2348805 GL0917 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:17 Onsdagen den 22 oktober 1997/98 17 1997-10-22 00:00:00 Särskild debatt om Amsterdamfördraget särskild debatt 30F09391-6B69-4AFD-B661-A93B49A526FE 3 HELENA NILSSON (c) c Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att vi nu diskuterar resultatet av en förhandling som mycket starkt har präglat hela den tid som Sverige har varit medlem i EU. Redan under premiäråret 1995 inledde den s.k. reflexionsgruppen sitt arbete med att identifi- era agendan för regeringskonferensen. De faktiska förhandlingarna startade i mars 1996 under italienskt ordförandeskap. Stafettpinnen hann passera också Irland innan det holländska ordförandeskapet kunde landa själva förhandlingsdelen natten mellan den 17 och 18 juni i år. Amsterdamfördraget var fött. Det är viktigt att konstatera att vi här i riksdagen har haft goda möjligheter att följa processen och re- geringskonferensens olika turer. Jag vill också hävda att denna regeringskonferens har präglats av öppen- het. Den parlamentariska EU 96-kommittén hade två viktiga uppgifter. För det första skulle den bland allmänheten och inom föreningsliv och folkrörelser öka kunskapen om och intresset för EU:s regerings- konferens, bl.a. genom projektstöd och konferenser. För det andra skulle den utgöra en plattform för en ökad samsyn mellan partierna i centrala frågor och för att klara ut majoritetsläget inför riksdagens beslut om svenska positioner. Vi har vid flera tillfällen diskuterat förhandlingar- na här i kammaren. EU-nämnden har kontinuerligt konsulterats och hållits väl informerad. Från Center- partiets sida lade vi fram våra positioner i en partimo- tion inför riksdagens behandling av svenska ingångs- värden i förhandlingarna. Det finns därför en god grund att stå på när resultatet av regeringskonferensen och Amsterdamfördraget nu skall värderas. Från Centerpartiets sida har vi vinnlagt oss om att finna breda nationella kompromisser som gjort den svenska förhandlingspositionen stark. Vi har drivit på regeringen så att miljöfrågorna lyftes fram som ett prioriterat svenskt område under förhandlingarna. Centerpartiet har därmed konstruktivt medverkat till att stärka EU:s miljödimension, precis som vi utlova- de inför folkomröstningen om EU-medlemskapet. Regeringen bör ha en eloge för det sätt på vilket den har strävat efter att involvera riksdagen i förhand- lingsprocessen. Miljöpartiet har begärt och vi andra har accepterat att hålla dagens debatt om Amsterdamfördraget. Det kan finnas skäl att vi redan nu debatterar fördragets olika delar. Kanske inspirerar dagens debatt ytterliga- re några medborgare att skaffa sig mer information om både EU och Amsterdamfördraget. Det är viktigt att fler blir nyfikna på EU, för att travestera utrikes- ministerns uppmaning. Men som grund för riksdagens ställningstagande kommer vi under våren 1998 att ta ställning till om Sverige skall godkänna eller avvisa fördraget. Vi i Centerpartiet kommer att inleda ett stort samråd i hela centerrörelsen om Europapolitiken och EU efter Amsterdamfördraget, eftersom det finns många myter om det nya fördraget som måste grans- kas och avslöjas. Och det som jag nu säger här skall ses i ljuset av denna process. Fru talman! Sakfrågorna fick en framskjuten posi- tion under regeringskonferensen. Det var en framgång för Sverige. På viktiga sakområden såsom miljö, öppenhet, jämställdhet, konsumentfrågor, folkhälsa, handikapp och sysselsättning läggs en ny och stabilare grund för ett EU-samarbete som kan komma att upp- levas som mer angeläget och viktigt för medborgarna. Nu gäller det att i praktisk politik genomföra vad Amsterdamfördraget skapat förutsättningar för. Genom att flytta Schengensamarbetet in i EU och varsamt men ändå reellt stärka samarbetet mot organi- serad internationell brottslighet har EU flyttat fram positionerna på områden som känns viktiga för många medborgare. Låt mig lyfta fram några av de områden där jag menar att det fördragsmässiga stödet för en framåtsyf- tande politik kan förbättras. Begreppet hållbar utveckling blir ett övergripande mål för hela EU-samarbetet. En generalklausul införs som innebär att miljöskydd och hållbar utveckling skall prägla alla politikområden. Kommissionen lovar att genomföra miljökonsekvensstudier innan den lägger fram förslag som kan få betydande inverkan på miljön. Miljögarantin, som i det nya fördraget kom- mer att vara artikel 