<anforande>
<dok_hangar_id>2348822</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa avfallsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>56421718-55F5-41BF-B3E5-24B0B5ED5076</anforande_id>
<anforande_nummer>132</anforande_nummer>
<talare>ALF ERIKSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Peter Weibull Bernström är en ivrig
förespråkare av bioceller. Man skulle nästan kunna
tro att det är en universalmetod som löser alla pro-
blem.
Det är möjligt att det är en bra metod. Med de
skrivningar som nu finns i utskottsmajoritetens text
finns det inget som hindrar en fortsatt utveckling av
biocellmetoden. Det är ju självklart att om det skulle
visa sig att det är en så bra metod - och jag vill sär-
skilt poängtera att den inte har någon  gräddfil -
kommer den naturligtvis att prövas enligt alla andra
bestämmelser som vi återkommer till när det gäller
miljöbalken och vilka krav som vi skall ställa på av-
fallsanläggningar och även andra anläggningar för
den delen. Visar det sig då att metoden håller måttet
kan det självklart vara en bra metod att använda.
Jag vill särskilt markera för Peter Weibull Bern-
ström att vi naturligtvis inte är emot en positiv teknisk
och biologisk utveckling. Tvärtom är det mycket
positivt om den kommer till stånd. Men givetvis skall
allting klara de miljökrav som vi också ställer på all
annan verksamhet.
Vi återkommer till avfallsbegreppet när det gäller
miljöbalken.
</anforandetext>
<intressent_id>0667054859301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>198966</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf132</protokoll_url_www>
</anforande>
