleriet har nått en ny och hittills oanad höjdpunkt när regeringen nu hyllar det nya Amsterdamfördraget som på en lång rad punkter innebär en ökad centrali- sering av det politiska beslutsfattandet i Bryssel och att EU alltmer formeras till en superstat där Sverige enbart är ett utkantslän. Det här dubbelspelet är helt oacceptabelt. Miljöpartiets slutsats är att regeringen och den socialdemokratiska ledningen faktiskt vill genomföra den europeiska superstaten och alltså också är beredda att driva in Sverige i EMU i ett senare skede. Men man vågar inte tala om det, vare sig för sina egna partivänner eller svenska folket, eftersom man vet att den helt övervägande delen säger nej. Fru talman! Regeringen har alltså deklarerat att svenska folket skall få avgöra, på något sätt, om Sve- rige skall gå med i EMU:s tredje etapp eller ej. Men samtidigt har man inte utlovat en folkomröstning, vilket är litet märkligt. I finansutskottets behandling här i riksdagen har man t.o.m. vägrat att behandla den principiella frågan om EMU-medlemskapet skall avgöras i en folkomröstning eller ej, så att riksdagen kan ta ställning till frågan i dag. Utskottet har alltså sett till att riksdagen inte kan ta ställning i den här principiella frågan. Därmed kan både moderater och socialdemokrater fortsätta att mörka. Det är svårt att se detta manövrerande som något annat än ett uttryck för politisk feghet. Vi har nu hört Lars Tobisson upprepa de moderata turerna, där man inte klart vill tala om hur man vill att EMU-frågan skall avgöras. Man är med på att genom- föra en folkomröstning, där svenska folket skall få säga ja eller nej till medlemskap i EMU. Det blir till något slags ja och ja, men det skall inte ske någon folkomröstning i alla fall trots att man har sagt det förut osv. I stället har tankar på nyval förts fram. Det skulle i så fall innebära att folkets ställningstagande skulle göras avhängigt av partisympatier när det gäller rege- ringsfrågan. Med tanke på att EMU-frågan har så stor betydelse för landets självständighet och möjligheter i framtiden är det rätt märkligt. Frågan borde ju få avgöras i Sverige på samma sätt som själva EU- medlemskapet. Flera debattörer har också sagt väldigt tydligt - jag vill gärna upprepa det - att frågan om EMU-medlemskapet egentligen är viktigare än frågan om EU-medlemskapet och självfallet borde avgöras i en folkomröstning. Vi anser att folkomröstningen borde vara beslutande. Därför bör den förläggas i anslutning till val, och nästa val äger rum nästa år. Alltså: Förlägg en folkomröstning i anslutning till valet 1998! Gör den beslutande! Då får svenska folket säga sitt. Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på Carl B Hamiltons inlägg. Jag noterar att Folkpartiet väl är det parti som sakligast argumenterar för ett EMU- medlemskap. Jag upplever att Miljöpartiet kanske är det parti som är tydligast kritiskt mot att gå med. Därför vill jag utmana Folkpartiet till dueller över hela landet den närmaste tiden och fram till valet i just den här frågan. Vi har utmanat er förut, men då har ni inte vågat ställa upp. Det hoppas jag att ni vågar den här gången. Av den här debatten framgår också att de borger- liga partierna uppenbarligen tänker sig att om de får regeringsmakten kommer de att föra in Sverige i EMU utan någon folkomröstning. Det är den enda tolkning som jag kan göra av vad som har sagts hit- tills av Tobisson och Hamilton. 093487175616 N 2010-01-01 00:00:00 199647 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0940/#anf21