2348826 GL0938 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:38 Tisdagen den 2 december 1997/98 38 1997-12-02 00:00:00 Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik 52664748-3B2D-4683-8CA5-84226DE385F3 26 ULLA HOFFMANN (v) v Fru talman! Med det beslut som riksdagen kom- mer att fatta i dag vad gäller betänkande Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik tar vi förhoppningsvis ett stort steg framåt. Vi lämnar en stigmatiserande invandrarpolitik med många särlösningar och går över till en generell politik som innebär att vi tar till vara samhällets etnis- ka och kulturella mångfald. Det är människors behov och inte ett s.k. invandrarskap som skall styra ut- formningen av våra åtgärder. Men vi är inte där än. Vi har dock en vision. Vi- sionen kommer att ställa höga krav på regeringen, riksdagen och kommunalpolitikerna. Varenda åtgärd, vartenda förslag av generell karaktär kommer att behöva en konsekvensanalys ur ett flerkulturellt per- spektiv eftersom integrationspolitikens mål och syn- sätt skall genomsyra kommuner, statliga myndigheter och samhället. Här infinner sig min oro. För länge sedan ställde kvinnor i Sverige krav på politikerna att göra något åt det faktum att kvinnor på grund av brist på dagisplats inte kunde förvärvsarbeta. Vi kommer säkert ihåg: Ropen skalla, daghem åt alla! Vad som hände då med kvinnornas krav var att samhället bestämde sig för att införa begreppet jäm- ställdhet. Nu lämnar vi en dålig invandrarpolitik som kritiseras bakom oss och antar ett nytt begrepp - integrationspolitik. Måtte det inte gå med integra- tionspolitiken som det gått med jämställdhetspoliti- ken. I ordlistan över det svenska språket definieras or- det integrera som ett verb som betyder förena eller sammanföra till en helhet. Själva ordet integrera inne- bär att det är fler än en part som skall förenas till en helhet. Integrationen är en process som sker över tid och inbegriper flera parter. Ett samhälle där fattiga och rika, svenskar och utlänningar, kvinnor och män lever åtskilda med ojämlika förutsättningar skapar orättvisa och konflikter. Integrationsprocessens mål innebär ett samhälle där varje människa kan försörja sig själv genom arbe- te, kan påverka sin livssituation, hyser en berättigad tilltro till samhället och dess institutioner och känner hopp inför framtiden. I dag ser vi i stället växande klassklyftor, hög arbetslöshet, fler fattiga, större av- stånd till beslutsfattarna och misstro mot politiker och samhälleliga institutioner. Vägen till det integrerade samhället kantas av milstolparna arbete och demokrati. Att som i dag utestänga kompetens och begåvningar från arbets- marknaden är ett resursslöseri som ett högt specialise- rat samhälle som vårt inte kan tillåta sig. Likhet som det normala och önskvärda tillståndet därför att det inte ger upphov till motsättningar leder också till stagnation och isolering. Ett mångkulturellt samhälle kan inte beskrivas som ett lyckorike, men genom möten och konstruktiv konflikthantering kan det bli ett samhälle statt i utveckling. Den andra milstolpen - demokratin - säger sig re- geringen vilja värna. Det är bra, men det är inte till- räckligt. Demokrati är inte bara en ideologi utan ett sätt att handla. Att tala om demokrati, att försvara den mot auktoritära ideologier eller att aktivt värna den från angrepp från extremister är inte tillräckligt. Det är inte tillräckligt om de som ytterst skall uttolka vad demokrati innebär inte upplever den som en del av sin vardag. Om demokratin syns svag beror det inte på för li- tet undervisning om demokrati eller för få vackra ord om demokrati - för de är många. Det beror helt enkelt på för litet demokratisk praktik. Därför är det viktigt att kvinnor och män med utländsk bakgrund och in- ternationell inriktning i högre grad än i dag ges infly- tande inom den politiska maktsfären. Det är viktigt att kvinnor och män med utländsk bakgrund engagerar sig i olika politiska partier. Regeringen konstaterar i sin proposition att efter- som en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en ge- mensam historia. Demonstrationerna i förrgår visar att inte