2348821 GL0933 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:33 Tisdagen den 25 november 1997/98 33 1997-11-25 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:45 om ter- rängskotrar interpellationsdebatt 245E7F02-8EC1-4B2F-83B8-607BFAC0F87D 43 ULF KERO (s) s Fru talman! Jag instämmer i miljöministerns slut- ord i svaret, att det gäller att avväga många olika intressen i den här frågan. Det gäller framför allt i fjällvärlden. Men när vi diskuterar skoterfrågor och körkortsfrågor i allmänhet diskuterar vi ett större område. Det rör sig inte bara om fjällvärlden utan kanske om hela det s.k. skoterområdet, dvs. det snö- område där skoter används. Jag delar inte interpellantens uppfattning att riks- dagsmajoritetens beslut i samband med den proposi- tion där skoterfrågan behandlades skulle bygga på okunnighet och ett bristande engagemang. Flera av oss som då var med på olika sätt bor och verkar i skoterområden och är brukare av skotern under nästan hela den tid av året som den kan användas i den svenska naturen. Skotern är på många sätt både viktig och nödvändig från närings-, turist- och nöjessyn- punkt. Det handlar alltså om positiva effekter som måste tas till vara. Utskottet ändrade faktiskt den omdiskuterade hastighetsbegränsningen från det som regeringen hade föreslagit. Däremot håller jag med interpellanten om att det finns olika åsikter om skotern. Det finns en grupp som vill köra skoter och en grupp som vill förbjuda sko- tern. Men även i fråga om skotern som sådan råder det olika uppfattningar. I mina hemtrakter ser man nog skotern som ett normalt redskap, fordon, som ingår i det vanliga livet. I ett annat område anses skotern på olika sätt kanske vara en exklusivitet. Det positiva med riksdagsbeslutet är att Sverige fastnade för en egen modell, till skillnad från hur det är hos våra nordiska grannar. Den här frågan har kommit upp till debatt med skoterorganisationerna. Därför undrar jag om det är miljöministerns slutmål att vi skall ha en egen modell. Det är vad jag efter- strävar. Jag ser mycket positivt på detta med en egen modell, på den generella rätten. Står ministern alltså fast vid att vi för framtiden skall ha en egen modell? En annan fråga som har varit aktuell är körkorts- frågan. Vi har framfört i riksdagsdebatten att det inte finns någon likhet mellan att köra skoter i Karesuando och att köra traktor i Skåne, för att ta till geografiska ytterligheter i Sverige. Det finns ingen likhet däremel- lan. Motivet var att föra in det här i trafikbrottslagen, men det blev kanske för lätt, som även interpellanten varit inne på. Läget i dag är både olyckligt och rent av dåligt för allmänheten. Den trovärdighet som vi som politiker har är kanske ifrågasatt, i alla fall i debatten med skoterorganisationerna. I svaret säger miljöministern att regeringen då, 1996, ej bedömde att det var moti- verat att införa den s.k. förarlicensen, skoterkortet, som då byggde på frivillighet att skaffa sig. Jag tänker på de olika skoterklubbarna. Är det inte dags att i dag, när läget är som det är, göra ett omtag för att aktivt få med skoterorganisatio- nerna på vagnen och arbeta för ett skoterkort som bygger på den tidigare frivilliga förarlicensen; detta som ett nytt sätt att gå vidare i frågan? 0576806909014 N 2010-01-01 00:00:00 198776 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0933/#anf43