2348823 GL0935 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:35 Torsdagen den 27 november 1997/98 35 1997-11-27 00:00:00 Ändringar i lagen om offentlig upphand- ling 2E04E28C-3600-4241-83E9-EC335E21A6AE 220 KRISTINA NORDSTRÖM (s) s Herr talman! Lagen om offentlig upphandling bygger i allt väsentligt på EG-direktiv, och Sverige har som medlemsstat i EU skyldighet att genomföra dem. Bl.a. kommuner, landsting och myndigheter lik- som statliga verk och kommunala bolag som genom ägande eller annan kontroll har en koppling till of- fentlig sektor betraktas som upphandlande enheter och skall då de gör inköp av varor eller tjänster följa reglerna i lagen. I lagen finns en fastställd nivå som anger vilka regler som gäller över respektive under de s.k. trös- kelvärdena. Vid värden över den nivån är upphand- lingar mer formbundna medan upphandlingar under tröskelvärdena kan göras genom förenklad upphand- ling eller genom direktupphandling. Direktupphand- ling kan göras då värdet av inköpet är lågt. Vad som anses med lågt varierar från enhet till enhet beroende på deras olika förhållanden. En rekommendation från tillsynsmyndigheten Nämnden för offentlig upphand- ling, som har att utfärda riktlinjer, är att ett till två basbelopp kan anses som lågt. När värdet av det totala inköpet är fastställt har den upphandlande enheten möjlighet att dela upp själva inköpet så att företag av olika storlek kan delta i anbudsgivningen. För att ytterligare underlätta för alla slags företag att delta har regeringen i sitt yttran- de över EU-kommissionens grönbok uppmärksammat frågan om att den offentliga upphandlingen bör kunna genomföras elektroniskt. Lagen har felaktigt tolkats så, att det anbud som har det lägsta priset skall väljas. Regeringen föreslår därför i propositionen en förändring så att punkten Det mest fördelaktiga anbudet står före punkten Lägsta pris. De upphandlande enheternas förfråg- ningsunderlag är viktiga. Inköparen har i förfråg- ningsunderlaget, i prioritetsordning, möjlighet att ange vilka kriterier som man anser viktiga. Där kan t.ex. kvalitet anges som ett kriterium. Den upphand- lande enheten kan sedan göra en sammanvägning av respektive anbud utifrån dessa kriterier och slutligen anta det mest fördelaktiga anbudet. Syftet med lagen är att leverantörerna skall be- handlas lika. Det gör att offentlig upphandling inte kan användas som ett regionalpolitiskt medel. Tvärt- om är det så att ingen leverantör får gynnas eller missgynnas. Det är viktigt att öka möjligheterna för seriösa fö- retag att få upphandlingsuppdrag på de oseriösas bekostnad. I propositionen föreslås att anbudspröv- ningen skall ske i två steg. Anbudsgivarna skall granskas först ur ett lämplighetsperspektiv och efter det skall själva anbuden prövas. Lämplighetspröv- ningen förstärker möjligheten att gallra ut oseriösa företag. Jag vill understryka vikten av att de upphand- lande enheterna använder sig av den möjligheten. Dessutom har Branschsaneringsutredningen och Riks- revisionsverket uppmärksammat problemet med de oseriösa företagen och föreslår en rad åtgärder. Även EU-kommissionens grönbok tar upp frågor på det här området. Det pågår alltså ett arbete för att på olika sätt motverka de oseriösa företagen. Ett annat angeläget område där mycket arbete på- går är miljöfrågorna. Den offentliga sektorn köper årligen varor och tjänster för sammanlagt ca 280 miljarder kronor, varav staten köper för ungefär 100 miljarder kronor. Den omfattande offentliga upp- handlingen är ett effektivt instrument för att påverka utbudet på marknaden så att beståndet av produkter snabbare anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet. Det instrumentet bör användas än mer aktivt. Enligt regeringens uppfattning finns det oklarheter i såväl EG-direktiven som i grönboken om i vilken utsträckning man kan ställa miljökrav vid upphand- ling. Det finns ett stort behov av att utreda vilka mil- jökrav som får ställas eftersom det är viktigt att i framtiden kunna ta större miljöhänsyn i upphandlings- sammanhang. Enligt regeringens skrivelse Ekologisk hållbarhet skall en delegation inrättas. Den skall vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling och den skall initiera och utveckla konkreta vägledningar för hur miljökrav kan ställas vid upphandling, och de skall sprida kunskap, erfarenheter och goda exempel. Delegationen skall särskilt prioritera områden där upphandlingen kan få genomslag på utvecklingen i ekologiskt hållbar riktning. I skrivelsen redovisas också att regeringen skall ge Nämnden för offentlig upphandling i uppdrag att tillsammans med