2348805 GL0917 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:17 Onsdagen den 22 oktober 1997/98 17 1997-10-22 00:00:00 Särskild debatt om Amsterdamfördraget särskild debatt B44634EC-B2AC-4C64-B71A-63E2E3B3C637 2 LARS TOBISSON (m) m Fru talman! Vi moderater har lagt ned ett stort ar- bete på att förbereda, följa och söka påverka den regeringskonferens inom EU som ledde fram till Amsterdamfördraget. Tyvärr är jag inte lika entusias- tisk över resultatet av förhandlingarna som utrikes- ministern. Min mer reserverade hållning - att jag inte ropar bingo - återspeglar en skillnad i prioritering mellan våra partier. Viktigast för oss moderater har varit att skapa förutsättningar för EU:s utvidgning till de från kom- munismen nyligen befriade länderna i Central- och Östeuropa. Tillkomsten av tiotalet nya medlemsländer förutsätter förändringar i EU:s institutioner och be- slutsprocesser. Dessutom hade regeringskonferensen i uppdrag att vidareföra viktiga frågor från Maastricht beträffande den gemensamma marknaden, utrikes- och säkerhetspolitiken samt inrikesfrågor och rättsli- ga frågor. Regeringen har från första början lagt större vikt vid vad som haft karaktären av hjärtefrågor på hem- maplan, t.ex. sysselsättning, jämställdhet, konsument- politik m.m. Hur angelägna dessa politikområden än må vara, är de på intet sätt avgörande för Europa- samarbetets framtida utveckling. Självfallet är t.ex. frågan om en bättre sysselsätt- ning i Europas länder betydelsefull. Regeringen gör ett stort nummer av att det tillkommit ett särskilt av- snitt om sysselsättningspolitiken i fördraget, att det skall tillsättas en rådgivande sysselsättningskommitté och att det i höst skall hållas ett extra möte med Euro- peiska rådet i detta ärende. Men arbetslösheten bekämpas inte med ord, och nya kommittéer och konferenser ger inte fler jobb. Sysselsättningspolitik är dessutom en nationell ange- lägenhet, och alla är ense om att det så skall förbli. EU:s roll blir i huvudsak, liksom tidigare, att medver- ka till en sysselsättningsfrämjande ekonomisk politik. Ett viktigt inslag är naturligtvis då införandet av den gemensamma valutan, euron. Men det är inte bara beträffande euron som socialdemokraterna har en egendomligt avvisande attityd. För när det gäller de konkreta rekommendationer som EU antagit i syssel- sättningsfrämjande syfte och som brukar sammanfat- tas i de s.k. Essenpunkterna, senast bekräftade vid Amsterdammötet i somras, har regeringen förklarat att den inte avser att fästa avseende vid de grundläggande förslagen om lägre löneskatter samt ökad flexibilitet genom avreglering på arbetsmarknaden. Den nya sysselsättningskommitté som nu är under bildande kan få den betydelsen att Sveriges regering får svårare att smita undan genomförandet av de åtgärder för fler jobb som EU:s medlemsländer samlas kring. Fru talman! Som jag redan nämnt, ser vi modera- ter lösningen av regeringskonferensens huvuduppgift som en besvikelse. Besluten beträffande viktiga insti- tutionella frågor som röstviktningen i ministerrådet samt kommissionens sammansättning och arbetssätt fick endast provisorisk karaktär. Beredskap finns nu för att ta in endast ett begränsat antal av de länder som söker medlemskap. Frågan kan naturligtvis stäl- las om det inte hade varit bättre att försöka förhandla saken i botten i somras, eventuellt vid ett extra topp- möte i juli. Nu blev det inte så, och som vi ser det är det därför angeläget att en ny förhandlingsomgång startas, så att antagningen av nya medlemsländer inte behöver fördröjas som en följd av att den institutio- nella strukturen inte finns på plats. En konsekvens av att endast begränsade resultat uppnåddes i strukturfrågorna vid regeringskonferen- sen blir att Amsterdamfördraget väl ryms inom den ram för överlåtelse av beslutanderätt som redan god- känts i samband med Sveriges inträde i EU. Den moderata riksdagsgruppen kommer att tillstyrka rati- fikation av Amsterdamfördraget, när detta av rege- ringen föreläggs riksdagen i vår. Men som framgått av vad jag redan sagt slutar inte EU:s utveckling med det nu aktuella fördraget. Blick- en måste återigen riktas framåt. Ett löfte har ju givits att medlemsförhandlingar skall inledas sex månader efter konferensens slut. Kommissionen avgav i somras sina rekommendationer inom ramen för vad som kallas Agenda 2000. Detta dokument diskuteras nu inom EU och i medlemsländerna med sikte på ett ställningstagande vid Europeiska rådets möte i de- cember. Enligt den bedömning vi moderater gör bör det vara möjligt att direkt därefter påbörja förhand- lingsarbetet med ansökarländer om inträde i unionen. Frågan hur dessa medlemsförhandlingar skall läg- gas upp har varit föremål för debatt. Vi har i Sverige varit ense om att förorda en gemensam förhand- lingsstart. Inte minst från de baltiska ländernas syn- punkt har det varit viktigt att ansökarländer skall bedömas efter sina meriter och inte utifrån något slags geo-politiska överväganden. Kommissionen har nu föreslagit att medlemsför- handlingar först skall tas upp med de tre länder som också kommer i fråga för tidigt medlemskap i Nato, dvs. Polen, Ungern och den tjeckiska republiken, men därutöver med - förutom Cypern, som har en sär- ställning - Slovenien och Estland. Övriga ansökarlän- der har på intet sätt avvisats men har, utifrån en prövning av deras förberedelser, bedömts