<anforande>
<dok_hangar_id>2348827</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:39 Onsdagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skattemyndigheternas medverkan i brotts- utredningar, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6760BB38-D970-476C-AC82-889B10CE64E6</anforande_id>
<anforande_nummer>81</anforande_nummer>
<talare>BJÖRN ERICSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det exempel som Isa Halvarsson be-
skriver är det svårt för mig att direkt ta ställning till.
Men jag vill ändå säga att det nuvarande regelsyste-
met faktiskt rymmer möjligheter för skattemyndighe-
ten att göra lämpliga avvägningar när sådana där
gränsfall uppstår. Det finns redan möjligheter för
skattemyndigheterna att använda de medlen.
</anforandetext>
<intressent_id>0683260207407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>199539</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0939/#anf81</protokoll_url_www>
</anforande>
