2348826 GL0938 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:38 Tisdagen den 2 december 1997/98 38 1997-12-02 00:00:00 Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik BB66F3C3-B25A-43C8-8298-1A82BDA1F0F9 25 ANN-KRISTIN FØSKER (fp) fp Herr talman! Sverige en gråkall decemberdag 1997 - ett land med många olika nationaliteter och språk, ett land med många olika matkulturer, religio- ner, traditioner och väsenskilda referensramar. I vårt gemensamma land är det många barn som i dag går och längtar efter tomten som skall komma. Tomten bryr sig ju inte om vilken hudfärg barnet har, vilket land barnet är fött i eller om barnets föräldrar heter Persson, Ismail, Blomberg eller Gonzales i efternamn. I vissa hem kommer julafton att firas den 24 december. I andra hem firas julen någon annan dag. Jag har haft förmånen att under de senaste veckor- na då och då få arbeta med en grupp ungdomar med en gemensam nämnare: De är 19 år. För övrigt är de mycket olika vad gäller bakgrund, nationalitet, erfa- renheter och kunskaper. För dessa ungdomar är det viktigt att människor har rätt att vara olika men ändå ha samma värde. Det betyder givetvis samma rättighe- ter, möjligheter och förstås samma skyldigheter för alla, oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Det är något som för oss socialliberaler, precis som för ung- domarna, är så viktigt att vi därför vill ha in det i ett förtydligande i första målförmuleringen. Härmed lyfts ordet "skyldigheter" tydligare fram vid sidan om allas rättigheter och möjligheter. En framgångsrik integra- tionspolitik innebär att alla - såväl svenskar som invandrare - accepterar att vi lever i ett öppet samhäl- le med gemensamma normer. Svensk lag gäller för alla. En av flickorna i den grupp som jag nyss nämnde heter Parisa och kom till Sverige från Iran för ca tio år sedan. Parisa tycker att Sverige är ett demokratiskt land. Här har folket rösträtt och får vara med och påverka vilka representanter som skall sitta i riksda- gen. Henrik, däremot, som är född och uppvuxen i Sverige kan inte förstå hennes inställning. De som bestämmer gör ju som de vill och inte som folket vill. Det är väl inte ett demokratiskt land, säger Henrik. Här handlar det verkligen om olika referensramar. Jag tänker ofta på hur berikande det är att få möjlighe- ten att arbeta med ett lag som består av så många olika värderingar och som har så olika tanke- och synsätt med sig i bagaget som just dessa individer. För mig handlar integration om att våga blanda livet med alla de olika kryddor som bjuds. Det är ju kryd- dorna som ger den där extra piffen åt de goda råva- rorna. Tänk om alla rotlösa, osäkra ungdomar som ser ut som kalhyggen på huvudet skulle komma till insikt om hur berikande det skulle vara att krydda sina liv med litet annat umgänge än de kopior i svarta kängor och bombarjackor som de oftast omger sig med. Tänk om de en dag vaknar upp och kommer till insikt - wow vilken upplevelse! Detta uppvaknande måste vi alla på bästa sätt för- söka medverka till. På olika sätt måste vi skaka liv i de slumrande goda krafter som också finns inom alla de osäkra, rotlösa och rädda ungdomar som i dag skaffar sig någon sorts falsk trygghet genom att ut- trycka sitt missnöje med att slå på någon främling. Denna rädsla finns såväl hos en del svenskfödda ungdomar som hos en del ungdomar som är födda utomlands och som kommit hit av olika skäl. Det finns en ömsesidig främlingsfientlighet. Här måste en opinion komma till stånd för att långsiktigt skapa en attitydförändring. Det är ingenting som görs över en natt. Denna attitydförändring skapar vi inte genom att bygga upp en ny myndighet. Nej, här har vi alla ett gemensamt ansvar - du och jag. Barnomsorg, skola, idrottsföreningar, politiska och fackliga organisatio- ner, kommunala och statliga myndigheter och nä- ringsliv - alla måste hjälpas åt att förebygga, motver- ka och kraftigt ta avstånd från diskriminering, främ- lingsfientlighet och rasism. Vad