<anforande>
<dok_hangar_id>2348822</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förnyad bordläggning </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B11DE21B-FE62-4161-A444-11C615236F4F</anforande_id>
<anforande_nummer>33</anforande_nummer>
<talare>Utrikesminister LENA HJELM- WALLÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Processen vad gäller Natoutvidg-
ningen är en mycket ömtålig fråga. Det har inte minst
Nato självt visat, genom hur man har satt upp kriterier
för processen och hur man inom ramen för den pro-
cessen har tillskapat inte bara det organ som riks-
dagsdebatten i dag handlar om, dvs. det euroatlantiska
partnerskapsrådet, utan också ett speciellt organ för
samråd just med Ryssland. Det går alltså inte bara att
med automatik säga att Natoutvidgningen är bra och
att Ryssland skall förstå det. Inte ens Nato självt ar-
gumenterar så enkelt. Det är många hänsyn som man
behöver ta.
Jag måste konstatera att det i den delen är en stor
klyfta mellan moderaterna och oss. Vi kan inte auto-
matiskt applådera ett större Nato. Vi måste bedöma
steg för steg vad det här står för, om vi skall göra en
vettig bedömning från svensk utgångspunkt.
</anforandetext>
<intressent_id>0439752610809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>198867</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf33</protokoll_url_www>
</anforande>
