2348910 GL09122 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:122 Onsdagen den 10 juni 1997/98 122 1998-06-10 00:00:00 Avslutning ceremoni F7B5E3F9-9085-4686-A2D8-2651025D33F5 65 TALMANNEN Ärade ledamöter! Avslutningsdag är uppbrott och avsked - men också vändpunkt och början på ett nytt skede. Det ger anledning till eftertanke, summering och blickar framåt. Vi har genom åren använt orden "vi lever i en för- änderlig tid" och "det är ett historiskt skede" så ofta att de nötts ned till klichéer. Men sällan har de orden så väl förtjänat att användas som när vi nu sammanfat- tar denna - fyraåriga - mandatperiod. Sverige blev medlem i EU. Riksdagens internatio- nella engagemang accelererade. Budgetprocessen lades om. Frågeinstitutet omformades. Debattformer ändrades. Riksdagen blev världens mest jämställda parlament. Demokratidebatten och diskussionen om riksdagens roll och ställning tog fart. Det politiska landskapet befann sig i ett skede av omvandling. Det här är bara några av de förändringar som präglat mandatperioden 1994-1998. De är tydliga även för oss som är mitt i skeendet, strängt sysselsatta av det vardagsarbete som både är orsaken till och följden av dessa förändringar. Men ändå - hur avgö- rande de blev, det kan vi inte bedöma förrän de är just historia. Riksdagen var väl förberedd organisatoriskt inför EU-medlemskapet. Till detta kan vi nu lägga drygt tre års praktik. Mycket har fungerat bra, medan annat måste förbättras. De nationella parlamentens förmåga att utveckla sina arbetsformer är avgörande för om folkstyret skall kunna stärkas jämsides med och inom Europasamarbetet. Detta är också temat för den kon- ferens, med deltagande av ett sextiotal av talmännen inom Europarådets medlemsländer, som inleds här i Riksdagshuset i morgon. Debatten om folkstyret, om möjligheterna och hoten, har tagit fart, och det är bra. Riksdagen måste hävda och stärka sin position som nationellt besluts-, kontroll- och debattforum. Det står inte i motsats till Europasamarbetet eller till att många frågor flyttas ut till lokala och regionala nivåer. Det står inte heller i motsats till vår närvaro på andra mötesplatser runt om i landet eller i medierna. Det är viktigt att riksdagen förmår ta initiativ, pri- oritera och koncentrera sitt arbete till det principiella, det långsiktiga och det övergripande, till frågor som människor anser som väsentliga. Då kommer riksda- gen att stå fortsatt stark och medborgarna att känna sig delaktiga. Därmed kommer det verkligt demokra- tiska inflytandet att utvecklas. Den nya budgetprocessen kan vara ett led i denna utveckling - om vi utvecklar dess fördelar och finsli- par där det ännu brister. Höstens budgethantering blir ett eldprov, och utvärderingen av helheten efter några år med den nya modellen blir därför mycket viktig. Den färska statistiken över riksdagsarbetet under denna mandatperiod visar på en ökad arbetsvolym, vilket också speglas i riksdagstryckets omfattning och i antalet reservationer och motioner. Antalet arbets- plenum under kvällstid har fördubblats under perio- den. De skriftliga frågorna har utvecklats, och antalet interpellationer har ökat. Riksdagen och dess ledamöter står detta valår sär- skilt i fokus i massmedierna och ute bland människor. Det är bra. Vi inte bara tål och klarar denna gransk- ning. Öppenhet och närmare personlig kontakt ökar också riksdagens trovärdighet och människors tilltro till förtroendevalda. Det visar statsvetenskaplig forskning. De månader som ligger framför oss inför valet är därför inte bara en självklar tid av partipoli- tisk och personlig profilering. Det är också ett tillfälle att långsiktigt stärka tilltron till demokratins möjlighe- ter och att öka medvetenhet och delaktighet hos med- borgarna inför kommande mandatperiod. Jag vill ta detta tillfälle i akt att varmt tacka alla ledamöter av Sveriges riksdag för det engagerade, kompetenta och hängivna arbete som ni har utfört under denna mandatperiod i folkstyrets tjänst. Det är ett arbete som inte alltid uppskattas av omvärlden efter förtjänst. Få har dock som vi som tjänstgör som talmän möjlighet och tillfälle att dagligen följa detta arbete, och jag vet - vi vet - hur kunskapsrika och intressanta många av de debatter är som förs här i denna kammare. Ärade ledamöter! För många i denna kammare - närmare bestämt 74 ledamöter - är detta en stund av definitivt uppbrott och avsked. Mer än en femtedel av kammarens ledamöter har beslutat sig för att inte kandidera till nästa mandatperiod. Det är inte fler än vanligt, men däremot är ålderssammansättningen bland dem som lämnar riksdagen mer varierad än vi tidigare upplevt. Medierna, med sin förkärlek för att problematise- ra, har på senare tid alarmerat om att många unga lämnar det politiska arbetet, några efter bara en