2348805 GL0917 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:17 Onsdagen den 22 oktober 1997/98 17 1997-10-22 00:00:00 Lagstiftningsprocessen 68E5984E-F30A-4E5A-8F55-A2C86F95B1FB 83 KENNETH KVIST (v) v Fru talman! Jag håller med Birgit Friggebo om att man kanske borde argumentera mera i sak även kring en sådan motion. Det är naturligtvis viktigt att frågor alltid analyseras ur makt- och demokratiaspekter. Men det är också litet typiskt en liberal inställning att man bara betonar enskilda människor. Demokrati utövas ibland av oss inte enbart som enskilda och fristående personer. Så ser inte verkligheten ut. Vi ingår också i sociala sammanhang, i sociala klasser och i olika genus eller sociala kön med olika ställning och olika makt. Man bör också se till hur olika förslag slår med avseende på detta. Det är ur en sådan aspekt som Vänsterpartiet har motionerat, och den motionen behandlas i detta be- tänkande, och jag yrkar bifall till reservation 3. Under den stora kvinnokonferens som FN anord- nade i Peking myntades begreppet mainstreaming, som egentligen betyder huvudfåregörande. Fritt över- satt betyder det väl att kvinnofrågorna skall finnas med i huvudfåran för den politiska debatten. Begrep- pet har sitt ursprung i att kvinnofrågan - kampen om jämställdhet är ju till den helt dominerande delen en kamp för kvinnornas emancipation i samhället och mot manliga maktstrukturer - måste synliggöras. Frågans sociala och politiska sprängkraft döljs många gånger bakom ett neutraliserande språk. Ett sätt att göra kraven på jämställdhet osynliga är att inte låtsas om dem, att inte lyfta fram dem. Detta är inte en lingvistisk fråga. Det är inte fråga om att byta vissa ord, som en folkpartimotion andas. I stället är det fråga om att framhäva innehåll och samband samt hur olika politiska förslag slår i det sociala köns- /genussystemet. I vårt samhälle är det vi män som utgör en sorts huvudnorm. Det är vanligen genom ett manligt spekt- rum som politiska frågor ses. Formellt finns det jäm- ställdhet mellan kvinnor och män, men i en rad avse- enden är diskrimineringen påfallande. Vi kan både se och mäta detta när det gäller lönefrågor. Också i många andra, inte lika mätbara, avseenden är kvin- nodiskrimineringen påfallande. Kvinnor osynliggörs. Olika förslags inverkan på jämställdheten låtsas man inte om, eller också klargörs den inte. Ibland döljs det hela under ett snömos av objektiviserande fraser som döljer det egentliga kvinnoförtrycket. Eftersom kvinnor och män inom varje samhäll- sklass lever under olika ekonomiska, sociala och kulturella villkor och intar olika roller och maktposi- tion - ofta beroende av, som det brukar heta, deras sociala kön/genus - har riksdagens lagstiftning och andra beslut som tas i denna kammare olika inverkan på kvinnors och mäns villkor. Detta borde enligt vår mening framhävas och även vanligtvis analyseras i utskottsbetänkandena. Ett jämställdhetsperspektiv borde därför finnas i politiken i dess helhet och på de olika områdena. T.ex. nedskärningar av offentlig verksamhet drabbar ofta kvinnor hårdare, eftersom kvinnor har den of- fentliga sektorn som sin dominerande arbetsmarknad. Dessutom är det kvinnors obetalda arbetsinsats som får tas i anspråk när resurserna till vård och omsorg samt till skola och fritis krymper. Forskningsfrågor har tidigare i dag åtminstone tangerats och de påver- kar kvinnor och män olika därför att antalet kvinnor minskar, eller är litet, inom den akademiska eliten. Förändringsförslag på område efter område har alltså effekt på jämställdhetens utveckling. Detta borde uttryckligen analyseras och tydliggöras. Motionärerna och jag som reservant menar därför att utskotten borde beakta detta på sina respektive sakområden; med innebörden att synliggöra jäm- ställdhetsproblematiken eller, vilket kanske är riktiga- re, kvinnofrågorna och kvinnodiskrimineringen. Hur påverkar de olika förslagen utskotten när det gäller behandlingen av det jämställdhetsmål som, vilket utskottsmajoriteten påpekar, har gjorts till stats- rättslig norm? Detta täcks inte in av 1 kap. 2 §, rege- ringsformen med en allmän formulering om jäm- ställdhet, som utskottsmajoriteten tycks tro. Det krävs en särskild konkretisering av detta programstadgande i riksdagsordningen. Det är inget konstigt med det. Regeringen har fastlagt generella kommittédirektiv. 1994 gav man alla offentliga utredningar uppgiften att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser. Utskottsmajoriteten säger uttryckligen: "Skulle re- geringen lägga fram en proposition utan någon jäm- ställdhetsanalys kan riksdagen ställa regeringen till svars för detta." Det är en stark skrivning. Det finns alltså ett tydligt krav också på regeringen. I konsek- vensens namn borde, enligt min mening, samma krav ställas på riksdagens utskott. Denna insikt, som ut- skottsmajoriteten ger uttryck för i sin skrivning, borde leda till ett bifall av Vänsterpartiets motion. Praktiken är en annan sak. När jag för en stund sedan förberedde mitt anförande tog jag slumpvis fram några av höstens propositioner från bokhyllan. Egentligen i samtliga de propositioner som jag fick med i ett handgrepp saknas det en jämlikhetsanalys, men kanske gjorde jag en litet väl hastig genomgång. Propositionerna gäller i och för sig t.ex. dubbelbe- skattningsavtal och tullbestämmelser. Rimligen är det något som inte kan påverka jämställdheten, men det är en sak. I en proposition om läkares vidareutbildning tas det upp många frågor där de olika villkoren för de kvinnor och män som jobbar inom området borde kunna lyftas fram. Vidare tog jag fram propositionen om EMU, som ju berör stora delar av den ekonomiska politiken, och den är verkligen inte neutral utifrån genussystemet, alltså i ett könsperspektiv. En annan proposition som jag plockade fram gäller skydd för förföljda personer. I vissa avseenden är detta verkligen en stor kvinno- fråga. Men denna kvinnofråga lyfts inte uttryckligen, åtminstone som min snabba genomgång kunde ge vid handen, fram. Den tydliggörs heller inte på ett konkret sätt. Det finns alltså en rad propositioner som faktiskt visar sig sakna en jämställdhetsanalys snarare än att de redovisar en sådan. En majoritet i konstitutionsut- skottet säger ju i sin skrivning att regeringen, om en proposition läggs fram utan en jämställdhetsanalays, skall ställas till svars för detta. Således får vi väl prö- va detta. Vi får se till att det genom en anmälan till KU sker en prövning just på grund av brist på jäm- ställdhetsanalyser i en rad olika propositioner. Sedan får vi se vad gjorda konstaterande är värt. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva- tion nr 3 i konstitutionsutskottets betänkande. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 197701 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0917/#anf83