2348822 GL0934 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november 1997/98 34 1997-11-26 00:00:00 Förnyad bordläggning C8700168-BAE6-4ED8-A421-15DEBD6907F1 9 URBAN AHLIN (s) s Herr talman! Säkerheten i Europa utvecklas på ett mycket positivt sätt. Efter Berlinmurens fall 1989 har Europa nu kommit in ett dynamiskt skede där varje månad nya stenar fogas till det europeiska säkerhets- bygget. Ibland sker det med stora steg, men oftast med vardagliga, odramatiska och förtroendeskapande steg. Vi kan nu se konturerna av en alleuropeisk sä- kerhetsordning. Ytterst handlar det om att skapa en ordning i sådan politisk och social harmoni att krig i hela Europa blir lika otänkbart som mellan demokra- tierna i Norden eller i Europeiska unionen. Den avgörande kraften bakom förändringen efter det kalla krigets slut är de central- och östeuropeiska ländernas frigörelse, demokratisering och ekonomiska liberalisering. Fokus i europeisk säkerhetspolitik har förskjutits från frågor om militär balans och kärnva- penavskräckning till ekonomiskt samarbete, dialog och gemensamma normer för problemlösning. Förändringar i de europeiska samarbetsstrukturer- na har också påtagligt bidragit till ett förbättrat säker- hetspolitiskt klimat. EU har fördjupats och förbereder sig för att ta emot nya medlemmar. OSSE, Organisa- tionen för säkerhet och samarbete i Europa, har ut- vecklats i konflikthanterande och förebyggande arbete och bidragit till europeisk rustningskontroll. Euro- parådet omfattar i dag större delen av Europa och symboliserar demokratins frammarsch på vår konti- nent. I vårt eget närområde stärks det regionala sam- arbetet runt Östersjön. Natos förändring är en mycket viktig del i denna för Europa så positiva utveckling. Inom Euroatlantis- ka partnerskapsrådet samarbetar Europas och Nord- amerikas länder för att utveckla sitt deltagande i fredsfrämjande verksamhet, med erfarenheter från Bosnien som utgångspunkt. Europa har fått till stånd en förtroendeskapande överenskommelse mellan Nato och Ryssland. Efter beslutet i Madrid inledde Nato förhandlingar om medlemskap med Polen, Tjeckien och Ungern, samtidigt som dörren lämnas öppen för ytterligare länder. Helheten i denna förändring hos Nato, från en snäv inriktning på försvar av demokratier i väst mot det tidigare sovjetiska hotet, till en strävan att bidra till hela Europas säkerhet och att i samverkan bättre möta nya hot mot säkerheten, är något som vi väl- komnar. De stora säkerhetspolitiska förändringar som har skett i Europa under de senare åren är i allt vä- sentligt resultat av förhandlingar mellan demokratiska länder. Alla får inte precis det de önskar, men här finns en vilja till samförstånd och ömsesidigt hänsyns- tagande. Förtroende, tillförsikt och strävan efter ge- mensam säkerhet skall vara drivkrafter för det europe- iska säkerhetssamarbetet, inte våld, inte rädsla eller snäva nationella intressen. Utvidgningsbeslutet inne- bär att Polen, Tjeckien och Ungern har fått bekräftel- se på sin obestridliga rätt att själva göra sitt säker- hetspolitiska val. Det är glädjande att Nato i Madridkommunikén erkänner de baltiska staternas bidrag till stabilitet och samarbete i Östersjöområdet. Sverige lämnar också viktiga bidrag till de baltiska ländernas säkerhet inom ramen för Östersjösamarbetet, inom Partnerskap för fred och i vårt bilaterala samarbete med de baltiska länderna. Däremot kan vi som militärt alliansfritt land inte bistå med militära säkerhetsgarantier. Herr talman! Vi samarbetar med Nato inom Eu- roatlantiska partnerskapsrådet för att utveckla det fredsfrämjande och det förtroendeskapande arbetet och för att stärka säkerheten i hela Europa. Det är dessa delar av det europeiska säkerhetssamarbetet som i dag utvecklas. Gränsen för vårt samarbetet går vid Natofördragets militära garantiförpliktelser. Det finns inga skäl att söka samarbete med Nato när det gäller försvaret av vårt territorium eller att lämna säkerhetsgarantier till andra. Sveriges militära allians- frihet ligger fast. Europas länder måste nu med full kraft fortsätta arbetet på en alleuropeisk säkerhetsordning. Vi behö- ver öka förmågan att hantera nya, oftast icke-militära hot mot säkerheten, minska klyftorna i relation till världen utanför Europa, fördjupa demokratin, ytterli- gare minska rustningsnivåerna och eliminera mass- förstörelsevapen. Vi behöver integrera Ryssland i det europeiska samarbetet och stärka säkerhetsidentiteten hos de länder som önskat men i Madrid inte erbjudits medlemskap i Nato. För att komma vidare måste EU, Nato, OSSE, Eu- roparådet, Östersjörådet och övriga strukturer, även FN, samverka i riktning mot samma mål. Alla dessa samarbetsorgan behövs, och de kompletterar varand- ra. Nato är primärt en struktur för militärt samarbete. Inte minst erfarenheterna från Bosnien har visat att den militära dimensionen är en nödvändig men inte tillräcklig ingrediens i byggandet av ett Europa präg- lat av gemensam säkerhet, där säkerhetshoten i väx- ande grad är icke-militära. Förutom den planerade Natoutvidgningen pågår en förändring av Nato vad gäller samarbete med icke-medlemmar, bl.a. en ökad tonvikt på krishantering, fördjupning av samarbetet