2348822 GL0934 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november 1997/98 34 1997-11-26 00:00:00 Krigsmaterielexport 2793F0DD-05EA-4A07-8BF3-765FB85F22D5 59 INGRID NÄSLUND (kd) kd Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall till re- servationerna 1 och 5. Reservation 11 har det redan yrkats bifall till, och vi står naturligtvis bakom den också. Vi kristdemokrater anser att de kriterier som vi har för krigsmaterielexport är väl avvägda, men natur- ligtvis är tolkningsproblemen ibland ganska besvärli- ga. Det är detta som gör att vi kräver en kontinuerlig utvärdering av läget i de länder som export sker till, också med avseende på huruvida de olika kriterierna kan anses ha uppfyllts i fråga om dessa länder när exporten har skett. Det har ju diskuterats om vi i utrikesutskottet över huvud taget skall ha några synpunkter på att export har skett till vissa enskilda länder, t.ex. att vi tycker att kriterierna när det gäller mänskliga rättigheter inte är uppfyllda i landet i fråga eller att vi menar att stor konfliktrisk föreligger. Där beslut redan har fattats av den myndighet som skall sköta om det här, Inspektio- nen för strategiska produkter, skall vi tydligen tycka att man har fattat ett ansvarsfullt beslut. Då har vi inte något mer att säga. Men det är faktiskt så att utrikes- utskottet är det utskott i riksdagen som har det största ansvaret för att bereda ärenden som gäller mänskliga rättigheter. Det ansvaret ligger inte lika tungt på den myndighet som fattar beslut i de här frågorna. Nu skall vi inte överpröva beslut som myndigheter har fattat, och det är därför som det anses att vi inte skall uttala oss i sådana här frågor. Men precis som Helena Nilsson påpekade står man inför en svårighet, både som parti och som enskild riksdagsman, om man i vissa fall tycker att det hela inte riktigt stämmer. Var skall man då uttala sig? Hur skall man uttrycka sin uppfattning? Hur skall man försöka att påverka den fortsatta inriktningen av de beslut som fattas? Vi menar att det ändå är angeläget att vi har någon form av kontinuerliga utvärderingar för att utröna om de olika kriterierna är uppfyllda med avseende på samtliga de länder till vilka export sker. Vi har inte gått in närmare i detalj på hur det här skall ske. Men säg mig den verksamhet som vi bedriver utan att ut- värderingar sker. Det anses i andra sammanhang mycket ansvarslöst att bedriva verksamhet där man har satt upp vissa mål och riktlinjer utan att man se- dan utvärderar om måluppfyllelse sker för denna verksamhet. Detta måste också kunna ske när det gäller den här verksamheten. Vi kan säga att det som har skett i konstitutionsut- skottet är en typ av sådan utvärdering. Den gäller speciellt följdleveranser. Men vi menar att det inte bara är i fråga om följdleveranser som detta är intres- sant. Det är naturligtvis speciellt intressant då, därför att när det gäller följdleveranser menar man sig vara mer bunden att fatta ett positivt beslut i någon bemär- kelse än man annars är. Men vi tror att kontinuerliga utvärderingar skulle ge ett större förtroende för de beslut som fattas. Vi tycker att de här kriterierna har gällt en så pass lång tid, och myndigheten har också varit i verksamhet under några år, att det skulle vara skäl till att någon typ av utvärdering som inte bara gäller följdleveranser nu kom till stånd. Jag vill alltså yrka bifall till vår reservation i det här avseendet. Vi är också med på reservation nr 1. Vi har där framhållit att man i den norska redogörelsen för ex- port är mer detaljerad. Man talar om vilka vapenslag det gäller och man talar också om vilka företag som har varit inblandade. Det tycker vi gott att man kan göra i Sverige också. Man har från utskottets sida talat om att det finns problem när det gäller sekretess o.d. Men kan Norge klara av detta och ändå exportera borde också Sverige kunna klara av den balansgången utan större svårigheter. Jag vill till sist uttrycka min stora häpnad över att man under 1996 har sänt nya leveranser till Indonesi- en. Även om det har varit följdleveranser har det varit nya sådana som har skett. Jag tror att alla partier är överens om att Indonesien har kränkt de mänskliga rättigheterna på Östtimor. Jag skulle också vilja ha ett svar på hur man har ansett sig kunna göra detta när man har varit helt på det klara med att åtminstone fem av riksdagens sju partier har uttalat sig mycket klart emot att sådana leveranser skall göras. Det tycker jag är upprörande. Detta visar att riksdagen på något sätt måste säga ifrån när man tycker att det går snett. Indonesien är inte det enda landet. Men det har varit mest graveran- de. Vi har varit restriktiva när det gällt att peka ut länder. Därför tycker vi att det skulle vara bra med kontinuerliga utvärderingar, så att utrikesutskottet slipper att peka ut speciella länder när denna redogö- relse blir aktuell varje år. Vi skulle vilja ha en mer övergripande översyn. 0841779272604 N 2010-01-01 00:00:00 198893 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf59