<anforande>
<dok_hangar_id>2348818</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0930</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:30 Onsdagen den 19 november</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>30</dok_nummer>
<dok_datum>1997-11-19 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>65BA82B7-091B-4EC3-B40C-32832717026E</anforande_id>
<anforande_nummer>40</anforande_nummer>
<talare>ANNE WIBBLE (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag skall först be att få yrka bifall till
reservationerna 1 och 29. Det har jag glömt att göra
tidigare. Jag hade faktiskt inte tänkt kommentera
större delen av Per-Ola Erikssons inlägg eftersom jag
av erfarenhet vet att han med samma goda humör kan
beskriva och argumentera för precis motsatt stånd-
punkt om så skulle behövas. Det jag vill kommentera
är hans ord om mitt förslag om en utgiftsutredning.
Han sade på något sätt att vi redan har gjort det under
de här åren på 90-talet, men det är faktiskt inte alls
sant. Då kan han inte ha förstått vad jag beskrev, och
därför skall jag beskriva det en gång till.
Det som har skett har nämligen varit att man under
de senaste tre åren har dragit ned på några utgifter,
ungefär 60 miljarder, och sedan har man lagt på en
del andra utgifter, 59 miljarder. Det blev en nettobe-
sparing på en miljard. Sedan ligger det kvar en massa
skatteökningar.
Det jag har föreslagit är något helt annat, som jag
menar att man behöver om man konstruktivt skall
kunna använda skatter och utgifter som del i en jobb-
skapande politik. Jag talar om en stor utredning som
går igenom de offentliga insatserna på område efter
område och ställer tre frågor. Den första frågan lyder:
Är detta ett problem som skall lösas med hjälp av
offentliga insatser - ja eller nej? Den andra frågan
lyder: Skall detta i så fall vara skattefinansierat - ja
eller nej? Den tredje frågan lyder: Bör det vara of-
fentlig produktion -  ja eller nej? Varje gång man
svarar nej på en sådan fråga får man en öppning för
minskade offentliga utgifter.
Som jag nämnde i mitt inledningsanförande kan
man med fördel också se över det som i dag kallas för
socialförsäkringssystem men som i praktiken inte är
detta, utan som är några andra mer blandartade saker.
Man kan fundera över om man, som vi i Folkpartiet,
vill att det skall vara riktiga försäkringssystem eller
om man vill att det skall vara något annat. Också där
finns en betydande ingång till förändringar som möj-
liggör mindre utgifter, lägre skatter, fler arbeten och
bättre välfärd.
</anforandetext>
<intressent_id>0201502585302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>198485</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0930/#anf40</protokoll_url_www>
</anforande>
