2348827 GL0939 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:39 Onsdagen den 3 december 1997/98 39 1997-12-03 00:00:00 Skattemyndigheternas medverkan i brotts- utredningar, m.m. AF2482A3-5150-42ED-A13D-A7F9A7FAC45E 59 CARL ERIK HEDLUND (m) m Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 10 är ett rätt så intressant dokument, inte minst mot bak- grund av den numera allmänna politiska retoriken om att ett gynnsamt företagsklimat skall skapas. I detta betänkande föreslås dels att särskilda skattebrottsen- heter inrättas hos skattemyndigheterna, dels att skat- tetilläggen vid periodiseringsfel skall halveras från 10 % till 5 %. I fråga om det första förslaget, att inrätta en form av skattekriminal har tunga remissinstanser varit minst sagt kritiska och direkt avvisande. Målet sägs vara att få en effektivare bekämpning av den ekono- miska brottsligheten. Detta mål ställer jag mig gärna bakom. Däremot har utskottsmajoriteten och vi mode- rater mycket olika uppfattningar om vilka medel som är effektivast och som dessutom ger rättstrygghet åt medborgarna. Skattebrottsbekämpningen skall enligt förslaget förbättras. Det naturliga vore då att se till att de som i dag sysslar med denna verksamhet verkligen får bättre resurser att bygga upp sin kompetens för att klara den uppgiften. Men så vill regeringen inte ha det. I stället för att förstärka kompetens och resurser hos polis och åklagare skall skattemyndigheterna få utökade resur- ser för att kunna biträda åklagarmyndighet vid förun- dersökning av utredning av skattebrott. I ett nästa steg, när man har byggt upp erforderliga resurser, skall skattemyndigheterna få rätt att själva besluta om och leda förundersökningar samt utfärda strafföreläggande. I dag omfattar förslaget dock bara det första steget, men det är enligt vår uppfattning fel att även ta det steget. Att förändra i små, till synes ofarliga, steg är en taktik som vi inte ställer upp på. Vårt rättsväsende bygger på principen att det är åklagaren som beslutar om brottsutredningar och polisen som verkställer dem. För medborgarna är det tydligt och enkelt. Skattemyndigheten, däremot, har ju till uppgift att verkställa olika taxeringar av såväl fysiska som juridiska personer och vill gärna framhål- la sin objektivitet och servicefunktion gentemot all- mänheten. Eftersom skattemyndigheten får tillgång till mycket personliga och konfidentiella uppgifter är det nödvändigt att man skapar ett starkt förtroende hos allmänheten för förvaltningens integritet och oväld. Om medborgarna skulle börja tvivla på skatte- myndigheternas objektivitet vore det mycket allvar- ligt. Det är stor skillnad mellan att lämna uppgifter till en myndighet och till en brottsutredande enhet. Herr talman! Förslaget om särskilda skatte- brottsenheter strider därmed inte bara mot skatte- myndigheternas egenintresse, även om Rikskattever- ket inte tycks ha insett detta, utan även mot grundläg- gande principer för rättssäkerheten. Den brottsutre- dande och brottsbeivrande verksamheten skall hållas åtskild från den statliga verksamheten i övrigt. Jag delar Justitieombudsmannens uppfattning att det är av grundläggande betydelse för allmänhetens förtroende för rättsväsendet att det klart framgår att de brottsut- redande organen inte går den ena eller den andra förvaltningsgrenens ärenden. Detta talar mot att skat- temyndigheten skall få även en brottsutredande funk- tion. I propositionen skriver man också mycket riktigt att det är viktigt att skattemyndigheten organiseras på ett sådant sätt att rättssäkerheten säkerställs. Det låter sig ju sägas, men i propositionen anförs det samtidigt att orsaken till att man vill placera skattebrottsenheten hos skattemyndigheten, i stället för att ge åklagare och polis utökade resurser, är att det är svårt för polisen att upprätthålla en tillräckligt god kompetens på skat- teområdet. Det sker ju hela tiden förändringar i skatte- lagstiftningen, vilket inte minst vi som sysslar med skatter i riksdagen är medvetna om. Ännu svårare är det då för medborgarna att hänga med i svängen. Det kan då tyckas vara ett begripligt skäl. Men, säger regeringen med anledning av att polisen får svårt att upprätthålla den här kompetensen, om vi inrättar skattebrottsenheter inom skattemyndigheterna ökar den skatterättsliga kompetensen, vilket skulle vara en effektivitetsvinst. Låt oss syna det påståendet. På vilket sätt är det lättare att hålla sig à jour med utvecklingen inom skattebrottsenheten, frågar man sig. Om det nu är så att skattebrottsenheten skall be- drivas helt separat från den övriga skatteförvaltning- ens verksamhet, blir det väl rimligtvis lika problema- tiskt för skattebrottsenheten att upprätthålla