<anforande>
<dok_hangar_id>2348823</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0935</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:35 Torsdagen den 27 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>35</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om toppmö- tet om sysselsättningen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>46C8DD18-7538-4C8C-A89E-93812296BB1E</anforande_id>
<anforande_nummer>127</anforande_nummer>
<talare>LARS LEIJONBORG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag antar att statsministern är angelä-
gen om att andra länder tar det han har uppnått kring
bordet och det han själv tycker är viktigt, t.ex. ökade
utbildningssatsningar, ad notam och gör någonting av
det. De får inte åka hem till sina parlament och säga
att de har handlingsfrihet och att de inte behöver följa
det som sagts. Just för att de inte skall agera så är det
angeläget att statsministern tar det han har tvingats
acceptera på allvar.
Vi hörde att statsministern sade att det inte finns
några bevis för att det är bra att sänka skatter under
förhandlingarna. Innan dagen var till ända hade han
ändå satt sitt namn under ett dokument där det står att
det kan vara bra att sänka skatter för att få fart på
jobben. När den eftergiften gjordes - jag tycker att
det var mycket bra att den gjordes - måste det ändå ha
funnits en tanke om vilka konkreta förslag den kom-
mer att resultera i i Sveriges riksdag och i detta land,
där vi har ett sådant skriande behov av fler arbeten.
</anforandetext>
<intressent_id>0980725315516</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>199137</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0935/#anf127</protokoll_url_www>
</anforande>
