<anforande>
<dok_hangar_id>2348822</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förnyad bordläggning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6CFE5BD4-160A-42EA-B2E5-F2536731A0B1</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>LENNART ROHDIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tror att Bengt Hurtig och jag är
helt överens om att man aldrig bygger fred med va-
pen. Men folkmordet i Bosnien visar att militära re-
surser också i dagens nya Europa ibland behövs för
att få stopp på väpnat våld och därmed skapa utrym-
me för fredsbyggande.
IFOR var från början ett riskföretag. Hur skulle
det hela fungera? Hur skulle man fungera tillsam-
mans? Det fanns oändliga frågetecken kring detta.
Då uppstår naturligtvis frågan, Bengt Hurtig, om
det kan vara fel att komma bättre samordnad, bättre
förberedd nästa gång om det blir nödvändigt - vilket
vi alla hoppas det aldrig skall bli. Det är det som är
huvudsyftet med det fördjupade PFF-samarbetet,
Bengt Hurtig.
</anforandetext>
<intressent_id>0789744347006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>198838</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