95, stärks så att det framgår att varje land kan gå före och införa strängare miljöregler på den inre marknaden. Och Europaparlamentet får ett större inflytande på miljöområdet. Centerpartiet har krävt att en hållbar utveckling in- förs som övergripande mål för EU. Så blir nu fallet, och det är inte kosmetika. EU:s allmänna mål spelar en viktig roll också i det dagliga arbetet inom unio- nens institutioner. Det förekommer kritik mot att miljögarantin inne- bär krav på vetenskapliga belägg och dessutom att strängare regler inte får innebära förtäckta handels- hinder, godtycklig diskriminering eller ett hinder för den inre marknadens funktion. Jag delar inte denna kritik. Självklart måste det finnas belägg för att införa avvikande och strängare regler. Självklart får sådana regler inte utgöra förtäckta handelshinder eller god- tyckligt diskriminera eller på ett otillbörligt sätt syfta till att underminera själva funktionen av en inre mark- nad. Varje sådant agerande skulle förringa värdet av ett seriöst miljöarbete. Vi i Centerpartiet menar att Amsterdamfördraget innebär tydliga förbättringar på miljöområdet och att detta framgångsrika arbete också skall omsättas i den konkreta verksamheten. Centerpartiet har inte tillhört de partier som har kritiserat regeringens ambition att införa ett nytt av- snitt om sysselsättningspolitik. Vi menar att samord- nade sysselsättningsstrategier kan bli viktiga instru- ment, likaså möjligheten att komplettera nationella åtgärder med insatser på EU-nivå. Det intressanta är det politiska innehållet i de strategier som föresprå- kas. På den punkten är det inte lika säkert att vi är överens med regeringen i alla frågor. Men sysselsätt- ningspolitiken är fortsatt nationell. EU tar inte ansva- ret för denna utan fungerar som en kompletterande kraft. Jämställdhet blir ett övergripande mål för unio- nens politik, principen om lika lön för likvärdigt arbe- te ges en starkare skrivning, och varje medlemsstat kan behålla eller införa regler om positiv särbehand- ling av det underrepresenterade könet. Det är bra. Också på öppenhetens område tar EU små steg i rätt riktning. En ny artikel om insyn införs i fördraget. Den gör offentligheten till en grundprincip. EU- parlamentet och EU:s ministerråd skall på denna grund gemensamt fastställa arbetsordningar för par- lamentet, rådet och kommissionen. Här gäller det att bevaka så att dessa beslut inte urholkar den nyss vun- na principen om offentlighet. Konsumentskyddet får en starkare ställning. Sär- skilt betonas skyddet av konsumenternas hälsa, säker- het och ekonomiska intressen samt konsumenternas rätt till upplysning, utbildning och möjligheter att organisera sig för att skydda sina intressen. På alla politikområden inom EU skall konsumentskyddskrav beaktas. Folkhälsofrågor förblir ett nationellt ansvar. EU skall däremot komplettera medlemsstaternas insatser. Minimiregler för kvalitet och säkerhet i fråga om organ och blod för donation skall fastställas. Åtgär- derna får inte inbegripa någon harmonisering av medlemsländernas lagar. I ett särskilt protokoll enas alla medlemsländer om att fullt ut ta hänsyn till djurens välbefinnande i frågor som rör jordbruk, transporter, inre marknad och forskning. En summering av de förändringar som jag nyss har gått igenom visar att de nordiska ländernas linje fick stort genomslag. De nordiska länderna betraktas, inte minst i andra EU-länder, som de sanna vinnarna vid EU:s toppmöte. Men när - om inte inom ramen för en regeringskonferens - bör man flytta fram posi- tionerna på områden som känns viktiga för medbor- garna - som känns viktiga för kvinnor, för konsumen- ter och för arbetslösa? Fru talman! Centerpartiet vill också att den fria rörligheten för personer förverkligas; detta genom Schengensamarbetet. Vi har också tyckt att det fristå- ende Schengensamarbetet bör infogas i EU med beva- rande av den nordiska passfriheten. Fördraget möjlig- gör detta. Jag vill uppmana utrikesministern att sörja för att Norge och Island, i enlighet med fördraget, får goda villkor för sitt deltagande i denna del av samar- betet. Centerpartiet beslöt vid stämman 1997 att flyk- tingfrågorna bör behandlas som en gemensam europe- isk angelägenhet. På detta område överensstämmer Amsterdamfördraget med önskemålen på Centerpar- tiets stämma. Förutsättningarna för en generös flyk- tingpolitik ökar om alla länder ställer upp och delar bördorna. Protokollet om asyl för medborgare