behöva vidta ytterligare åtgärder för att vara mogna för för- handlingsstart. Vi moderater menar att det i det uppkomna läget finns anledning att stödja kommissionens upplägg- ning. Skillnaden mot en gemensam förhandlingsstart är inte stor. Valet av tillvägagångssätt kan beskrivas som att man antingen låter alla löpare passera startlin- jen men omedelbart därefter för hälften av dem till en särskild fålla vid sidan av, där de först får stärka sin kondition, eller att man i stället låter samma grupp i samma syfte dröja ett tag bakom startlinjen. Det vikti- ga i båda fallen är ju att ingen utestängs från start, och den som i den senare gruppen sköter sig kan mycket väl hinna i fatt och förbi ett tidigare startande land, som inte genomför sin anpassning lika bra. I stället för att motarbeta kommissionens förslag borde regeringen verka för ett beslut om ett smidigt förfarande för att inleda nya förhandlingar, så att alla ansökarländer, när förutsättningar föreligger, utan dröjsmål kan börja förhandla om medlemskap. Agenda 2000 rör emellertid inte bara upplägg- ningen av förhandlingar med blivande medlemslän- der. Utvidgningen påkallar eller driver på även andra reformer inom EU, som på olika sätt har att göra med kostnaderna för verksamheten. Från en del håll har gjorts gällande att en utvidg- ning till sämre utvecklade länder i Central- och Östeu- ropa skulle föra med sig hart när oöverstigliga och ohanterliga merkostnader. Det är ett märkligt synsätt med tanke på att en utvidgning innebär att Europas nu mest dynamiska och snabbväxande ekonomier blir en integrerad del av det europeiska samarbetet. Flera studier, däribland en färsk sådan utförd vid Centre for Economic Policy Research i London, tyder på att utvidgningen är till ekonomisk fördel även för dem som utgör den nuvarande medlemskretsen. Dessutom kan kostnaderna för alternativet, att ingen utvidgning kommer till stånd, bli förskräckande höga i form av politisk oro och avbrutna reformprocesser. Att sådana alternativkostnader är svåra att beräkna gör dem inte mindre relevanta. Nya riktlinjer för EU:s budget skall under alla omständigheter antas för tiden efter 1999. I detta sammanhang aktualiseras naturligtvis den gemen- samma jordbrukspolitiken. Från svensk synpunkt var det beklagligt att EU- inträdet förutsatte en viss återreglering av en jord- brukspolitik som redan i politisk enighet hade nått en god bit på liberaliseringens väg. Nu kommer en för- ändring i rätt riktning ändå att drivas fram - mindre som en konsekvens av utvidgningen och mer till följd av åtaganden i WTO-sammanhang. Vi moderater stöder regeringens arbete för att driva på marknads- anpassningen av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. EU:s näst största utgiftspost efter jordbrukspoliti- ken avser dess struktur- och regionalfonder. Huvud- syftet med detta stöd har varit att hjälpa förhållande- vis nyinvalda länder i Sydeuropa samt Irland att nå en ekonomisk mognad som kunde kvalificera för delta- gande i valutaunionen. När nu flertalet av dessa län- der verkar vara klara för inträde i eurogemenskapen, finns det anledning att koncentrera det strukturella och regionala stödet till de blivande medlemsländerna i Central- och Östeuropa. Från svensk synpunkt före- faller det meningslöst att vi skall betala en betydande avgift till EU som sedan delvis kommer tillbaka i form av bidrag försedda med villkor som vi inte själ- va förfogar över. Sverige bör därför i de kommande förhandlingarna sträva efter att vårt land endast skall behöva betala ett nettobelopp, som då i huvudsak avser bidragsgivning till nya medlemsländer. Det är en rimlig strävan att EU:s utgiftsbudget, trots de merkostnader utvidgningen för med sig, åt- minstone inte skall behöva föranleda en höjning av det nuvarande avgiftsuttaget. Från den svenska rege- ringens sida har det framställts krav på att man som stor nettobidragsgivare till EU skall få rabatt på den nuvarande avgiften, även om det har formulerats om till korrigeringsmekanism. Det kan förefalla egen- domligt att Sverige, som tillhör den fattigare hälften av EU:s nuvarande medlemsländer, trots detta får bidra så mycket mer till den gemensamma kassan än vad vi får ut av den. Men orsaken är naturligtvis att tyngdpunkten på utgiftssidan för närvarande ligger på just jordbrukspolitik och regionala stödåtgärder. En bättre tingens ordning bör rimligen kunna uppnås genom att denna utgiftsfördelning ändras och grunder för avgiftsberäkningen ses över. Men att satsa på en särskild rabatt för Sverige förutsätter att Lena Hjelm- Wallén har samma tyngd i handväskan som Margaret Thatcher, när hon utverkade en sådan för brittisk del, och med all respekt tror jag knappast att det skulle kunna vara fallet. Fru talman! Det fortsatta reformarbete inom EU som inletts med framläggandet av Agenda 2000 är av stor betydelse för samarbetets utveckling och för Sveriges ställning i medlemskretsen. Regeringen har inlett ett beredningsarbete på vissa områden, t.ex. den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag anser att det är viktigt att riksdagen och oppositionspartierna blir delaktiga i detta förberedelsearbete, inte minst avse- ende de riktlinjer för EU:s budget som skall gälla inför 2000-talet. 0245320188502 N 2010-01-01 00:00:00 197620 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0917/#anf2