2348828 GL0940 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:40 Torsdagen den 4 december 1997/98 40 1997-12-04 00:00:00 (forts. från 1 §) Sverige och den ekonomiska och monetära unionen (forts. FiU9) F0D6908B-029C-4ACE-B487-E3C3FE16EF62 185 PÄR-AXEL SAHLBERG (s) s Herr talman! Det är skojigare att säga ja. Vi vill ha aktiva medlemmar i våra organisationer - inte nöd- vändigtvis ja-sägare men aktiva, människor som vill delta, påverka, utveckla och tillföra sina kunskaper och resurser. Många av oss vill också ha medlemmar som kan tänka sig förändringar. När nya utmaningar möter svarar man med nya metoder och en beredskap att tänka nytt. Det är inte ett dugg annorlunda med ett gigantiskt projekt som Europeiska unionen. Sverige valde att bli medlem. Det är bra. Vi är en del av Europa. Vi har nu en utrikeshandel som ligger på ungefär 40 % av BNP. Vi är så integrerade med framför allt Västeuropa att 60-70 % av exporten går till detta Västeuropa, inklu- sive EU plus Norge och Schweiz. Det är inte nu som vi beslutar om vår integration i Europa. Vi har länge varit sammanknutna med övriga europeiska, och in- ternationella, marknader. Den fråga som nu skall besvaras är hur vi bäst spelar med i denna globala marknad. Nu erbjuds en sådan möjlighet. Den är möjligen inte idealisk, är inte och kan inte vara utvärderad, kanske inte ens är opti- mal, men den finns. Och trots de stora utmaningar den inneburit för Europas länder rullar fortfarande plane- ringen. Calmforsutredningen, som nu har ett år på nacken, tycks anta att EMU blir ett ganska litet valutaområde. I dag talar allt för ett stort EMU med kanske elva länder som övergår till EMU:s tredje steg och den gemensamma valutan. Storbritannien säger nog ja, fast senare. Danmark knyts till ERM 2, och Grekland sätts i väntrummet. Bara Sverige låter bli att knacka på dörren. Är det verkligen vad svenska folket vill? Jag är inte säker på det. Jo, jag vet att opinionsunder- sökningarna kan stödja en sådan bild, men beror inte det också på den tystnad och de harklingar som har hörts från det politiska ledarskapet i olika partier? Hur hade läget varit om Calmfors hade anat ett stor-EMU? Jo, Calmfors säger att om Storbritannien blir med är det svårare för Sverige att stå utanför. Samma slutsats drar Margit Gennser i sin intressanta bok. Om det blir ett stort EMU är det klart att vi skall vara med, dvs. om det här blir verklighet. Hur hade det låtit om det politiska ledarskapet talat väl om projektet? Hur hade det låtit om Moderaterna inte hade talat med kluven tunga och ena gången sagt att riksdagen beslutar och andra gången sagt att vi har skrivit på och att det blir traktatsbrott om vi stannar utanför? Tobisson har hotat oss också i dag. Man skrämmer inte in svenska folket i EMU, Tobisson och Tolgfors! Frågan om vad det innebär för Sverige och svens- karna att lämnas utanför den europeiska valutan är den fråga som vi verkligen borde debattera. Ett pa- nikbeslut år 2000, när verklighetens tvära kanter visar sig, är väl inte det läge som vi önskar oss? Men så kan det mycket väl bli. Vi har inte råd att stå utanför vad gäller vår egen välfärd och vitaliteten i vårt närings- liv. Herr talman! Det kanske ändå inte är detta som är det allvarligaste, utan det kanske är den tempoförlust vi kommer att dra på oss om vi hamnar i ett europe- iskt B-lag - vi och Grekland! Ett formellt, eller in- formellt, ekonomiskt råd med EMU-länderna som nav kan mycket väl komma att fungera som ett verkstäl- lande utskott i styrelsen. Borde inte Sverige vara där? Regeringskonferensen som just avslutats visar tydligt att också ett nytt, och ganska litet, EU-land som Sve- rige kan påverka och tillföra den europeiska utveck- lingen mycket. En aktiv medlem blir också en infly- telserik medlem. De nationella och ekonomiska självständigheter som många tycks värna kan visa sig bli en illusion. Utskottet, såväl som regeringen, påpekar flera gånger att ett utanförskap inte alls ger några möjligheter till slappare finanspolitik eller till mer expansiva insatser - vi blir ännu mer beroende av att vara "bäst i klas- sen". Genom den stora internationella handeln är det knappast möjligt att föreställa sig särskilda konjunk- turvariationer i Sverige vid sidan av EMU-området i övrigt. 70 % av vår handel är redan satt i samma svängning som våra grannars. Vad är det då vi är rädda för? Jo, vi är rädda för att vi inte har nått tillräcklig ekonomisk styrka och varaktig stabilitet. Men detta nedtonas. Man pekar främst på en bristande folklig legitimitet. Per-Ola Eriksson sade t.o.m. här i riksdagen i dag att det är bra för Europa om Sverige stannar utanför! Jag tror att det är kontraproduktivt. Jag tror att den folkliga opinionen skulle behöva den rejäla debatten, som gör oss redo att bli medlemmar. Det är skojigare att säga ja, herr talman, men trå- kigast är det att säga nej - det är isolationistiskt. Vi säger nu vänta och se. I dag får jag chans att säga ja till finansutskottets betänkande 9, men jag hoppas att debatten kommer att leda oss till ett annat och större ja. 0476457225115 N 2010-01-01 00:00:00 199811 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0940/#anf185