<anforande>
<dok_hangar_id>2348801</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0913</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:13 Torsdagen den 9 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>13</dok_nummer>
<dok_datum>1997-10-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kemikaliekontroll </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A9EE332F-D502-4F53-818D-0ED7FB88EC10</anforande_id>
<anforande_nummer>157</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Om jag vänder på frågan kan jag säga
att jag inte tror att någonting blir bättre av att över-
lämna det till myndigheter och tjänstemän. Jag tror att
man måste samarbeta. Jag tycker inte att vi skall dele-
gera initiativrätten i dessa frågor, utan vi skall kunna
lägga fram förslag. När vi vet att ett ämne är farligt
och vi har alternativ skall vi kunna ta initiativ här i
Sveriges riksdag. Förslagen skall beredas på samma
sätt som andra förslag. Vi gör ju så hela tiden här.
Varför skulle det vara någon skillnad just när det
gäller kemikaliekontroll? Vi begär utredningar och får
tillbaka utlåtanden. Vi tar ställning. Jag tycker att det
borde vara precis samma just i denna angelägna fråga.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>197516</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0913/#anf157</protokoll_url_www>
</anforande>
