<anforande>
<dok_hangar_id>2348828</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0940</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:40 Torsdagen den 4 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>40</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 1 §) Sverige och den ekonomiska och monetära unionen (forts. FiU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D5197711-AC00-4D82-844A-37B78770167A</anforande_id>
<anforande_nummer>181</anforande_nummer>
<talare>PETER ERIKSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det var ett bra och rakt besked. Det
är alltså nyttan som är avgörande för Widar Anders-
son. Demokratiproblemet hoppas han skall bli löst i
sinom tid.
Jag gör en annan bedömning. Jag tycker nämligen
att demokratin har ett egenvärde och att den måste
finnas med från början; annars får man vänta, tycker
jag. Man måste försöka lösa de problemen innan man
går in i ett projekt som på sikt till stor del kan avskaf-
fa den nationella demokratin.
</anforandetext>
<intressent_id>0447198048312</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>199807</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0940/#anf181</protokoll_url_www>
</anforande>
