2348814 GL0926 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:26 Torsdagen den 6 november 1997/98 26 1997-11-06 00:00:00 Svar på interpellation 1997/98:9 om värde- grunden och samhällsutvecklingen interpellationsdebatt F3173DC3-5F06-48D1-9EA1-E0E00BF2153C 4 ALF SVENSSON (kd) kd Herr talman! Jag tror inte heller att man på något sätt kan fatta beslut här i kammaren och slå klubban i någon kateder eller pulpet och säga att nu skall re- spekt för etik gälla. Jag är litet besviken över att stats- rådet inte alls i interpellationssvaret lyfter fram - såvitt jag har kunnat läsa ut, och jag har läst det flera gånger - familjens roll, föräldrarnas roll. Jag tror nämligen att det är föräldrars viktigaste uppgift att implementera, att överföra, respekt för värden. Sedan tror jag att skolan därefter har sin oersättliga roll. Där dröjer det sig kvar i mitt medvetande, Thage Peterson, hur sällsamt vi fick kämpa - inte bara mot socialdemokrater utan också mot andra partier, som då var i regeringsställning - för att få in att skolan skall vara förankrad i kristen etik och västerländsk humanism. Det var inte lätt att få detta medgivet. Det gick faktiskt först när en jude och en muslim stod i utbildningsutskottet här i riksdagen och sade: Skriv in detta! Om ni inte känner er egen identitet kommer ni inte att respektera vår. Det är där jag tror att den stora missen är. Jag kommer ihåg att man 1964 inte fick använda ordet etik. Nu är det på modet, men vi har ännu inte kommit till det steg där man vågar tala om vilken etik det är. Tiden går så oerhört fort i de här sammanhangen, och det här är någonting som vi egentligen skulle behöva ha en speciell debatt om. Där borde alla vara involve- rade, och inte bara en liten grupp riksdagsledamöter. Jag tror nämligen att det här är det viktigaste. Det är den debatt som borde komma före debatten om äldre- omsorg, som borde komma innan vi talar om löne- och fördelningspolitik. Jag vill gärna, herr talman, läsa upp vad författa- ren Stig Claesson, Slas, skriver i sin bok De tio bud- orden. Jag vågar säga att jag har citerat detta hundra gånger, och jag gör det med lika stor förtjusning varje gång. Han säger: De tio budorden innehåller i all sin korthet männi- skans sedan tidernas morgon samlade erfarenheter, hur vi kan leva tillsammans och gemensamt på detta klot. Vi har stora svårigheter att respektera varandra, då vi ju avsevärt skiljer oss till klädsel, till vanor, till uppförande, till utseende, till hudfärg och tro. De tio budorden är kanske vårt viktigaste kulturarv. Om budorden överlämnades till människorna av en gud eller inte får var och en tro som han vill, men vi kan inte låta bli att tro på de tio budorden, för budorden finns. Så långt författaren. Därför är jag lika förvånad varje gång att det skall vara så stört omöjligt att få oss, som jag sade avslut- ningsvis i mitt förra inlägg, norr om Öresund att våga tala om de här budorden, som generation efter gene- ration och lagstiftare efter lagstiftare har insett vara det centrala. Vem kan tycka någonting annat än att den gyllene regeln skulle underlätta för oss allihop: Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni göra dem. Det gäller för näringslivet. Det gäller för fackföre- ningsrörelsen. Det gäller i Gränna. Det gäller i Mota- la. Det gäller på statsrådsbänkar. Det gäller oss alla. Men vi måste våga tala om att etiken inte lever i luft- tomt rum, utan att den har sina rötter. Herr talman! Jag skäms på inga vis i världen över att tala om att vi har ett etiskt modersmål, precis som vi har ett språkligt. Det språkliga modersmålet är svenskan, men vårt etiska modersmål är den judisk- kristna etiken. Kan inte Thage G Peterson bestyrka det i nästa inlägg? 0739780276601 N 2010-01-01 00:00:00 198226 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0926/#anf4