2348801 GL0913 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:13 Torsdagen den 9 oktober 1997/98 13 1997-10-09 00:00:00 Kemikaliekontroll 45FADC53-2ECD-4C34-B441-5B156A833551 155 KIA ANDREASSON (mp) mp Fru talman! I detta betänkande behandlas 26 mo- tionsyrkanden om kemikaliekontroll. Det visar på ett stort intresse för det här ämnet. Men riksdagsledamö- ter kan inom kemikalieområdet inte yrka på lagförslag som syftar till att förbjuda, inskränka eller meddela andra villkor för användning av specificerade kemiska produkter och varor eller varugrupper. Alla motioner- na avslås alltså. Riksdagen har delegerat beslutanderätten till re- geringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Jag anser att detta bör ändras. Kemikaliesamhället utgör den största faran för vår överlevnad, och det är verkligen i högsta grad en politisk fråga. Några ledamöter säger att detta är så komplicerat att vi inte skall syssla med det. Så har det alltid sagts i heta frågor. Så var det när vi skulle diskutera kärn- kraften. I början hörde man också då att detta är så komplicerat att vi måste låta våra experter avgöra. Jag tycker att det när det gäller vår överlevnad inte är så komplicerat att vi inte kan sätta oss in i pro- blemställningarna. Det har vi också visat att vi mycket väl kan. Det finns i dag minst 20 000 kemiska ämnen och ungefär 60 000 kemiska produkter enbart på den svenska marknaden. Det tillkommer flera tusen nya varje år. På 30 år har antalet kemiska ämnen ökat 40 gånger, och kunskaperna om hur produkterna påver- kar miljön är i de flesta fall bristfälliga. Det hjälper inte om vi har tjänstemän som skall avgöra detta. Det finns tillfredsställande toxikologiska data för mindre än 10 % och om skador på miljön för mindre än 1 %. Endast en del av kemikalierna kan identifieras genom analyser, och ett stort antal ligger under mätgränsen men kan utveckla en giftverkan utan att vi vet om det. Nedbrytningsprodukterna är i regel okända. Detta är därför en viktig fråga att fatta politiska beslut om. Lennart Daléus sade att vi behöver en ny kemikaliepolitik. Ja, det är verkligen angeläget, och därför måste vi alla hjälpas åt att förändra kemikalie- politiken i ett mycket snabbare tempo, som en mot- kraft mot den snabba utvecklingen när det gäller att släppa ut de här kemikalierna i vår miljö. Jag skall prata om en motion som handlar om båtbottenfärg med triazin och koppar. Triazin, med handelsnamnet Irgarol, är 60 gånger giftigare än kop- par. Båda ämnena hotar blåstången runt våra kuster. Dessa ämnen är avsedda att döda blåstång och andra alger; de används nämligen för att förhindra påväxt på fritidsbåtar. Blåstången är en alg som är oerhört viktig för det marina livet och dess ekosystem. En förutsättning för att en produkt skall kunna godkännas av Kemikaliein- spektionen är att nyttan av produkten uppväger dess risker. Jag anser att nyttan i detta fall inte uppväger risken att blåstångsbeståndet minskas med 50 % och på sikt helt utrotas, när det går att rengöra fritidsbå- tarna mekaniskt. Det skulle vara relativt enkelt att inrätta rengöringsstationer i småbåtshamnar. Jag kan som sagt inte yrka bifall till en reserva- tion, därför att bestämmelserna är som de är i dag. Jag har två gånger skrivit motioner - detta är and- ra gången - om fyrverkeripjäser. Jag har ingen reser- vation, men jag yrkar bifall till motion 1996/97 Jo776, yrkande 2. I den föreslår jag att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motio- nen anförs om innehållsdeklaration på fyrverkerier. Det kan inte vara ett för stort krav att man visar vad dessa fyrverkeripjäser innehåller. Förra gången jag lämnade denna motion fick den en väldigt dålig behandling. Det gjordes bara spräng- ämnestekniska eller pyrotekniska bedömningar, och det vara bara fabriker som fick säga vad de tyckte om motionen. Jag riktade motionen just mot hälsa och miljö. Denna gång har den behandlats bättre i utskot- tet. Något som har stött min motion är resultatet från de ordentliga mätningar som Miljö- och hälsoskydds- nämnden i Stockholm gjorde efter vattenfestivalens fyrverkerier. Man har uppmätt ett utsläpp av 90 kg koppar, 70 kg bly, 20 kg antimon, 50 kg strontium, 180 kg barium, 280 kg aluminium, 2 kg krom, 120 kg zink, 5 kg nickel, 10 kg vanadin, 4 kg kadmium, 2 kg kobolt, 70 kg mangan, 0,04 kg kvicksilver och 2 kg arsenik. Man kan fråga sig om vi skall tillåta detta. Nedfal- let sker på ett avstånd av 1-4 km från platsen där raketerna avfyrats. Utskottet säger att det dock gäller ett punktutsläpp och att siffrorna inte är så höga om man tänker på hur stora utsläppen är på ett helt år. Så kan man alltid resonera, men det totala utsläppet är ju beroende av alla punktutsläpp. När verksamheten inte är nödvän- dig, och när det släpps ut så många kilon av dessa ämnen, är det klart att utsläppen måste begränsas. Det måste vara en självklarhet. Man måste tvinga tillver- karna att använda andra ämnen, om det nu skall få finnas fyrverkerier. För att göra andra privatpersoner, organisationer och förvaltningar uppmärksamma på riskerna vill jag som sagt att det åtminstone skall införas en bestäm- melse om innehållsdeklaration på fyrverkerierna, så att vi kan ta ställning. Vi borde införa ett system med tillståndsgivning. Så resonerar man i Stockholms stad. Man kan inte behandla kemikalier som vilken vara som helst och låta marknadskrafterna tjäna pengar. Vi måste ha väldigt noggranna bestämmelser. 0745615729714 N 2010-01-01 00:00:00 197514 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0913/#anf155