ens etniska svenskar kan enas om hur vi skall värdera Karl XII:s historiska insatser. En annan kung dog den 6 november 1632 på slagfältet i Lützen. Vem betalade dessa s.k. hjältekungars krig? Vår s.k. ge- mensamma historia är fylld av umbäranden från stata- re och andra fattiga för att vi skulle få gemensamma årtal att minnas från fornstora dagar. Att vi nu har ett starkare inslag av andra etniska grupper förändrar möjligen kraven på historieundervisningen men inte historien i betydelsen det som ägt rum. Jag vill också påminna om att rådet i Stockholm - det som i dag kallas för kommunfullmäktige - på 1400-talet hade en regel om att minst hälften av leda- möterna måste vara svenskar. Det var underförstått att det fanns för många tyskar i Stockholm. Det är med andra ord fullständigt poänglöst att påpeka att ett lands historia fungerar som en länk mellan människor och att den svenska befolkningen saknar en gemen- sam historia. Av rådet i Stockholm lär vi att det inte fanns en svensk gemensam historia ens på 1400-talet, om vi inte talar om herrefolkens gemensamma histo- ria. Av ordet integrera följer också substantivet in- tegritet som enligt samma ordbok är ett orubbat till- stånd, okränkbarhet eller oberoende. Det för mig in på asylprocessen och flyktinghandläggningen. Kör vi sönder människor i asylprocessen påverkas förstås den senare integrationsprocessen. När människor tvingas leva i ovisshet i många år på flyktingförlägg- ningar där de slits ned av att dels inte få besked, dels inte kunna börja planera för sin framtid, förstör vi ju också ett av integrationsprocessens mål, nämligen ett samhälle där varje människa hyser en berättigad tilltro till samhället. När försäkringskassan avslår ansökningar från grekiskfödda kvinnor om förtidspension med motive- ringen att det är ett invandrarsyndrom, att alla grekis- ka kvinnor vill bli förtidspensionerade vi 55 års ålder - men det skall inte samhället betala - är det en direkt kränkning av en människas integritet. Den ansträngda relationen mellan rättsväsendet och invandrare blir inte bättre när företrädare för polisen hävdar att det i rimlighetens namn måste vara viktigast att rätt beskrivning av en gärningsman kom- mer ut snabbt och att det därför skulle vara berättigat att kalla en svart man för neger. Det är bara nonsens. Vad jag kan se innehåller ordet svart lika många bok- stäver som ordet neger. Om det skulle vara av tidsskäl vågar jag inte tänka på vad poliskommissarien i det här fallet skulle kalla en vit kvinnlig gärningsman. I deklarationen om mänskliga rättigheter står att varje människa är född i frihet och har lika värdighet och rättigheter. Alla har rätt till de mänskliga rättighe- terna oberoende av ras, färg, kön m.m. Att kränka en svart människa genom att kalla henne eller honom neger, blåneger eller vitneger är att kränka den män- niskans integritet. Jag saknar därför en plan för hur vi skall kunna få slut på de kränkningar från myndigheter och myndig- hetsutövare som människor med utländsk bakgrund utsätts för. Det kan hävdas från socialdemokratiskt håll och från centerhåll att det blir den nya integra- tionsmyndighetens uppgift, men jag anser att det borde ha diskuterats här. Vi talar om integration som en tvåvägsprocess. Det är fler parter som skall integ- reras, men vi talar inte om hur de etniskt svenska skall integreras med svenskar med utländsk bakgrund. Fru talman! I stort står Vänsterpartiet bakom re- geringens proposition och socialförsäkringsutskottets betänkande. Jag skulle nog vilja hävda att de flesta partier i riksdagen stöder inriktningen på en generell politik, och det är ju bra och någonting att bygga på. Att vi sedan har olika lösningar på hur den generella politiken skall se ut, hur vi löser arbetslösheten osv. är något helt annat. Vad vi också har gemensamt är att vi anser att kunskaper i svenska språket är en förutsättning för att man skall kunna integreras. Jag vill därför ta upp regeringens förslag att avskaffa timersättningen för sfi-studier. En del av de elever som har lyckats få ett arbete har för dåliga kunskaper i svenska. För att kunna fortsätta sina arbeten måste de förbättra sina språkkunskaper. Alla i Sverige har rätt enligt lag att få tjänstledigt för studier. Men denna rätt fråntas nu i praktiken de invandrade kvinnor och män som inte uppnår s.k. sfi-nivå. De invandrare som mist sitt arbe- te och uppbär a-kassa eller KAS har inte rätt att stämpla för de timmar de studerar utan endast för övrig arbetslös tid. Inkomstbortfallet får de kompen- serat via timersättningen från CSN. Utan den kom- pensation som timersättningen innebär tvingas denna kategori elever att sluta sina svenskstudier för att återgå till att stämpla på heltid. Vi har därför reserverat 85 miljoner i vår budget för att vi skall kunna behålla timersättningen för de invandrade kvinnor och män som studerar svenska för invandrare. Det är synd att inte regeringen gjort någon flerkulturell konsekvensanalys av detta förslag innan det lades fram. Så till de frågor där vi skiljer oss. Där vill jag först nämna Invandrartidningen. Regeringen ansåg att Invandrartidningen skulle läggas ned för att därmed kunna finansiera det nya integrationsverket. Anled- ningarna var att de som varit länge i landet skall kun- na få sin information på samma sätt som andra, dvs. etniska svenskar, och att det inte bör ges ut tidningar i statlig regi för grupper som varit länge i Sverige. Det här resonemanget håller förstås inte. Staten ger varje år ett presstöd på 520 miljoner kronor för att kunna bevara den partipolitiska mångfalden för grupper som befunnit sig i Sverige mycket längre än våra olika invandrargrupper. Nu har utskottet funnit en kompromiss, Invand- rartidningen får leva ett år till. Vi tycker att det är bra, och vi kommer självfallet att följa utvecklingen och se vad som händer med Invandrartidningen. Så till integrationsverket. Vänsterpartiet delar re- geringens uppfattning att invandrarverket inte är den bästa myndigheten att sköta integrationsarbetet med tanke på verkets andra uppgifter. Men vi anser inte att lösningen är en ny statlig myndighet. För hur skall en myndighet kunna fungera som motor i ett arbete som skall bygga på en process som kommer underifrån? Människors tankar, fördomar och oro styrs inte av den statliga överbyggnaden, utan av förhållandena i basen. Alla ministrar måste ha ett verk, sa LO:s represen- tant på ett integrationsseminarium i Tyresö. Men det är inte sant. Alla ministrar måste inte ha ett verk, alla ministrar skall inte ha ett verk. Jämställdhetsministern är en sådan minister, integrationsministern är en an- nan sådan minister. Varför då? Jo, därför att både jämställdhetsfrågor- na och integrationsfrågorna är alldeles för viktiga för att de skall kunna gömmas undan i ett verk och över- låtas åt tjänstemän. Allt för många gånger har jag stått här i talarstolen och hört två flyktingministrar hävda: Det kan jag inte göra någonting åt, det sköter myn- digheterna och skulle jag lägga mig i kallas det för ministerstyre. Vi anser att det är statsrådsberedningen eller regeringen som skall ta ansvar för att integra- tionspolitiken får avsedd effekt för var och en. Vi anser därför att Diskrimineringsombudsmannen skall få ökade befogenheter, främst i form av en vas- sare lagstiftning. Det sitter nu en utredning som skall lägga fram förslag till en skarpare lagstiftning, och det är bra. Vi har ända sedan lagen antogs kritiserat att den varit helt verkningslös. Varje år har vi i riksdagen motionerat om att lagen borde göras om radikalt för att bli ett praktiskt användbart instrument mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden. Vi hoppas att det lagförslag som nu skall presenteras tillgodoser dessa syften och att vår långa kamp därmed blivit tillgodo- sedd. Regeringen har också föreslagit att Diskrimine- ringsombudsmannen skall inordnas i den nya myndig- heten och därmed mista sin självständiga ställning. Sex riksdagspartier har en annan åsikt, och därmed faller regeringens förslag. Arbetet med integration måste decentraliseras och inte centraliseras. Ansvaret för integrationsprocessen måste ut i kommunerna, ut i skolorna, ut på dagis - inte fastna i en statlig myndighet. Desto märkligare blir därför Centerns ställningstagande i frågan om en ny central myndighet. Som enda parti i riksdagens stöder Centerpartiet Socialdemokraterna! Alla andra partier avvisar förslaget. Det parti som utnämnt sig själv till decentraliseringspartiet framför alla andra anser tydligen att integrationsprocessen är en sådan process som endast - och med stor framgång - kan drivas av ett statligt verk. Men trots att integratiosmyndigheten inte har den breda förankring i riksdagen som integrationsminis- tern ville ha, är verket här. Och då gäller det förstås att göra det bästa möjliga av situationen. Det har motionerats om att myndigheten inte skall ligga i Norrköping. Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Vi anser att risken att Invandrarverket endast delas i två delar är stor och att det som gör att vi och regeringen anser att det är olämpligt att Invandrarverket har ansvaret för integrationen försvinner. Vi tycker att det skall vara en liten och operativ myndighet som skall jobba nära kommunerna och inte komma med direktiv upp- ifrån. Eftersom politikerna enligt vårt synsätt avhän- der sig det direkta ansvaret för integrationspolitiken anser vi att det är viktigt att det sitter parlamentariker lika väl som representanter för invandrarorganisatio- nerna i styrelsen. Den nyligen tillsatta organisations- utredningen måste också arbeta nära invandrarnas egna organisationer. I integrationsarbetet är det särskilt viktigt att upp- märksamma de invandrade kvinnornas situation. In- vandrade kvinnor kan vara tredubbelt förtryckta på grund av klass, kön och etnisk tillhörighet. Att vara delaktig i den demokratiska processen, att kunna försörja sig själv, att kunna påverka sin situation och känna att det finns en framtid för en själv och ens barn är långtifrån någon självklarhet för många kvin- nor i Sverige i dag. Segregation och diskriminering på grund av kön såväl som nationsbakgrund gör männi- skor till problem, när det i själva verket är samhälls- strukturen som är problemet. När kvinnor under täckmantel av familjeheder och kulturella traditioner misshandlas och dödas för att de med all rätt gör motstånd mot förtryckande sedvänjor och normsystem är det ett utslag av patriarkal mak- tutövning. Som en ung kvinna sade vid det seminari- um som invandrarministern ordnade: En kvinna skall kunna klä sig som hon vill, bete sig som hon vill - det är en mänsklig rättighet. Fru talman! I går träffade jag för andra gången en grupp invandrade män som alla bor på Lidingö. De har alla varit här i över tre år utan att få ett arbete, knappast någon hade heller fått ens en gång en prak- tikplats. Alla är högutbildade och har yrkeserfarenhet med sig från sina hemländer. Alla vill ha arbete, alla vill försörja sig själva och sin familj, alla vill att deras barn skall få leva och bo i Sverige i trygghet. Jag är övertygad om att vi nu börjar något nytt. Det är inte bara kring etniska svenskar vi skall sam- verka i kommuner, landsting, på försäkringskassor och arbetsförmedlingar, utan också kring våra invand- rade kamrater. Låt oss ta lärdom av de misstag som jämställdhetsarbetarna i vårt land har gjort, låt oss också ta lärdom av det positiva i jämställdhetsarbetet. Till sist vill jag uppmana alla invandrade kvinnor och män: Utnyttja er rösträtt! Det finns nog inte något tillfälle då politiska partier och politiker är så lyhörda som strax innan ett val. Gå samman, ställ politikerna i era respektive kommuner till svars. Vad har ni gjort för oss, vad tänker ni göra för oss om vi röstar på er? Självfallet skulle jag helst se att alla röstade på Väns- terpartiet, men det viktigaste för mig är att ni utnyttjar den demokratiska rättighet som deltagande i ett val innebär. Vi har slagits för den rättigheten här i Sveri- ge precis så som ni kämpat i era hemländer. Fru talman! Jag står bakom Vänsterpartiets alla re- servationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 30 under mom. 21, reservation 38 under mom. 25, reservation 42 under mom. 29, och för säkerhets skull reservation 44 under mom. 32, om ny myndighet för integrationsfrågor. 0166402877505 N 2010-01-01 00:00:00 199410 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0938/#anf26