2348824 GL0936 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:36 Fredagen den 28 november 1997/98 36 1997-11-28 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:68 om kom- petenta lärarresurser interpellationsdebatt 7339FC57-28FF-4CEE-918C-333898FBC8A9 17 MIKAEL JANSON (fp) fp Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret från utbildningsministern. Jag kan konstatera att det säker- ligen görs en del vällovliga insatser och i en del fall utan tvivel bra saker. Jag tror nog att regeringen har observerat problemet och arbetar med det. Vad gäller min inledande fråga om regeringen delar uppfattningen att vi framgent kan stå inför en brist på lärare, akut eller inte, tolkar jag det avgivna svaret så att han inte delar den uppfattningen. Jag får dock inte något svar på det som är min egentliga huvudfråga, om det finns någon sammanhållen stra- tegi för att tillförsäkra att vi i Sverige kan klara det ökande lärarbehovet. Jag tolkar ändå utbildningsministerns icke-svar på den delen av min interpellation så att regeringen inte med någon som helst oro ser på tillgången på lärare och att det inte behövs någon sammanhållen strategi för ett problem som inte finns. Det finns dock något som är konstigt med detta och som gör att jag måste ställa några frågor för komplettering av det jag ändå inte är säker om jag har fått svar på. Utbildningsministern och regeringen hävdar att det som behöver göras i princip är gjort. Samtidigt räcker det med att gå ut och prata med skolfolk för att förstå att man redan i dag har problem med att rekrytera folk med den kompetens som man söker. Än mer oroande blir signalerna om att det faktiskt utbildas färre på lärarhögskolorna än tidigare år. Ett specialfall - men ändå inte mindre alarmerande - är att man nu minskar antalet utbildade speciallärare, åtminstone vid lärarhögskolorna i Göteborg och Stockholm. Är det verkligen en rimlig prioritering när vi ser hur antalet elever med behov av stöd ökar? Har utbildningsministern någon kommentar till detta? En annan sak är att vad jag förstår bygger alla be- räkningar på samma antal elever per lärare som i dag. Jag kan då konstatera att min övertygelse är att vi i dag i många kommuner och även inom högskolan nått smärtgränsen för hur många elever en lärare kan ha. På många håll måste vi nu öka antalet lärare, annars blir situationen ohållbar och undervisningen inte värd namnet. Bara det skulle öka behovet av lärare mot vad som nu beräknas. Inom högskolan är utvecklingen likartad. Antalet studenter har nästan fördubblats på tio år, men antalet lärare har endast ökat med 36 %. Även därifrån kom- mer signaler om att man nu gått in i väggen. Jag kan själv intyga hur få lärartimmar som avsätts på många utbildningar med hänvisning till att det inte finns resurser för lärare. Detta är en kvalitetsfråga av ytters- ta rang. Utbildningsministern konstaterar också att det in- om näringslivet finns en ökad efterfrågan på högutbil- dat folk, även disputerade. Dessutom tillkommer jättesatsningen på kunskapslyftet och andra insatser för kompetenshöjande utbildningar som kan sägas stjäla resurser från det ordinarie utbildningssystemet när det gäller behovet av lärare. Samtidigt visar beräkningar som har gjorts att de som kommer att utexamineras inom de kommande åren, inklusive de åtgärder utbildningsministern om- nämner, i bästa fall kan räcka till högskolornas och det övriga skolsystemets eget behov. Det är förstås jättebra att därutöver få in utländska akademiker och låta pensionerade lärare fortsätta på högskolan - där går det tydligen bra men inte i grundskolan - men det är knappast lösningen på problemet. Redan i dag finns 700 egentligen pensionerade lärare inom högskolan. Dessutom undervisar man närmare 4 000 fler studen- ter än man får pengar för. Om högskolelärarna skulle gå ned till normal betald arbetstid skulle bara det kräva 30 % fler lärare, om man skall tro undersök- ningar som har gjorts. Jag skulle inte bli förvånad om resultatet skulle bli likartat i grund- och gymnasieskolan. Skolverket räknar rent av med att lärarna skall arbeta mer tid för att klara behoven. Det hela är förstås ett matematiskt problem kring antaganden om utvecklingen, men ju fler verkliga faktorer som förs in, desto större tycks talen bli. Har regeringen haft med detta i sina beräkningar? Det handlar om behovet av en utökning av antalet lärare på alla nivåer för att höja kvaliteten med fler lärare per elev räknat och behovet av lärare och dok- torer inom andra sektorer i samhället, utöver att man nu behöver fylla på för de alltfler pensionerade lärar- na och de ökande barnkullarna. Det är en fråga jag skulle vilja få klarhet i. 0626451252310 N 2010-01-01 00:00:00 199294 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0936/#anf17