2348822 GL0934 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november 1997/98 34 1997-11-26 00:00:00 Krigsmaterielexport 0EDD4598-8BA9-4996-93DC-E85B0AA58C0A 57 EVA ZETTERBERG (v) v Herr talman! När vi i dag behandlar detta betän- kande från utrikesutskottet kan det vara lätt för många att säga: Ja, nu har ni årets debatt, och den upprepar sig från år till år och resulterar i ungefär samma ställ- ningstagande. Då är det väsentligt att se debatten i perspektiv till den allmänna upprustningen i världen. Som vi tidigare här har varit inne på i dag har den trend mot nedrust- ning som har ägt rum under flera år brutits. Sedan mer än ett år tillbaka ökar världens resurser när det gäller rustningar, framför allt i de asiatiska länderna. Det är också viktigt att hålla i minnet att det efter andra världskriget är mer än 45 miljoner människor, varav 90 % civila, som har dödats i 170 krig. Det är nästan lika många som dog under andra världskriget. Omfattningen av världens rustningar ligger fortfa- rande på ca 3 % av BNP. Det är vad som går till va- pen och militära satsningar runt om i världen. Genom- snittet gäller även för u-länder där satsningarna borde vara helt annorlunda. I 84 länder är satsningen på militär rustning och vapeninköp större än satsningen på hälsosektorn. Jag kan fortsätta att redogöra för den typen av sta- tistik som återfinns i UNDP:s rapport från 1997 och även i tidigare rapporter. Men man skall veta att det är den typen av uppgifter och verklighet som vi har när vi skall diskutera svensk vapenexport. Det har naturligtvis gjorts en hel del framsteg internationellt. Jag vill då gärna framhålla minkonferensen i Oslo där man nu i höst fick till stånd ett internationellt förbud och där Sverige var väldigt aktivt. Det är välkommet. Det är förhoppningsvis ännu fler länder som kommer att skriva på i Ottawa. Det är angeläget att hålla i minnet hur nedrust- ningen ser ut. Förutsättningarna i dag är mindre än vad de tidigare har varit, trots att det kalla kriget har upphört. Det är också utifrån det perspektivet som jag vill hänvisa till Vänsterpartiets ställningstagande. Vi vill se en avveckling av svensk krigsmaterielexport över huvud taget. Vi vill också peka på att det säkerhetspolitiska lä- get är annorlunda i dag i Sverige. Vi står alla bakom det säkerhetspolitiska begreppet att man skall lägga ökad vikt vid miljöhot och hot mot människor i form av sociala konflikter. Det är dessa som är de övergri- pande hoten, inte de militära hoten. Vi anser att det på sikt är fullt möjligt att genom- föra en avveckling av svensk krigsmaterielexport. Men det är inte det som framför allt står på dagord- ningen i dag, utan för vår del är det dels hur man kan förändra lagstiftningen, dels hur man skall se till att de nuvarande riktlinjerna följs. När det gäller förändring av lagstiftningen vill jag särskilt peka på följdleveranser. Jag skall inte gå in på någon lång diskussion om detta. Det är bra att det nu skall göras en ordentlig utredning på den punkten. Däremot beklagar jag - liksom Lennart Rohdin gjorde - att det inte är fråga om någon parlamentarisk ut- redning. Det hade varit väldigt bra med en sådan. Då hade man kunnat få med de politiska avvägningar som man senare ändå kommer att bli tvungen att göra. Förhoppningsvis hade man också kunnat nå en bred uppslutning kring en sådan utredning. Det är beklag- ligt att regeringen inte har valt den modellen, men det är ändå angeläget att utredningen kommer i gång. Herr talman! Jag vill också ta upp detta med att lagreglera riktlinjer och betydelsen av att jämställa övrig krigsmateriel med krigsmateriel, eftersom man nu för övrig krigsmateriel ställer lägre krav för att medge tillstånd till export. Det är angeläget att det råder samma villkor. Det finns även mycket att göra för att se till att de nuvarande riktlinjerna, som vi internationellt gärna framhåller som restriktiva, skall tillämpas på ett bättre sätt. Jag tycker att det är välkommet att se Leif Pag- rotsky här. Jag har vid många tidigare debatter av den här typen efterlyst närvaro av regeringen. Jag har sett frånvaron som ett tecken på svagt intresse hos rege- ringen för dessa frågor. Därför är det välkommet att se Leif Pagrotsky här. Förhoppningsvis kommer han också att delta i debatten i dag. Vad man kan göra åt situationen i dag är att för- bättra detaljredovisningen. Man har gått mot en ökad redovisning i detalj i den skrivelse som vi nu behand- lar. Men det finns mycket mer att göra för att man skall se exakt vilka produkter som har exporterats och vilket land som har importerat krigsmateriel med tillstånd från Sverige. Det finns exempel från Norge. Jag vet att regeringen har tittat