kompe- tensen som det skulle ha varit för polisen. Eller är det meningen att man skall ha någon form av arbetsbyten inom skattemyndigheten, så att tjänstemännen arbetar på alla enheter och därigenom kan hålla sig à jour med den aktuella skattelagstiftningen? Hur har ut- skottsmajoriteten tänkt sig detta, Björn Ericson? Jag kan inte förstå varför det skulle vara svårare att utbilda och vidmakthålla kompetens på skatteom- rådet för poliser än det skulle vara att upprätthålla kompetens hos de som skall arbeta inom skatte- brottsenheten. Dessutom skall ju skattetjänstemännen utbildas i processrätt och polisiära metoder. Att utreda brott är nämligen ett kvalificerat yrke, som ställer stora krav på kunskaper i juridik, bevisvärdering och annat. Det lär man sig inte i brådrasket. Så effektivite- ten blir kanske inte så hög till sist i alla fall. Herr talman! Vi moderater har både i regerings- ställning och i opposition tagit flera viktiga initiativ för en större samverkan mellan olika myndigheter i syfte att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Förslaget att inrätta ytterligare en enhet innebär ju en ännu större splittring och mindre fokus på bekämp- ningen av ekonomiska brott. Det är också i högsta grad tveksamt om spaning kan utföras lika effektivt av tjänstemän inom en skattemyndighet som av polisen. Även om det så skulle vara, vilket jag starkt ifrågasät- ter, sker det på bekostnad av rättssäkerheten. En så- dan prioritering kan vi aldrig acceptera. En rättsstat karakteriseras av att det sker en avvägning mellan statens effektivitetskrav och den enskilde medborga- rens grundläggande rättsäkerhetskrav, och den av- vägningen utfaller alltid till förmån för den enskilde medborgarens rättssäkerhet. Inom skattemyndigheterna arbetar man ju med en omvänd bevisbörda. Det vet vi alla som någon har varit i närheten av ett skattemål. Hur skall då den enskilde medborgaren kunna veta när han är skyldig att förklara sig, dvs. i skatteutredningen, och när han har en ovillkorlig rätt att tiga, dvs. i brottsutredningen, inför en och samma myndighet? Hur skall man göra detta klart? Inom straffrätten är ju en person oskyldig till dess att han är dömd, och bevisbördan ligger helt och hållet på åklagaren. I strävan efter en bättre be- kämpning av ekobrottsligheten får vi inte lura in oss i ett resonemang som åsidosätter de grundläggande principerna för en rättsstat. Vi moderater kan omöjli- gen stödja ett från många synpunkter så farligt förslag som det nu framlagda. Herr talman! I detta betänkande finns också, som jag inledningsvis berörde, ett förslag om att halvera skattetilläggen vid periodiseringsfel. Det kan ju tyckas vara ett bra förslag, för vi kan ju alla läsa i tidningar- na om de mest groteska konsekvenser som det innebär om man missar en dag i uppbörden för mervärdesskat- ten t.ex. Det är givetvis bra att skattetilläggen halve- ras, men det räcker ju inte på långa vägar. Om ett företag av misstag gör ett momsavdrag för tidigt eller periodiserar en momsintäkt för sent, blir det en månads försening med inbetalningarna. Då skattetillägget i dag är 10 % motsvarar det en årsränta på 120 %, men eftersom skattetillägget inte är av- dragsgillt motsvarar det lågt räknat 160 % i årsränta. Om vi nu i enlighet med förslaget halverar årsräntan till 80 % framstår den fortfarande som orimligt hög i förhållande till den gängse räntenivån. I brottsbalkens 9 kap. 5 § stadgas att "den som vid avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppen- bart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag ej skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år - - -" Om någon skulle betinga sig en ränta på 160 %, när inlåningsräntan i bank uppgår till några få pro- cent, och som dessutom skulle använda sig av sin överordnade ställning, skulle vederbörande utan tvi- vel bli dömd till det högsta straffet. Om räntan skulle sjunka till 80 % tror jag att bedömningen skulle vara densamma. Om man sedan tittar på hur hög dröjs- målsränta som lagen medger, dvs. Riksbankens dis- konto plus 8 % - alltså någon procentenhet per månad - framstår skattetilläggen även efter en halvering som helt orimliga. Vi moderater vill därför att skattetilläg- gen vid periodiseringsfel och även tulltilläggen av- skaffas redan per den 1 januari 1998. Vi vill även föranstalta om en utredning av hur skatte- och tull- tillägg skall tillämpas i allmänhet. Därför, herr talman, står jag naturligtvis bakom samtliga de reservationer som vi moderater i skatteut- skottet har avgett, men jag nöjer mig med att yrka på bifall till reservation nr 1. 0354810740804 N 2010-01-01 00:00:00 199517 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0939/#anf59