2348809 GL0921 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:21 Onsdagen den 29 oktober 1997/98 21 1997-10-29 00:00:00 Europol EBA0A0A6-C391-4272-A1FA-72597364F5DE 90 PETER ERIKSSON (mp) mp Fru talman! Flera viktiga frågor har diskuterats här. Jag tänker ta upp framför allt frågan om medde- larfriheten, som jag inte tycker har behandlats på ett riktigt bra sätt. Gun Hellsvik tycker att det är roligt att Modera- terna har drivit integritetsfrågan i detta sammanhang. Såvitt jag förstår har hon saknat Miljöpartiet där. Vi i Miljöpartiet har ju drivit sådana frågor ganska länge. Det har vi gjort bl.a. när departementsfolk har funnits med vid förhandlingar i konstitutionsutskottet. Vi har också tagit upp dessa frågor i EU-nämnden, men kanske framför allt i konstitutionsutskottet när vi haft särskilda möten och diskuterat dessa saker. Innan Sverige blev medlem i EU sade svenska re- geringsföreträdare - detta gäller också i förhandling- arna med EU - att meddelarfriheten är en omistlig hörnsten i den svenska offentlighetsprincipen. Nu har vi fått en konvention. Sverige har varit med vid framförhandlandet av innehållet. Det här innebär att vi får en tystnadsplikt som går på tvärs med den svenska meddelarfriheten, alltså med vad som är en hörnsten i den svenska grundlagen. När detta skall behandlas i Sveriges riksdag säger rege- ringen: I och för sig går det här på tvärs och det blir ett problem, men vi skall försöka lösa det i något annat sammanhang, någon annan gång. Om man ring- er till departementet för att kontrollera när "någon annan gång" är, ges det inget svar. Det här finns näm- ligen inte inlagt i någon tidsplan. Det finns egentligen inga planer på att försöka lösa problemet. Först vill regeringen föra i land Europolkonventionen. Sedan, när det är för sent, skall man eventuellt ta upp frågan om meddelarfriheten. Möjligen kan man tänka sig att vänta till dess att EG-domstolen fäller Sverige i det sammanhanget. Det är ett alternativ till att verkligen göra något här. Jag tycker att det är ett märkligt sätt att hantera en viktig fråga. Göran Magnusson sade här i talarstolen att frågan har en mycket vidare effekt. Den har alltså mycket stor betydelse för svensk grundlag. Eventuellt skall detta, som sagt, senare på något sätt lösas. Faktum är att Sverige i förhandlingarna inte har drivit kravet om att värna den svenska meddelarfrihe- ten. Faktum är att man så att säga har valt att mörka. Svenska regeringen har liksom ställt sig i ett hörn i hopp om att ingen skall se den. Detta kommer dock inte att fungera. Detta är ingen bra strategi om man verkligen vill värna en, som man säger, omistlig del av den svenska grundlagen. I konventionen står det i sista stycket i artikel 32: "I förekommande fall skall varje medlemsstat se- nast vid ikraftträdandet av denna konvention anta de nationella lagregler eller bestämmelser som krävs för att kunna beivra en överträdelse av diskretions- eller tystnadsplikten som avses i punkterna 2 eller 3. Den skall tillse att dess regler och bestämmelser är till- lämpliga på dess egna tjänstemän som i samband med sin tjänsteutövning har kontakt med Europol." Det räcker, som Kia Andreasson bl.a. nämnde, med att Europol framställs i dålig dager för att tyst- nadsplikten skall kunna slå till. Det räcker alltså med att man säger att Europol inte är tillräckligt effektivt eller att en enskild svensk tjänsteman avslöjar att oegentligheter förekommer eller att det kanske begås brott inom Europol. Då skall man fällas enligt svensk lagstiftning. Sveriges riksdag och den svenska rege- ringen hukar dock. På något sätt låtsas man att man inte syns. Jag tycker att detta är illa och väldigt tra- giskt för alla dem som kanske känner att det här är viktigt, att den svenska offentlighetsprincipen var en avgörande fråga då vi gick in i EU och att meddelar- friheten var en omistlig hörnsten i den svenska of- fentlighetsprincipen. Ytterligare ett problem har uppkommit i samband med hanteringen under processen här i riksdagen. När regeringen lägger fram sin proposition om Europol finns inte den formulering med som jag nyss har läst upp. När regeringen lägger fram ett förslag i Sveriges riksdag, utifrån vilket vi i riksdagen sedan skall skriva motioner och reagera, finns inte formuleringen med om att det här måste kunna beivras, att svensk lag måste ändras. Naturligtvis är effekten av detta att svenska riks- dagsledamöter inte haft fullt grepp om vad konventio- nen innebär. Konstitutionsutskottet har därefter be- handlat ett yttrande till justitieutskottet som gäller just meddelarfriheten. Inte heller när konstitutionsutskot- tet, Sveriges högsta organ för behandling av just grundlagsfrågor, för några veckor sedan hade sin behandling fanns texten med om att svensk lag måste ändras för att vi skall kunna följa 32 § i Europolkon- ventionen som handlar om tystnadsplikten. Konstitutionsutskottets yttrande var skrivet innan man kände till att den formuleringen var med. Rege- ringens proposition saknade en viktig del av konven- tionen. Sedan har justitieutskottet tagit reda på detta. Det var fel, det fattades viktiga saker. Men vårt grund- lagsutskotts, konstitutionsutskottets, yttrande har justitieutskottet följt. Det borde göras ett nytt yttrande där alla fakta finns med. Jag tycker att det är en självklar anständighetsfråga, om man tar på allvar den demokratiska frågan om tystnadsplikten och medde- larfriheten. Jag yrkar mycket bestämt på en återremiss. Kon- stitutionsutskottet får göra om sitt yttrande då alla fakta finns på bordet och hela konventionstexten finns med. Därefter kan rimligen riksdagen återigen ta ställning till frågan. 0447198048312 N 2010-01-01 00:00:00 197968 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0921/#anf90