<anforande>
<dok_hangar_id>2348822</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förnyad bordläggning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C4F3366F-E54C-405D-A2D4-3B33D847BC9C</anforande_id>
<anforande_nummer>35</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! På kärnvapenområdet har Sverige en
god tradition av att vara mycket aktivt. Vi är också
respekterade för detta världen över. Vad det handlar
om är att ständigt finna nya vägar för att reducera
antalet kärnvapen i världen, för att komma till en
kärnvapenfri värld. Det arbetet fortsätter vi aktivt
med.
Det har i och för sig ingenting med Nato och Na-
toutvidgningen att göra just nu. Frågan är mer global,
och det är på det globala området man skall hantera
den. Zoner kan också vara inbegripna i detta arbete.
Det har varit bra i många andra delar av världen och
borde inte vara helt omöjligt i Europa, även om det är
mycket mer komplicerat i Europa. Man får arbeta
med det från den utgångspunkten.
Jag vill då säga till Bengt Hurtig att dagens dis-
kussion handlar om fredsfrämjande insatser. Det är
vårt deltagande i Euroatlantiska partnerskapsrådet
som dagens diskussion handlar om. Det har inte nå-
gonting som helst med kärnvapen att göra. Fredsfräm-
jande insatser på mandat av FN och OSSE kommer
inte i närheten av det yttersta avskräckningsmedel
som försvarsalliansen Nato har, nämligen kärnvapen.
</anforandetext>
<intressent_id>0439752610809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>198869</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf35</protokoll_url_www>
</anforande>