politiska beslut kan göra i dessa sammanhang är att skapa förutsättningar för ett samhälle där mång- fald, kreativitet och individuellt ansvar ses som en tillgång och inte som en belastning. Olikheterna kan vara något positivt. Ett politiskt beslut som Diskrimineringsombuds- mannen Frank Orton efterlyste vid den hearing social- försäkringsutskottet hade för en månad sedan var bl.a. en vassare antidiskrimineringslagstiftning som ger redskap att aktivt bekämpa utslag av etnisk diskrimi- nering. Frank Orton anser att denna diskriminering är mycket påtaglig i Sverige i dag. Jag vill passa på att säga att jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna nu har tvingats avstå från inordnandet av Diskrimineringsombudsmannen i den nya myndigheten och att DO därför får fortsätta att fungera fritt stående och fritt tänkande. Parisa, tjejen från Iran som jag berättade om, är en annan som mycket tydligt lyft fram den diskrimine- ring som hennes vänner och bekanta från Iran utsätts för. Hon berättade om en läkare som i dag får nöja sig med ett städjobb. Helst skall han också vara tacksam för att han fått det jobbet! Hon berättade också om en annan ung tjej från Iran som gick in i en affär därför att hon hade fått kännedom om att man sökte ett af- färsbiträde. När tjejen, med svart hår och bruna ögon, frågade affärsinnehavaren om det lediga jobbet fick hon till svar att platsen redan var tillsatt. När en svensk tjej med svenskt utseende en timme senare gick till affären och frågade om jobbet fick hon veta att hon var välkommen tillbaka dagen efter. Då skulle man ha anställningsintervjuer med några olika perso- ner som anmält sitt intresse för det lediga jobbet. Så här berättade Parisa för mig: Det är så förnedrande. Jag blir ledsen flera gånger varje dag när jag märker hur mina vänner förnedras på detta sätt. Jag tror ni svenskar tycker att vi är smutsiga och oärliga och att vi inte är lika intelligenta som ni är. Min högsta önskan är att schahens son skall få möjlighet att styra i Iran. Då får de som vill vara muslimer vara det, med slöja och allt, medan vi som inte vill bära slöja slipper. Om schahens son kommer tillbaka till Iran och tar över kommer jag att flytta tillbaka så fort jag kan. Jag lovar att jättemånga andra kommer att göra det också. Parisa är alltså beredd att lämna det land som hon på ett sätt tycker är demokratiskt, men där attityder och förnedring känns så svåra att hon inte står ut. Att skapa en ny myndighet löser knappast de in- tegrationsproblem med diskriminering och förnedring som vi har i dag i vårt gemensamma land. Att dess- utom driva igenom ett sådant beslut med en sådan knapp majoritet som är aktuell i det här fallet bekräf- tar nog i hög grad vad Henrik sade om att de som bestämmer gör som de vill. Det hela ter sig som ett monument över ovanifrån- perspektivet som måste förstärkas. Vi har i dag en statlig myndighet som har ansvaret för mottagandet av invandrare och som mycket tydligt talar om risken för dubbelarbete och gråzoner. Låt därför Invandrarver- ket ha kvar det som en övergripande myndighet behö- ver ha kontroll över! Men uppgifterna därutöver skall läggas ut på andra medaktörer. Fru talman! För oss socialliberaler handlar det om att på bästa sätt skapa möjligheter för den enskilde individen att få utlopp för sin kreativitet. Den enskilde måste få ta makten över sin egen tillvaro och sitt eget liv och förverkliga sina drömmar i stället för att bara bli behandlad som ett offer som måste omhändertas. Detta kan vi göra genom att riva ned en del av de hinder som finns i dag i form av höga arbetsgivarav- gifter, skatter, riskkapital, byråkrati, arbetsrätt, löne- bildning och onödiga regler. Om detta blev verklighet skulle fler människor våga ta risker som att starta eget. Några företag skulle t.o.m. våga växa, medan andra skulle våga nyanställa. Detta är något som även skulle komma till gagn för personer med utländskt ursprung eftersom eget företagande är en viktig del i mångas kultur. Jag är övertygad om att vi alla här i dag ser arbets- lösheten som grunden till mycket av det onda som sker runt omkring oss. Stor arbetslöshet ökar också den främlingsfientlighet som finns. Dessutom får de barn och ungdomar som växer upp i en miljö där det inte finns en koppling mellan arbete och inkomst självfallet svårt att i framtiden förstå varför man måste jobba för att få en lön. Dessa barn växer många gånger upp i en miljö som kan vara förgiftad av miss- nöje och frustration över situationen. Det är inte svårt att förstå att detta kan förvandlas till aggressivitet, ja t.o.m. till hat ibland. Hellre vill nog människorna bo i ett land som låter dem lyckas än i ett land som enbart ger dem bidrag. Det talas så mycket i dag om att människan måste vara förändringsbenägen för att passa in på arbets- marknaden i framtiden. Flexibilitet är ordet. Tänk om även systemen och byråkratin var litet mer flexibla! Ibland, ja ärligt talat rätt ofta, kan jag riktigt längta efter att även de socialdemokratiska politikerna skulle vara litet mer förändringsbenägna och inse att männi- skan själv, den enskilde individen, skulle kunna klara mycket, mycket mer om bara inte alla hinder fanns. Om socialdemokraterna kommer till insikt om att en ny myndighet kanske inte är lösningen - då skulle vi kunna prata om förändringsbenägna socialdemokrater och inte bara förändringsbenägna människor. Vilket framsteg! Gör därför som vi i Folkpartiet och de flesta andra partier här i riksdagen i dag: Säg nej till en ny myn- dighet! Den kommer bara att skapa gråzoner mellan Invandrarverket och Integrationsmyndigheten. Den kommer också att kosta onödiga pengar som måste tas från Invandrarverkets verksamhet vilket kan leda till att asylsökande får vänta ännu längre på sitt svar. Vi har sett, hört och läst alldeles för mycket om hur asylsökande utsätts för psykisk tortyr genom att man låter dem vänta i tre, fyra och ända upp till sex år innan de får sina svar. Långa väntetider var också ett problem under den förra regeringsperioden. Dessutom skulle avvecklingspengarna som till- förts Invandrarverket kunna minskas så att Invandrar- tidningen kan få en möjlighet att leva vidare - inte bara till slutet av 1998. Tidningens verksamhet kan säkert reformeras. Vi är öppna för att den sakliga samhällsinformationen på olika språk t.ex. kan överlå- tas till invandrarorganisationerna att förmedla. I dag finns inte något klart alternativ för vem som kan ta över den viktiga roll som Invandrartidningen har som förmedlare av information och nyheter till många invånare i Sverige som inte har svenska som sitt mo- dersmål. Därför anser vi i Folkpartiet att stödet till Invandrartidningen bör stå kvar. Fru talman! Bäste statsrådet Blomberg! Snälla, gör som tomten och strunta i vilken färg jag har. Statsrå- det kan väl dela ut litet klappar till oss alla? De behö- ver inte kosta en massa pengar, för det har jag förstått att statsrådet inte har några. Men mina önskeklappar kostar inte pengar, utan sunt förnuft och samarbetsvil- ja. Det kan väl statsrådet bjuda på? Jag och mina partikamrater i Folkpartiet önskar oss att Invandrar- tidningen får leva ända till dess att det finns ett klart, tydligt och bra alternativ. Låt det inte bli någon ny myndighet! Det skapar säkert bara en massa problem. Klargör däremot här och nu att samtliga statliga myndigheter och verk skall ha arbetsformer och ett synsätt som aktivt beja- kar alla människors lika möjligheter och ser till män- niskors behov oavsett bakgrund.Om nu statsrådet är på gott humör och har spenderbyxorna på sig kan väl också Diskrimineringsombudsmannen snart få en vassare lagstiftningen så att han lättare kan utföra sitt viktiga arbete. Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 12, 44 och 47, men jag står givetvis bakom alla reservationer som folkpartister undertecknat. 0212946023318 N 2010-01-01 00:00:00 199409 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0938/#anf25