<anforande>
<dok_hangar_id>2348826</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0938</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:38 Tisdagen den 2 december</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>38</dok_nummer>
<dok_datum>1997-12-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förlängd tid för ökning av aktiekapital i privata aktiebolag</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EEB818C1-77AE-4C68-9D97-60782187A1E3</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>STIG RINDBORG (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag strök under att det var de små fö-
retagen med mycket knappa resurser, kanske oftast
nystartade, som inte hade pengar. Förklaringen till
varför de inte gjort det här tidigare är att de inte ville
dra på sig denna kostnad förrän i absolut sista ögon-
blicket.
Jag har fått brev om det här. Jag fick ett senast i
morse från en revisor som tyckte att det var märkligt
att ändra på lagstiftningen på det här viset.
Det vill jag säga till Bengt Harding Olson: Man
kan alltså ställa propositionen så att vi antingen änd-
rar i enlighet med vad jag föreslår eller också låter
lagen finnas kvar. Har man den inställningen markerar
det ytterligare hur man nonchalerar effekten av ett
beslut som jag från moderat sida försöker rätta till så
långt det är möjligt. Jag har sagt att det kostar 5 000
kr mer, men man reducerar kostnaden med minst
10 000 kr.
Svaret på frågan är att om jag skulle få en sådan
fråga från justitieministern, vilket jag inte tror att jag
skulle få, skulle jag säga: Då tycker jag att du skall ha
lagen kvar. Det kan jag tala om.
</anforandetext>
<intressent_id>0136937107804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>199389</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0938/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