i EU:s med- lemsstater är ett exempel på en dålig kompromiss som i onödan väcker ilska och irritation. Den nya artikeln snävar in möjligheterna att ge asyl för medborgare från en annan medlemsstat. Såvitt jag förstår var det ett spanskt krav med tydlig adressat Belgien. Å ena sidan stadgas att artikeln inte upphäver skyldigheterna visavi Genèvekonventionen. Å andra sidan ställer artikeln stränga krav på när en asylansökan får be- handlas. Belgien har förklarat att man avser att göra en individuell prövning av varje asylansökan från en medborgare i en annan medlemsstat. Jag utgår från att Sverige - med stöd av Genèvekonventionen - gör likadant. Det vore bra om utrikesministern redan i dag, här och nu, deklarerade att så blir fallet, för an- nars kommer denna fråga att bli en följetong fram- över. Fru talman! EU blir ingen försvarsunion genom fördraget. De som ivrat för en fullständig samman- smältning av EU och Västeuropeiska unionen högg i sten. Det är egentligen inte så konstigt, eftersom fyra länder är militärt alliansfria. Dessutom står Natomed- lemmen Danmark utanför Västeuropeiska unionen, och Storbritannien värnar starkt om den atlantiska länken. Det är tillfredsställande att regeringskonferensen kunde finna en formel för samarbete mellan EU och Västeuropeiska unionen som innebär samarbete vid fredsfrämjande insatser utan att organisationerna slås samman och där militärt alliansfria länder och Na- toländer kan samarbeta med respekt för ländernas olika säkerhetspolitiska vägval. EU:s andra pelare, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kommer också i framtiden att vara ett område där EU:s medlemsländer bedriver ett rent mellanstatligt samarbete. Jag tycker att kompromissen om vetorätten inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är välbalanserad, om än snårig. Vetorätten kvarstår oförändrad i alla militära eller försvarsmässiga frågor. Gemensamma strategier antas med enhällighet. Inom ramen för dessa strategier kan dessutom varje medlemsland i enskilda sakfrågor, med hänvisning till "viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik", förhindra att beslut fattas. Vetorät- ten behålls således inom EU:s andra pelare, den ge- mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi i Centerpartiet tycker att det är bra att antalet beslutsprocedurer minskas i Europaparlamentet. En sådan förändring leder med nödvändighet till att par- lamentet på några områden stärker sin ställning. Men detta sker, med något undantag, enbart inom den del som brukar benämnas första pelaren, den överstatliga delen av samarbetet. Det sker på områden där Center- partiet har föreslagit ett förstärkt beslutsfattande inom EU, såsom på miljöområdet samt på socialpolitikens, den sociala trygghetens och jämställdhetens område. I övrigt gäller det bl.a. öppenheten inom EU:s organ, motverkande av bedrägerier, samarbete mellan tullmyndigheter - dock utan att det berör nationell lagstiftning - det gemensamma biståndet och trans- portfrågorna. Det förefaller fullt rimligt att Europapar- lamentet på dessa områden delar beslutsfattandet med regeringarna. Fru talman! Centerpartiet är ett parti med vana av konstruktivt ansvarstagande och med en insikt om att kompromisser är nödvändiga. Vi känner igen en rim- lig kompromiss när vi ser den! Det är på detta sätt Amsterdamfördraget måste betraktas. 15 regeringar måste enas om något som man bedömer att alla 15 parlamenten också kan ac- ceptera. Vi kan inte kritisera Sveriges förhandlare för att inte ha lyft centerförslag som avslagits redan i riksdagen. Ett sådant exempel är vårt förslag om att införa en utträdesparagraf i EU:s fördrag, vilket en klar majoritet i riksdagen röstade ned och ingen annan regering lyfte. Därmed föll denna fråga. Jag vill avslutningsvis erinra om att regeringsför- handlingarna inte startade från noll. En bedömning av resultatet måste utgå från de förutsättningar som gäl- ler - nämligen de befintliga fördragen, framför allt Maastrichtfördraget och Romfördraget. Innebär Amsterdamfördraget en förbättring, en försämring eller ingen förändring alls jämfört med tidigare? Tendensen är viktig. Min bedömning är att det handlar om följande: flera viktiga steg i rätt rikt- ning, på några områden på stället marsch samt inga stora bakslag. Ett klart hyfsat facit av en tuff förhandling! 0370034713503 N 2010-01-01 00:00:00 197621 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0917/#anf3