<anforande>
<dok_hangar_id>2348827</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:39 Onsdagen den 3 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skattemyndigheternas medverkan i brotts- utredningar, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>89292362-D64A-4CA9-935B-4E18743900CC</anforande_id>
<anforande_nummer>77</anforande_nummer>
<talare>BJÖRN ERICSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan
om rättssäkerheten. Det framgick ganska klart vilka
skälen är till att regeringen nu inte föreslår någon
åtgärd i det andra steget där detta framför allt berörs.
Regeringen vidgår den kritik som lämnats om att den
frågan måste klaras ut innan man går vidare i ett andra
steg.
En fråga gällde om det är lättare att bygga upp
kompetensen i skatteförvaltningen än i
Ekobrottsmyndigheten, eller vad nu Carl Erik Hed-
lund avsåg. Det är naturligtvis så att kompetensen när
det gäller skattebrott i dag framför allt ligger hos
skattemyndigheten. Det är ganska naturligt att man
därför väljer att förlägga enheten dit. Också
Ekobrottsmyndigheten föreslår att enheten skall ligga
där för att man skall kunna samla kompetensen.
Detta utgör egentligen också svar på den första
frågan om varför man förlägger enheten till skatte-
myndigheten. Svaret blir detsamma, nämligen att
kompetensen när det gäller skattebrott finns hos fram-
för allt skattemyndigheten.
</anforandetext>
<intressent_id>0683260207407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>199535</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0939/#anf77</protokoll_url_www>
</anforande>
