2348827 GL0939 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:39 Onsdagen den 3 december 1997/98 39 1997-12-03 00:00:00 Skydd för förföljda personer, samord- ningsnummer m.m. 6858EAE4-2667-4A1D-8DC4-C8F582157F1E 147 CARL ERIK HEDLUND (m) m Herr talman! Detta dagens näst sista skatteut- skottsbetänkande handlar om olika åtgärder för att stärka förföljda personers möjligheter att skydda sig och sina familjer. Det är en av samhällets basfunktio- ner att kunna ge medborgarna skydd. Vi moderater har inte mindre än sju reservationer i betänkandet, och det gemensamma för dem är att vi vill gå längre i skyddet av förföljda personer än vad utskottsmajorite- ten beslutat. Sekretessmarkering i folkbokföringen är det första steget i ett utvidgat personskydd. Det är skattemyn- digheten som beviljar sekretessmarkeringen, men det sker efter praxis och är inte lagreglerat. Riksskatte- verket anser att det bör lagregleras, så att man i vanlig ordning kan få ärendet prövat av en annan instans. Regeringen tycker likadant, men tycker att man skall avvakta Brottsofferutredningens rapport. Vi modera- ter tycker att frågan är så viktig att man inte behöver vänta på någon utredning. Man bör lagreglera redan nu. En annan fråga rör nivån på sekretesskyddet. Uppgifter som finns i folkbokföringen distribueras till andra myndigheter, banker, försäkringsbolag etc. Vi vet ju alla hur påpassade vi är. Delvis är det praktiskt och bra, men om man är hotad och förföljd finns risken att en sekretesskyddad uppgift i folkbokföring- en trots allt blir offentlig genom att så många andra får tillgång till uppgifterna. Regeringen anser inte att det behövs någon höj- ning av nivån på sekretessuppgifter. Orsaken är två- faldig: Dels försvåras myndigheters arbete om man inte utan olägenhet kan få tillgång till uppgifterna om en viss person, dels kan personen i fråga riskera att hamna utanför något system. Vi anser att man alltid i första hand måste se till den enskildes behov av skydd och se till att detta alltid är överordnat myndigheter- nas krav på uppgifter. Kvarskrivning är ett annat skydd. Det innebär att man är skriven på en annan ort än där man bor. Vi tycker inte att skattemyndigheten har den kompetens som behövs för att avgöra om kvarskrivning skall tillämpas eller inte. Det borde i stället vara Rikspolis- styrelsen som gör den bedömningen. Det är den myndighet som bäst kan bedöma hotbilden. Ett ännu starkare skydd för förföljda personer är fingerade personuppgifter. Då är det domstol som fattar beslutet, men Rikspolisstyrelsen har rätt att avslå en begäran om fingerade personuppgifter om Rikspolisstyrelsen finner det sannolikt att tingsrätten kommer att avslå. Vi anser för det första att denna rättighet för Riks- polisstyrelsen bör vara föremål för en kontinuerlig granskning och utvärdering och för det andra att Rikspolisstyrelsen inte skall få avslå en ansökan annat om det är uppenbart att domstolen kommer att avslå. När en person har fått fingerade personuppgifter behövs mycket information och stöd. Det är ju en mycket obehaglig situation även för personen i fråga som ju är mer eller mindre "okänd". Rikspolisstyrel- sen är huvudansvarig för kontakterna med personen i fråga. Det är i och för sig bra, men vi tycker att även Brottsoffermyndigheten borde utnyttjas i detta sam- manhang. På så vis skulle den samlade kunskapen i dessa två myndigheter bli till nytta för den utsatta personen. En specialtillämpning av sekretesslagarna är när en förälder bor tillsammans med ett barn och sedan flyttar. Barnet får inte ny folkbokföringsort om det till viss del bor kvar på den ursprungliga orten. Detta skapar problem för föräldern. Så betalas t.ex. sociala förmåner till den vårdnadshavare som bor kvar på den gamla adressen. Vi anser att det i lag skall regleras att barn skall vara folkbokförda där de får anses ha sitt huvudsakliga boende. Herr talman! Denna rapsodiska genomgång av vå- ra reservationer visar att vi anser att det är av utomor- dentlig vikt att samhället ställer upp fullt och helt på brottsoffrens sida. Myndigheters krav på ordning och reda, insamlande av uppgifter m.m. måste stå tillbaka för den oro, skräck och allmänna olust som förföljda personer drabbas av. Våra förslag är inte revolutionerande. De är inte ens uppseendeväckande. De är helt enkelt präglade av sunt förnuft, praktiskt handlag och en vilja att skydda de personer som är förföljda. Förslagen är ur samhäl- lets synvinkel marginella, men de kan betyda en enorm skillnad för enskilda personer. Det är också en del av rättsstaten att skydda medborgarna. Det är därför förvånande att inte fler har velat ansluta sig till vår uppfattning. Herr talman! Vi har som sagt sju reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1. 0354810740804 N 2010-01-01 00:00:00 199605 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0939/#anf147