på dessa, men man kommer ingen vart. Jag efterlyser en snar förändring på den punkten. Det vore välkommet. Man måste också diskutera Exportkontrollrådets uppgifter, där jag själv, Nils T Svensson och andra här från riksdagen ingår. Det borde vara möjligt med en betydligt större öppenhet kring de frågor som där behandlas än vad det är i dag. Den ambition som ändå finns hos regeringen om en bred och offentlig belys- ning av dessa frågor borde kunna omsättas i större praktik. En annan svår fråga är detta med dual use- produkter, dvs. produkter som kan användas både civilt och militärt. Det är väsentligt att se att de pro- dukter som kan tyckas vara för civil användning ändå kan användas i rustningsavseende. I betänkandet tar vi upp frågan om Europasamar- betet. Det ägde nyligen rum en viktig konferens här i Stockholm som var initierad av den kristna fredsrörel- sen. Vi är överens på Europanivå om att det är viktigt att utveckla den etiska koden för krigsmaterielexpor- ten. De åtta kriterier som är fastlagda i Europasamar- betet är bra, men de behöver vidareutvecklas så att de blir förpliktande och mer specifika. Jag tycker att det var välkommet. Jag har förstått att Leif Pagrotsky tog upp frågan. Vi kan förvänta oss signaler från Frankri- ke och England, som hittills har hört till de största exportörerna av krigsmateriel. Vi kan på det området förvänta oss att den etiska koden omsätts i praktiken. Det krävs med tanke på dessa länders betydelse. En annan viktig sak är registret över tyngre vapen. Man har i FN-sammanhang framfört att det också behövs ett register över lättare vapen. Det är konven- tionella vapen som i lika hög grad kan döda männi- skor. Vi skall följa upp det på europeisk nivå. Det är också en angelägen fråga. Vad gäller Europasamarbetet tror jag däremot att det är oerhört väsentligt att slå fast att koden inte bör gälla konkret samarbete i WEAG, och att det inte får innebära att man försvagar svenska regler och på bekostnad av dem genomför de etiska reglerna eller koden från Europasamarbetet. Vi går sedan igenom de enskilda länderna. Om vi tittar på den statistik som kommit från regeringen kan vi konstatera att gamla problem finns kvar vad det gäller Indien och Pakistan, där ingenting har föränd- rats. Det är mycket beklagligt att det fortfarande sker svensk vapenexport dit. Det är kanske lika intressant att se på de nya län- der som tillkommer och de nya problem som uppstår. Jag vill peka på en svår fråga, nämligen frågan om Baltikum. Hur ställer vi oss till den? Skall vi ge ex- porttillstånd till en rad nya länder? Jag ser det som problematiskt. Jag vill också peka på Latinamerika. Vi har inte haft en så omfattande export dit tidigare, men expor- ten till Brasilien var omfattande förra året. Vi vet att det finns fler länder i Latinamerika som är intressera- de. Diskussioner pågår. Jag tycker att det är helt fel signal. Det är andra insatser som behövs i Latinamerika. Vi måste bidra till den sociala utvecklingen. Det är beklagligt om den svenska insatsen i så stor utsträckning består av ex- port av krigsmateriel. Ytterligare ett geografiskt område är Afrika. Dis- kussioner pågår. Många länder är drabbade av enorma konflikter, och problemen har varit stora. Jag menar att det är uteslutet med ökad export till Afrika. Till slut vill jag ta upp Indonesien, som Lennart Rohdin och Helena Nilsson var inne på. Det är upprö- rande att regeringen trots väldigt tydliga signaler från fem partier här i riksdagen förra året ändå har fortsatt med vapenexport till Indonesien. Jag vill fråga både Nils T Svensson och Leif Pagrotsky, som jag hoppas kommer att delta i debatten, hur de kan försvara det. Det är oerhört tydligt att fem partier i riksdagen säger nej till fortsatt export till Indonesien. Det finns väldigt tydliga skäl till det. Det gäller ockupationen av Östti- mor och oroligheter i Indonesien. Därför har vi i år betonat att vi säger nej till alla typer av krigsmaterie- lexport inklusive följdleveranser. Herr talman! Jag vill till slut konstatera att det är viktigt att riksdagen tar ställning i enskilda fall och pekar ut länder. Majoriteten vill över huvud taget inte att vi skall befatta oss med det. För Vänsterpartiets del vill jag därför konstatera att vi står bakom alla reservationer och särskilda yttranden och understryka att vi yrkar bifall till reservation 6 om följdleveranser och till reservation 11, som gäller enskilda länder. Vi pekar särskilt på Indonesien. Vänsterpartiet står för övrigt också bakom reservation 9 från Miljöpartiet, som gäller komponentleveranser. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 198891 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf57