<anforande>
<dok_hangar_id>2348822</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0934</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:34 Onsdagen den 26 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>34</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa avfallsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>83EBD60D-52D5-4866-90CE-B76CC747AE6C</anforande_id>
<anforande_nummer>112</anforande_nummer>
<talare>PETER WEIBULL BERNSTRÖM (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Hanna Zetterberg vet nog egentligen
mycket väl att vår politik bygger på ett personligt
ansvar, inte minst inom miljöpolitiken. Där ser vi
mycket hellre att detta ansvar uppmuntras och utveck-
las än att det blir en massa förbud och detaljregler.
Om man sätter pris på miljön och på miljöförstö-
ring kommer också snålheten i dagen, eller sparsam-
heten om Hanna Zetterberg vill. Detta minskar då
miljöproblemen och den resursanvändning som vi inte
vill ha. I Östeuropa däremot, där Hanna Zetterbergs
ideologi har sin grund, har vi sett exempel på motsat-
sen: många regleringar och förbud men inget riktigt
pris på resurserna. Vi ser en förödande resursförstö-
ring och en förödande miljöförstöring. Det är väl i
alla fall ingenting som Hanna Zetterberg vill förorda
här?
Jag skulle vilja fråga Hanna Zetterberg: Varför
vill inte Vänsterpartiet ge regeringen till känna att ni
inte vill ha en storskalig sopförbränning utan i stället
vill satsa mer på småskalighet, t.ex. s.k. biocellrötning
eller annan teknik av det slaget, och utveckla dessa
metoder ytterligare? Det skulle jag gärna vilja veta.
</anforandetext>
<intressent_id>0286353661902</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>198946</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0934/#anf112</protokoll_url_www>
</anforande>
