2348809 GL0921 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:21 Onsdagen den 29 oktober 1997/98 21 1997-10-29 00:00:00 Kapitalförluster och organisationskostna- der vid beskattningen, m.m. 45C6788E-9C05-46F3-B96E-D528E2354C55 13 LARS HEDFORS (s) s Herr talman! Betänkandet och propositionen handlar - som har framgått med all önskvärd tydlighet - om företagens och företagandets villkor i Sverige. Rent allmänt kan man säga att företagen i Sverige blomstrar nu som aldrig förr. Vinsterna är rekordhö- ga, aktiekurserna stiger - trots de konvulsioner som just nu pågår på börsen. Utdelningarna kommer att bli höga. Nya företag etableras. Industriinvesteringarna och industriproduktionen stiger. Då kan man ställa sig frågan: Hur kommer detta sig? Ja, vi har naturligtvis, trots allt som sägs, ett bra företagsklimat i Sverige. Det har också sina skäl. Vi har äntligen, efter många om och men, fått ordning och reda i de svenska statsfinanserna. Budgetunder- skottet sjunker - det är t.o.m. helt borta. Räntan har halverats. Arbetslösheten sjunker. Vi har en optimism bland människor som vi inte har haft på mången god dag. Folk vågar konsumera, köpa saker och ting. Det är klart att det leder till en ökad produktion och på sikt ökad sysselsättning. Det är inte många som talar om det, men vi har faktiskt genomfört ett stort antal skattesänkningar för speciellt de små företagen. Egenföretagarna har fått bättre villkor. De onoterade aktiebolagen har fått kraftiga skattesänkningar. Vi har sänkt arbetsgivar- avgifterna. Det handlar faktiskt om så mycket pengar som 4-5 miljarder kronor. Det finns anledning att understryka det. En tredje sak som är viktig att peka på i samman- hanget är det förenklingsarbete som har genomförts för företagen. Jag tänker bl.a. på skattekontona. De är oerhört viktiga för framför allt de mindre företagen. Det kommer att bli mindre pappersexercis. Det blir lättare för företagen och skattemyndigheterna med uppbörden. Det är bra för småföretagen i Sverige. Nu går vi vidare. Det här förslaget är ett steg på den vägen. Det handlar om förbättrade avdragsmöj- ligheter för företag på en mängd områden. Rätt till avdrag för förluster av kontanta medel vid brott. Rätt till avdrag för aktiebolagskostnader vid ökning och nedsättning av aktiekapitalet. Samma sak gäller för kostnader för ekonomiska föreningar för ökning re- spektive nedsättning av företagens medlems- och förlagsinsatser. Rätt för aktiebolag och ekonomiska föreningar att dra av kostnader för förvaltning av det egna kapitalet. Rätt till avdrag för kostnader i sam- band med vissa funktioner, osv. Det mest omdebatterade och kanske viktigaste av förslagen är förslaget om avdragsmöjligheter vid förlust av kontanta medel i näringsverksamhet. En näringsidkare skall få göra avdrag för förluster vid stöld eller rån, och avdraget skall motsvara vad som kan betraktas som en normal dagskassa. Det är ett förslag som har en lång historia. Det diskuterades mycket intensivt i slutet av 1980-talet. Jag minns mycket väl hur det väcktes ganska många borgerliga motioner om just detta, dvs. krav på att få göra avdrag för förluster vid stöld och rån. Det fanns socialdemo- kratiska motioner också. Då kan man fråga sig: Varför hände ingenting på det området mellan 1991 och 1994 när de borgerliga hade makten och hade möjligheten att genomföra detta? Men det hände absolut ingenting. Det har kommit ett förslag, och det har kommit nu när vi har en socialdemokratisk regering. Jag tycker att det visar litet grand på skillnaden i handlingskraft mellan de två regeringarna. Nu får vi kritik för detta i borgerliga motioner. Det är på sitt sätt kraftig kritik. Då kan man ställa frågan till de borgerliga debattörerna: Varför genomförde ni inte förslaget när ni hade möjlighet? Då hade ni haft möjlighet att utforma förslaget precis så som ni hade velat ha det. Jag hoppas att ni kan ge mig ett någor- lunda tillfredsställande svar på den frågan. Till betänkandet finns åtta reservationer. Fyra av de reservationerna handlar just om förslaget om av- dragsrätt vid stöld eller rån. Jag skall kommentera de fyra reservationerna. Jag utgår från att vi kommer att kunna diskutera de andra reservationerna i den efter- följande debatten. Reservation nr 1 av Moderata samlingspartiet handlar bl.a. om hur man skall kunna fastställa hur mycket kontanter som fanns i kassan vid rån- eller stöldtillfället, dvs. hur mycket man skall få lov att dra av. Här föreslår man i reservationen att den summan skall knytas till utbetald försäkringsersättning. Det tycker vi socialdemokrater och det tycker den övervä- gande majoriteten i utskottet är väl frikostigt. Men framför allt tycker vi nog att det är litet ansvarslöst. Det skulle helt säkert bli frestande för svaga själar att ägna sig åt försäkringsbedrägeri. Sådant förekommer ju. Det går inte att tänka bort. Det förekommer för- säkringsbedrägeri. Skulle man dessutom ge möjligheter till avdrag för hela försäkringssumman skulle det ge dubbel utdel- ning och bli ett dubbelt incitament för att begå dessa bedrägerier. Det skulle ge högre ersättning och ett större skatteavdrag. Nu finns det anledning att understryka att 99 %, och kanske mer än det, av svenska företagare är ut- omordentligt hedervärda människor som aldrig skulle komma på tanken att genomföra ett försäkringsbedrä- geri. Aldrig någonsin. Men det finns t.o.m. bibliska ord som säger att man inte skall inleda människor i frestelse, och man skall framför allt inte göra det genom svensk lagstiftning. Reservation nr 2 kommer från Folkpartiet och Kristdemokraterna. Där vill man, i likhet med i reser- vation 1, ha en särskild bevisregel för att visa att det föreligger förutsättningar för avdrag. Jag tycker upp- riktigt sagt att det inte är särskilt konstigt att den som har rånats eller bestulits visar att förutsättningarna finns för att man skall få lov att göra avdrag. Annars är det fullkomligt självklart att det blir risk för miss- bruk. Detta är svårkontrollerade saker, för att uttrycka det milt. Reservation nr 3 är från Vänsterpartiet. Om man i de borgerliga reservationerna 1 och 2 har varit frikos- tiga är Vänsterpartiet mindre frikostigt. Man föreslår att avdragsrätten schablonmässigt skall begränsas till självrisken i försäkringen. Skall det vara någon me- ning med avdraget måste det vara något större, dvs. att det som vi föreslår skall knytas till kontantkassan. Annars är det inte särskilt mycket mening med det. Då kanske det hade varit enklare att inte ha något avdrag alls. Men så långt vågar inte Vänsterpartiet gå. Reservation nr 4 har diskuterats här tidigare, så den behöver jag kanske inte orda särskilt mycket om. Där vill Folkpartiet gå ett steg längre. Företagen skall slippa betala moms på de stulna inkomsterna. Det jag skulle vilja tillägga utöver vad Per Rosengren har sagt här tidigare, som jag tyckte var en utomordentlig argumentation, är att det är rätt så klart att en sådan åtgärd skulle stå i strid med EU:s regler på den här punkten. Det skulle också strida mot en grundläggan- de princip för momsen. Herr talman! Jag avstår från att kommentera de övriga reservationerna än så länge. Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet och avslag på reservationerna. 0637939864601 N 2010-01-01 00:00:00 197891 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0921/#anf13