inom PFF samt ett utbyggt samarbete med Ryssland och Ukraina. Nato och Ryssland undertecknade i Paris den 27 maj ett omfattande samarbetsavtal. Detta måste be- traktas som en historisk händelse, en av de viktigaste efter det kalla krigets slut. Överenskommelsen inne- bär upprättandet av ett gemensamt råd, regelbundna möten på politisk nivå, tätt politiskt och militärt sam- arbete och samråd, där så är möjligt gemensamt be- slutsfattande och agerande. Denna samverkan omfat- tar ett mycket brett område, alltifrån allmänna säker- hetspolitiska frågor till krishantering och nedrust- ningsfrågor. Grunden finns således för att Ryssland skall engageras i ett långtgående samarbete med Nato, vilket också underlättar ett bredare europeiskt samar- bete. Detta viktiga steg på vägen mot gemensam säker- het i Europa har vi från svensk sida all anledning att välkomna. Mycket kommer samtidigt att bero på hur avtalet genomförs och med vilket konkret innehåll det fylls. Det är naturligtvis av avgörande betydelse att samarbetet mellan Nato och Ryssland inte sker på bekostnad av andra länders säkerhetsintressen. Herr talman! Euroatlantiska partnerskapsrådet, EAPR, som formellt bildades i Sintra i Portugal den 30 maj, bör också ses som ett viktigt led i de säker- hetspolitiska förändringarna i Europa. Rådet är i sin tur en del av det utvecklade partnerskapet för fred, vars syfte är att vidareutveckla samarbetet mellan Nato och en bred krets av partnerländer på de områ- den som ej handlar om försvaret av det egna territori- et. Sveriges deltagande i PFF har hittills gjort det möjligt för oss att förbättra vår egen förmåga att ge- nomföra fredsfrämjande insatser och krishantering tillsammans med samarbetsländerna. Samarbetet inom PFF är en förutsättning för att militära insatser liknande den i Bosnien skall kunna genomföras och bli effektiva. PFF spelar dessutom en viktig förtroendeskapande roll, eftersom det bidrar till att öka samarbetsytorna på det militära området mel- lan de europeiska länderna. Euroatlantiska part- nerskapsrådet blir paraplyorgan för det hittillsvarande PFF-samarbetet. Det nordatlantiska samarbetsrådet, NACC, som tillkom för att stärka samarbetet mellan Nato och de forna Warszawapaktsländerna efter Sovjetunionens upplösning 1991, upphör och uppgår nu i EAPR. Utskottsmajoriteten ser i första hand EAPR som ett organ för praktiskt samarbete kring krishantering som utförs av Nato. Vi fäster också stor vikt vid de möjligheter rådet ger oss till bättre delaktighet i pla- nering och beslutsfattande i sådana krishanteringsin- satser där vi bidrar med trupp, såsom i Bosnien. Lik- som tidigare krävs FN- eller OSSE-mandat för fred- främjande aktioner. Samarbetet avgränsas till den del av Natos arbete som inte rör försvaret av medlemssta- ternas territorier eller säkerhetspolitiska garantier. Det är avgörande för Sverige som militärt alliansfritt land att kunna delta i detta samarbete. En annan utgångspunkt är att varje land självt av- gör på vilka områden och i vilken utsträckning man vill delta i samarbetet mellan Nato och partnerländer. Sveriges regering och riksdag har full kontroll över vårt samarbete med Nato och övriga partnerländer. Sverige kommer att delta endast i de delar vi själva vill. Ytterligare en viktig aspekt rör EAPR:s alleurope- iska karaktär. Samtliga 43 - jag upprepar: 43 - PFF- länder, inklusive Ryssland, deltog i bildandet av EAPR. EAPR-kretsen kommer att mötas en gång i halvåret på utrikes- och försvarsministernivå i anslut- ning till Natorådets möten. På ambassadörsnivå kommer rådet att mötas i Bryssel en gång per månad. Möjlighet finns också att mötas på stats- och rege- ringschefsnivå. Bildandet av Euroatlantiska part- nerskapsrådet innebär inga förändringar i rådande arbetsfördelning mellan berörda europeiska organisa- tioner. Det gäller såväl OSSE som EU, Västeuropeis- ka unionen och Europarådet. Tanken är att komplette- ra deras verksamhet, inte att konkurrera med dem. Dubbelarbete och konkurrens mellan organisationerna måste undvikas. Med EAPR och vidareutvecklingen av Part- nerskap för fred har vi fått ett instrument som kan användas för att öka förtroendet både i Europa och i vårt närområde. Samtidigt kan EAPR stärka våra möjligheter att möta nya utmaningar på krishante- ringsområdet. EAPR har stora möjligheter, men det ankommer nu på deltagarna att fylla det med konkret innehåll, till nytta för alla berörda. Tillsammans med ett upptagande av nya medlemmar i EU och Nato- Ryssland-avtalet kan EAPR, rätt utnyttjat, utgöra nya och viktiga steg i byggandet av en gemensam säkerhet och en europeisk säkerhetsordning där alla länder deltar. Jag vill avslutningsvis understryka utskottets upp- fattning att ett aktivt svenskt deltagande i Euroatlan- tiska partnerskapsrådet inte på något sätt förändrar Sveriges grundläggande säkerhetspolitiska hållning. Vi förblir en nation som förenar vår position utanför militärallianser med ett aktivt ansvarstagande för Europas säkerhet. Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut- skottets hemställan och avslag på alla reservationer. 0891971250317 N 2010-01-01 00:00:00 198843 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf9