2348828 GL0940 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:40 Torsdagen den 4 december 1997/98 40 1997-12-04 00:00:00 Utgiftsområde 18 samt vissa bestämmelser om allmännyttiga bostadsföretag DFE459E0-B9AE-4380-BB56-074FA5E9C02B 195 INGA BERGGREN (m) m Fru talman! Dagens bostadsdebatt, om än på sena kvällen, kommer att handla om dels anslaget till ut- giftsområde 18 - Samhällsplanering, bostadsförsörj- ning och byggande - dels en rad motioner från all- männa motionstiden med olikartade teman inom detta område. Så långt är innehållet detsamma i bostadsut- skottets första betänkande som vid förra årets debatt. I år är det dock en skillnad. Förslag om fortsatt till- lämpning av reglerna för överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag tillkommer nämligen. De ekonomiska ramarna har redan fastställts för 1998 av riksdagsmajoriteten, Socialdemokraterna och Centerpartiet. Moderata samlingspartiet förordar å sin sida en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. I förhållande till den beslutade ramen för bostadsutskottet vill moderaterna spara ytterligare på anslagen för Boverket, räntebidragen, Statens bostadskreditnämnd, bostadsbidragen, läns- styrelserna, Lantmäteriverket och på stöd till investe- ringsprogram. Moderaterna förespråkar alltså en an- nan inriktning och kommer därför inte att delta i be- slutet under mom. 1 om fördelningen av anslagen inom område 18. Detta finns beskrivet i vårt särskilda yttrande. Under rubriken Bostadsförsörjningen finns tio moderata reservationer som beskriver inriktningen och utformningen av en moderat boendepolitik för framtiden. I en gemensam reservation från Modera- terna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna avvisas regeringens förslag att även 1998 och 1999 tillämpa nuvarande regler för överlåtelser av allmän- nyttiga bostadsföretag. Boendet är centralt för oss alla. Under olika ske- den i livet efterfrågar människor olika former och alternativ av bostäder. Behoven och prioriteringarna är inte desamma när man är ung eller lever singel som när det blir dags att bilda familj eller när barnen har flugit ut. Därför är det viktigt att slå fast att det är människors efterfrågan som skall styra vad som skall byggas och hur bostäderna skall se ut. Det viktiga för regeringen i framtiden blir därför att lägga produktionspolitiken och regleringspolitiken bakom sig. Den förda bostadspolitiken har genom subventioner stimulerat till överstandard, och det gäller inte bara ytmässigt. Den har också haft till följd att många inte längre har råd att betala boendet med egna pengar. Tillsammans med pålagor från stat och kommun uppgår i dag de svenska hushållens boende- kostnader till mer än en tredjedel av det privata kon- sumtionsutrymmet. Det är mest i Europa. Det är verk- ligen inte konstigt att medborgarna reagerar och vill ha svar från regeringen om vad den tänker göra. Men så mycket till svar har inte kommit fram vare sig från inrikesministern själv eller från socialdemo- kraterna i utskottet. Det enda som sagts är att det kommer en bostadspolitisk proposition i början på nästa år, men inte närmare bestämt när. Tydligen har inte ens Lennart Nilsson ännu kunnat pressa fram besked från sina meningsfränder i regeringen om åtgärder emot fastighetsskattens skadliga inverkan på boendekostnaderna, inte minst för alla dem som bor i lägenhet. Vad kan det bero på? Villrådighet och obeslutsamhet är betecknande för regeringen. Det är uppenbarligen så att regeringen slits mellan olika särintressens propåer. Därför har inte heller några förslag om en sammanhållen bo- stadspolitik ännu hamnat på riksdagens bord. Det beklagar jag. Det beklagar också de boende. Beska sanningar utsägs så gott som dagligen om skatters och avgifters påverkan på Europas högsta boendekostna- der. Men vad gör regeringen? Ingenting, absolut ing- enting! Det enda som regeringen orkat med är att snickra samman ett diskriminerande regelsystem för bostads- bidrag och att bestraffa de kommuner som försöker göra något åt en pressad ekonomisk situation genom att sälja delar av eller hela kommunala bostadsbolag. Förslaget är dessutom ett faktiskt intrång i det kom- munala självstyret. Regeringen har tydligen helt bort- sett ifrån den massiva kritik som inte minst de egna socialdemokratiska kommunalråden framfört. Det är märkligt. Detta är ju en regering som berömmer sig av att lyssna. Inte heller visar regeringens egen utvärde- ring av försålda kommunala bostadsföretag att utbu- det på den lokala marknaden i något fall påverkats eller att de boende skulle ha kommit i kläm. I en situation där bostadsmarknaden uppenbarli- gen har stora problem lägger regeringen förslag som sätter käppar i hjulet för de kommuner som söker lösa sina problem. Det är t.ex. många lägenheter som står outhyrda, speciellt i kommunalt ägda fastigheter, och dessa står därmed också på ruinens brant. Hur hänger detta samman med vad som skrivs i betänkandetexten: "Beslut om de kommunala bostadsföretagens vara eller icke vara är en fråga för den kommunala nivån"? Det finns inte mycket som tyder på att bostadssi- tuationen har förvärrats eller att hyrorna skulle vara systematiskt högre i de bostadsområden som har pri- vatiserats. Tvärtom har utredningen om de allmännyt- tiga bostadsföretagen visat att de boende är mycket nöjda med de nya ägarna. Tillgänglig statistik visar dessutom att privata förvaltare är mer kostnadseffek- tiva än motsvarande kommunala. Hyresgästerna skulle alltså på lång sikt tjäna på att lägenhetsbestån- det går över i privat ägo. Som moderat anser jag att kommuner inte skall ägna sig åt att äga eller hyra ut bostäder. Därför bör kommunerna sälja sina fastigheter och bostadsbolag. Alternativt kan de erbjuda de boende att köpa sin bostad. Det innebär att kapital kan frigöras och an- vändas till mer angelägna verksamheter än bostadsä- gande, till nytta för medborgarna och skattebetalarna i kommunerna. Dagens bostadsbidrag är ett annat tydligt exempel på den rundgång och politiska styrning som präglar statens agerande gentemot familjer och enskilda. Det höga skattetrycket har drivit upp boendekostnaderna samtidigt som inkomstbeskattningen lämnar för litet kvar av lönen att leva på. Målet bör naturligtvis vara att den enskilde skall kunna leva på sin lön och betala sin hyra utan att vara beroende av bidrag. Först då blir människor riktigt trygga. Åtgärder måste därför vidtas för att växla dagens bidrag mot sänkt skatt. Som ett led i denna utveckling bör en samordning av bo- stadsbidragen och övriga socialpolitiska åtgärder komma till stånd. Men innan detta helt kan förverkligas måste något göras för att rätta till de negativa konsekvenser som ändringarna i reglerna för bostadsbidragen har fått för många hushåll, inte minst för boende på landsbygden, något som vi moderater upprepade gånger varnat för. Redan förra hösten föreslog vi att de beslutade för- ändringarna skulle omprövas och rivas upp. Vi mode- rater vill att följande ändringar skall träda i kraft den 1 januari 1998: Hushållsinkomsten skall ligga till grund för bostadsbidraget, ytnormen avskaffas och barnpensionen skall inte ingå i den bidragsgrundande inkomsten om den inte kan användas för att täcka del av bostadskostnaden. Eftersom socialdemokraterna i utskottet ingenting vet och statsrådet Jörgen Andersson inte vill diskutera bostadspolitikens sakfrågor, utan gömmer sig bakom och bara hänvisar till en proposition i fjärran, ställer jag här till slut några raka enkla frågor. Har Jan Danneman rätt då han säger att det är dags att ta bort fastighetsskatten? Håller socialdemokrater- na i utskottet med Jan Nygren när han säger: Fastig- hetsskatten lägger sten på bördan. Detta är orimligt och det är risk för fler konkurser med personliga tragedier som följd? Är det rimligt att fastighetsskatten motsvarar en till två månadshyror av hyreskostnaden för en normal lägenhet? Vad tänker Lennart Nilsson göra åt detta? Vad svarar Lennart Nilsson ordföranden för Hyres- gästerna och Riksbyggens VD, f.d. biträdande stats- ministern på dessa frågor? Allra sist konstaterar jag: Det allra främsta för en väl fungerande bostadspolitik är och förblir en hållfast allmän ekonomisk politik med ett sänkt skattetryck. Detta ger de bästa förutsättningarna för människors trygghet och välfärd. För att uppnå en sund bostads- politik måste, enligt moderaterna bostadssubventionerna avvecklas i takt med att fastighetsskatten sänks och tas bort bruksvärdessystemet tillämpas så som det ur- sprungligen var tänkt kommunalt ägande av bostadsföretag avvecklas bosparandet stimuleras ägarlägenheter införas Förslag med en sådan inriktning sätter de boende i förgrunden. Det som behövs är enkla, fasta och stabila spelregler så att var och en kan överblicka sin situa- tion och inte från tid till annan styras av ändrade skatter och bidrag eller diverse politiska hugskott. Härmed yrkar jag bifall till reservationerna 6 och 7 samtidigt som jag naturligtvis ställer mig bakom övriga moderata reservationer. 0393332254704 N 2010-01-01 00:00:00 199821 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0940/#anf195