Naturvårdsverket och Kemikaliein- spektionen ta fram underlag för en svensk ståndpunkt i EU. Det skall sägas att det finns en motsättning mellan varors fria rörlighet och miljöhänsyn. Det krävs därför en noggrann beredning för att fastställa Sveriges po- sition. Utskottet understryker vikten av det arbetet. Vad gäller frågan om skadestånd anser utskotts- majoriteten att den nuvarande ordningen är för omfat- tande. Den som anser sig förbigången kan i dag vinna skadestånd som ersätter de faktiska kostnaderna vid anbudsmedverkan och utebliven vinst. Det kan inte anses rimligt. En förändring bör ske. Med anledning av Västerpartiets motion föreslår utskottsmajoriteten ett tillkännagivande i den frågan. Den stora politiska motsättningen i det här betän- kandet gäller egenregiverksamhet och frågan om obligatorisk upphandling. Utskottsmajoriteten anser att i de fall en upphandlande enhet beslutar att genom- föra ett inköp av varor eller tjänster av större omfatt- ning skall man utnyttja de konkurrensmöjligheter som finns i syfte att köpa bästa möjliga vara eller tjänst till ett bra pris. Men vi anser självklart att det är den upphandlande enheten som skall avgöra om en verk- samhet skall bedrivas i egen regi eller köpas in. Moderaterna och Folkpartiet har reserverat sig mot detta. I reservationen står att all offentlig för- valtning skall ha skyldighet att konkurrensutsätta och köpa in all verksamhet. Längre ned i samma reserva- tion står att det bör införas ett krav på att kommuner inte skall få erbjuda kommunala tjänster på den kon- kurrensutsatta marknaden. Det innebär att kommuner- na inte skall få bedriva någon som helst verksamhet i egen regi. I samma reservation står också att kommu- nallagens regler skall preciseras och ange vilken kommunal verksamhet som är tillåten och vilken som är otillåten. Det är ett oerhört angrepp på den kom- munala självstyrelsen. Samma synsätt framkommer i reservationen om de statliga pensionerna. I en reservation anför oppositio- nen att staten inte skall få hantera sitt pensionsåtagan- de mot de statligt anställda i egen regi utan att det skall konkurrensutsättas. I dag är det Statens löne- och pensionsverk som sköter de statliga pensionerna åt staten och dess myndigheter. Reglerna för tjänstepensionerna bestäms i centrala kollektivavtal. Arbetsgivarverket har till uppgift att vara de statliga myndigheternas centrala arbetsgivar- företrädare. Tjänstepensionerna finansieras från det kommande årsskiftet genom försäkringstekniskt be- räknade premier som betalas av de statliga myndighe- terna. Premieavgifterna och tjänstepensionerna hante- ras via statsbudgeten. Ansvarig försäkringsgivare kan bara staten vara, eftersom staten är den juridiska per- sonen. En särskild nämnd inrättas från årsskiftet med majoritet från Arbetsgivarverket som skall besluta om avgifter och ersättningar till SPV. Nämnden kommer att kontrollera och pröva avgiftsnivån i syfte att hålla kostnaderna nere. SPV administrerar också, i konkurrens, den av- giftsbaserade kompletterande ålderspensionen. Därut- över säljer SPV tjänster åt de privata försäkringsbolag som konkurrerar med KPA om avtal med kommuner- na. Skälet för de privata bolagen att anlita SPV är den samordning som sker mellan tjänstepensionerna och socialförsäkringsförmånerna. Det är i dag bara SPV och KPA som har tillgång till delar av Riksförsäk- ringsverkets socialförsäkringsregister. SPV är alltså underleverantör åt försäkringsbolagen och sköter administrationen medan försäkringsbolagen själva är försäkringsgivare och kapitalförvaltare. Reservanterna föreslår att den statliga tjänstepen- sionshanteringen konkurrensutsätts och att varje myndighet själv skall upphandla dessa tjänster. Förut- om att en sådan hantering kräver en större byråkrati skulle det också innebära att hela strukturen på stats- förvaltningen som koncern måste brytas upp och varje myndighet göras till egen juridisk person. Regeringen anför att SPV har bedrivit sin verk- samhet kostnadseffektivt och tillförlitligt. Det skall här påpekas att hanteringen av den statliga tjänste- pensionen redovisas separat från den redovisning som gäller försäljning av tjänster. Utskottsmajoriteten anser att staten skall kunna besluta att hantera det pensionsåtagande man har mot statstjänstemännen i egen regi hos SPV. I övrigt före- slås i betänkandet några förändringar av mer redak- tionell karaktär. Herr talman! Jag yrkar bifall till betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Tack! 0674177483011 N 2010-01-01 00:00:00 199230 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0935/#anf220