<anforande>
<dok_hangar_id>2348823</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0935</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:35 Torsdagen den 27 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>35</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommunala demokratifrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>05225967-1651-46EA-8950-2E2AB5AFE9F5</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>SVEN BERGSTRÖM (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Patentlösning kanske det inte är, men
om vi är överens om att problemet är ganska stort, att
vi på olika sätt bör stärka demokratin så måste vi våga
pröva några vägar. Då kan det här vara ett sätt.
Dilemmat att det kan bli en annan majoritet som
drar åt ett annat håll inom en kommundelsnämnd får
vi naturligtvis leva med. Den situationen råder ju
redan på en annan nivå. Det finns inte heller enhetliga
majoriteter inom varje landstingsområde. Men i
kommuner med olika majoriteter har det visat sig att
man har kunna samarbeta med en landstingsmajoritet
av en annan färg, och det fungerar ganska bra. Full-
mäktige kan naturligtvis fastställa budgetramar, mål
och program på de olika områden som man har att
röra sig inom.
Vi borde kunna vara överens om att det ger ett
större ansvar och främjar ett större engagemang om
man hade en direkt koppling mellan väljare och för-
troendevalda i kommundelar och stadsdelsnämnder.
</anforandetext>
<intressent_id>058426570914</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>199023</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0935/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
