<anforande>
<dok_hangar_id>2348805</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:17 Onsdagen den 22 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>1997-10-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Lagstiftningsprocessen </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C9769FA4-29F0-4822-8806-3B72AE33E111</anforande_id>
<anforande_nummer>82</anforande_nummer>
<talare>BIRGIT FRIGGEBO (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Två folkpartister, Eva Eriksson och
Karin Pilsäter, har skrivit en motion som behandlas i
detta betänkande. Utskottet föreslår avslag på motio-
nen med motiveringen att det finns utredningsbetän-
kanden som bereds i regeringen, och man vill avvakta
det arbetet.
Ofta brukar man ju inte reservera sig för enskilda
motioner om förslagen i dem bereds i regeringen.
Men Margitta Edgren och jag har här gjort ett undan-
tag. Vi vill att motionen skall bifallas.
Eriksson och Pilsäter anser att alla statliga utred-
ningar skall få till uppgift att analysera sina förslag ur
den enskilda människans perspektiv när det gäller
ökad makt och inflytande över sin egen vardag. Jag
tycker att det är en mycket angelägen fråga. Alla våra
beslut borde ha förbättrade villkor för den enskilda
människan som mål. I en tid av minskad tilltro till den
starka staten är inte minst den enskildes makt över sitt
vardagsliv en viktig byggsten i tilltron till vårt samhäl-
le över huvud taget. Vi har sedan länge krav på att
utredningar skall analysera kostnaderna för sina för-
slag. De skall också tala om vad deras förslag betyder
för jämställdheten och den regionala balansen. Det är
viktiga frågor, men minst lika viktigt är att utredning-
arnas förslag analyseras och fokuserar på en ökad
makt för enskilda människor och individer. Därför
yrkar jag bifall till reservation 2.
Utskottets majoritet föreslår alltså avslag på mo-
tionen med motiveringen att det finns statliga utred-
ningar som kommit med förslag om ökat medborga-
rinflytande. Man hänvisar till Demokratiutvecklings-
kommittén och pekar på att den har föreslagit utökade
möjligheter till lokala folkomröstningar, medborgerlig
motionsrätt till fullmäktige och försöksverksamhet
med direktvalda lokala organ.
Först och främst tillgodoser dessa förslag inte frå-
gan om hur den enskilde skall få mer direkt makt över
sin egen vardag. Förslagen handlar om hur den repre-
sentativa demokratin skall få ett bättre innehåll och
hur kollektiva aktioner skall kunna främjas. Vad som
dessutom kanske är värre är att vi under hand i utskot-
tet har fått besked från Civildepartementet om att inga
av de frågor som det hänvisas till i utskottsbetänkan-
det kommer att leda fram till några förslag från rege-
ringen. Det pågår alltså inget beredningsarbete ens i
de frågor som utskottsmajoriteten hänvisar till.
Fru talman! För övrigt tar statsministerns nya stora
utredning om folkstyret inte heller upp motionens
perspektiv när det gäller hur de enskilda människor-
nas makt skall kunna öka, vilket jag tycker är uppse-
endeväckande. Maktutredningen hade på sin tid bl.a.
till uppgift att belysa medborgarnas möjligheter att
påverka sina levnadsvillkor. Ordet makt var centralt i
Maktutredningen. Det perspektivet saknas helt i
statsministerns utredning.
Förslaget i motionen förtjänar faktiskt ett bättre
öde än den slappa behandling som utskottsmajoriteten
har presterat i detta ärende.
</anforandetext>
<intressent_id>0841802782704</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>197700</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0917/#anf82</protokoll_url_www>
</anforande>
