<anforande>
<dok_hangar_id>2348822</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Redogörelse för företag med statligt ägan- de</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0BC843A6-1DF0-4839-B064-ECD7D7FDD8FF</anforande_id>
<anforande_nummer>149</anforande_nummer>
<talare>EVA GOËS (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är reprisernas afton. Mikael Jan-
son, det är trevligt med en ny talare här och en ny i
utskottet.
Jag tänker köra min vanliga paroll. Vi i Miljöpar-
tiet anser att bristerna i statens sätt att ta ägaransvar är
så stora att frågan om statlig ägarpolicy bör bli före-
mål för en parlamentarisk utredning. Men det skall
inte förhindra att man redan i dag från departements-
håll aktivt kan börja jobba med dessa frågor.
De statliga företagen indelas ju i fyra grupper:
konkurrensutsatta företag, monopolföretag - t.ex.
tekniska monopol -, företag som arbetar med vådliga
och hälsofarliga substanser samt företag som inte kan
komma till stånd på normala kommersiella villkor
men där samhällsintresset motiverar att ett företag
startas.
Vi tycker att det vore rimligt att staten som ägare
hade en uttalad företagspolicy för var och en av de
fyra grupperna. Det är egentligen oförsynt att inte
staten, när staten är ensamägare eller den största äga-
ren, tar sitt ansvar gentemot företaget genom att ha en
generell företagspolicy för var och en av grupperna.
Staten skall vara ett föredöme när det gäller relatio-
nerna till företagets intressenter - ägare, anställda,
leverantörer och kunder - men staten skall också vara
ett föredöme när det gäller etik samt miljö- och re-
sursfrågor i vid bemärkelse.
Under senare år har ett renodlat marknadstänkan-
de kommit att dominera teorin kring företagandet.
Vinstmaximering, i huvudsak kortsiktig, blir då före-
tagens enda mål. Vi i Miljöpartiet menar att etik och
miljö skall gå före profiten. Vi anser t.ex. att etiska
investeringar är mycket intressanta. Tanken bakom
etiskt investerande är att förränta kapital, samtidigt
som investeringen uppfyller vissa etiska kriterier. På
så sätt ges spararen en möjlighet att påverka sam-
hällsutvecklingen.
Etiskt investerande är ett samlingsnamn avseende
hur investeringar placeras utifrån moraliska, sociala
och/eller ekologiska kriterier. Investeringskriterierna
kan delas upp i två undergrupper: positiva respektive
negativa kriterier. Negativa kriterier är de verksam-
hetsområden som man vill undvika med en investe-
ring, t.ex. miljöförstörande verksamhet samt produk-
tion och försäljning av tobak och tobaksprodukter.
Positiva kriterier listar verksamhetsområden som man
vill stödja med sin investering, t.ex. avfallsåtervin-
ning, hälsovård och alternativa energikällor.
Fru talman! En avart vad gäller statligt ägda före-
tag bör nämnas, nämligen Vin  &amp;  Sprit AB. Verksam-
heten inom The Absolute Company är koncentrerad
till Absolut vodka, och huvuddelen exporteras. Den
aggressiva marknadsföringen gentemot bl.a. u-länder
är oetisk, inte minst när man betänker den alkohol-
politik som bedrivs i Sverige. Syftet med den är väl
troligen att ha kontroll över alkoholen för att denna
inte skall få för stor spridning.
Nedgången i Sverige skall inte kompenseras ge-
nom exploatering av u-länderna! Vin  &amp;  Sprit AB
borde åläggas att offentligt redovisa vad bolaget gör
för att Världshälsoorganisationens och regeringens
mål om en med 25 % minskad alkoholkonsumtion till
år 2000 skall kunna uppfyllas.
När det gäller tillverkning och saluföring av sub-
stanser som är hälsovådliga eller områden där kon-
sumtionen bör hållas måttlig - såsom tobak, alkohol
och läkemedel - bör konsumtionshöjande konkurrens
förhindras. Dessa verksamheter bör alltså vara statliga
monopol i affärsverksform, eftersom vinstmaximering
uppenbart är i konflikt med företagets syfte. Detta
syfte borde uppenbarligen vara att minimera konsum-
tionen av företagets produkter. Här vill vi att hälsa
skall gå före vinstmaximering.
Rymdbolaget är ett annat monopolföretag. Att
Sverige genom ESA stöder uppskjutning av en sond
med plutonium ifrågasätter vi i Miljöpartiet starkt.
Cassiniprojektet innebär att man har sänt upp en ra-
ket, Titan IV, till Saturnus och månen Titan. Cassini-
sonden kommer att snurra runt Saturnus i fyra år för
att samla in data om planeten, dess ringar, magnetiska
omgivning och månar. Detta kan tyckas vara lovvärt,
men eftersom Cassinisonden inte har tillräcklig driv-
kraft för att ta sig direkt till Saturnus skall den först
runda Venus två gånger. Sedan dras den tillbaka
praktiskt taget direkt mot jorden, som den passerar
vid ett avstånd om knappt 500 kilometer. Detta väntas
inträffa i augusti 1999.
Det allvarliga är att ombord finns 32,9 kg plutoni-
um, en större mängd plutonium än man någonsin
skickat ut i rymden. Plutoniet är till för att driva son-
dens elektriska apparatur som ungefärligen motsvarar
sex glödlampor under färden. Vi vet alla att plutoni-
um är ytterst giftigt. Om raketen skulle explodera -
samma typ av raket misslyckades vid Challeng-
erolyckan 1986 - eller om raketen misslyckas med att
tränga igenom atmosfären, kan plutonium spridas
över jorden. Ju högre upp i rymden som olyckan
inträffar, desto större delar av jorden kan bli smittade.
Att Cassiniprojektet sker enligt gällande interna-
tionella regler, som Sverige varit med om att utarbeta
och godkänna, gör inte att det finns mindre anledning
att protestera mot projektet. Vi anser att man inte kan
acceptera detta. Vidare har vi genom att det är fråga
om ett monopol möjlighet att agera från svensk sida.
Det är alltså avtalet som måste vara felskrivet. Reg-
lerna måste ändras.
FN-resolutionen från 1992 om principer för an-
vändning av kärnkraft i rymden har som syfte att
minimera spridningen av radioaktivt material i rym-
den. Ändå skickar man upp den här sonden. Således
kan det inte vara tillräckligt tydliga skrivningar.
Vi i Miljöpartiet menar att företag som ägs av
staten skall kunna avkrävas en tydligare ägarpolicy.
Det kan gälla demokratisk kontroll. Det kan också
gälla miljöpolicy eller etiska investeringar.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
</anforandetext>
<intressent_id>0401344912307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>198983</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf149</protokoll_url_www>
</anforande>