man- datperiod. Men det är inte givet att se det som ett problem, tvärtom. Även här ser vi tidens förändring i riksdagen. Det är inte lätt att i dag återvända till yr- keslivet efter kanske 15-20 år som heltidspolitiker. Att ni som är unga vill fullfölja era studier, pröva yrkeslivet, för att kanske om några år återvända till riksdagsarbetet ser jag både som riktigt och naturligt. På så sätt tillför vi både riksdagen och yrkeslivet välbehövliga nya erfarenheter och ny kompetens. Jag önskar er lycka till på er fortsatta färd genom livet och välkomna tillbaka. De ledamöter som nu lämnar riksdagen efter minst en mandatperiod får som minnesgåva en litografi av Philip von Schantz. Men jag vill också på detta sätt, på riksdagens vägnar, varmt tacka er för de insatser som ni gjort i riksdagen, för det demokratiska arbetet och för folkstyret. Det har varit mycket slit, mycket vardagligt, og- lamoröst gnetande, ofta långt från massmediernas strålkastarljus eller annat erkännande och uppmunt- ran. Så ser det demokratiska vardagsarbetet ut. Men det har också varit kamratligt samarbete, intressanta möten med människor och möjlighet att påverka, att vara delaktig i vårt lands utveckling. Det är ju därför som vi har stretat på. Nu går många av oss vidare till andra uppdrag, medan några får njuta av pension och ett annat, kanske friare, liv med tid för livskamraten, barn, barnbarn och rent av egna intressen. Anders Johnson och Ann-Kristin Føsker kom in i riksdagen som ersättare under detta riksmöte. Eva Persson Sellin började 1995 och Annika Jonsell kom först in som ersättare 1994 och blev ledamot 1995. Jörgen Persson har varit statsrådsersättare för Marga- reta Winberg under denna mandatperiod. Elisa Abascal Reyes, Torsten Gavelin, Ulf Kero, Helena Nilsson, Annika Nordgren, Michael Stjern- ström, Ola Ström, Marie Wilén och Hanna Zetterberg kom in efter valet 1994. Ingrid Skeppstedt blev riksdagsledamot 1993. Björn Ericson har varit ersättare i flera omgångar på 80-talet, ledamot 1992-1994 och från 1994 ersättare igen. Widar Andersson, Stig Grauers, Lena Klevenås, My Persson, Lars Stjernkvist och Monica Widnemark kom in i valet 1991 och har därmed varit ledamöter under en treårig och en fyraårig mandatperiod. Ines Uusmann kom in som ersättare 1989, blev riksdagsle- damot 1991 och kommunikationsminister 1994. Bengt Hurtig blev ledamot 1989, och Ragnhild Pohanka kom in i riksdagen under Miljöpartiets första mandatperiod 1988-1991 och återkom 1994. Sigrid Bolkéus, Kjell Ericsson, Karl Hagström och Roland Larsson har tillhört riksdagen under tre mandatperio- der sedan 1988. Isa Halvarsson blev riksdagsledamot i april 1988. Leo Persson kom in som ersättare 1985-1990 och blev ledamot i februari 1990. Görel Thurdin blev ledamot efter Thorbjörn Fälldin i oktober 1986, var statsråd 1991-1994 och blev vice talman 1994. Jan Jennehag kom också in i oktober 1986. Leif Mark- lund, Bengt Harding Olson, Karl-Erik Persson, Britta Sundin, Margitta Edgren och Ingbritt Irhammar kom in efter valet 1985 och har därmed varit riksdagsle- damöter under fyra mandatperioder. Sverre Palm kom också in detta år efter flera år som ersättare sedan slutet av 70-talet. Inger Koch kom först in som ersättare 1983 och blev, liksom Sven Lundberg, ledamot samma år. Berit Löfstedt var ersättare från 1982 och blev ledamot i maj 1983. År 1982 valdes följande ledamöter in: Ingrid An- dersson, Berit Oscarsson, Inga-Britt Johansson, Rune Evensson, Birger Hagård, Bengt Kronblad, Anders Nilsson, Bo Nilsson, Nils T Svensson, Birthe Söres- tedt, Iréne Vestlund och Sten Östlund. De har därmed varit ledamöter av Sveriges riksdag under fem man- datperioder - 16 år. Karin Israelsson var ledamot 1979-1991, ersättare 1991-1994 och från 1996 ledamot igen. Den upp- skattning hon rönt bland alla kolleger har speglats i den värme, varmed hon hälsats välkommen åter efter sitt tillfälliga avbrott. Christer Eirefelt, Lars Hedfors, Gullan Lindblad och Anita Persson kom in i riksda- gen 1979 och har därmed varit riksdagsledamöter under sex mandatperioder. Ni har alla varit mycket kunniga och omtyckta ordförande eller vice ordföran- de i era utskott och beklätt ansvarsfulla uppdrag i utredningar, styrelser och riksdagsgrupper. 14 riksdagsledamöter - 3 kvinnor och 11 män - har varit ledamöter mer än 20 år. Jag vill rikta några ord till var och en av er. 6 av er kom in efter valet 1976 och har därmed verkat i riksdagen under 7 man- datperioder: Axel Andersson har från sina 22 år i riksdagen en mycket bred erfarenhet från många utskott, bl.a. för- svars-, bostads- och konstitutionsutskotten och under senare år även utrikes- och näringsutskotten. Inför EU-inträdet var Axel Andersson aktiv inom det organ som förberedde Sveriges medlemskap och var också en av de 22 riksdagsledamöter som utsågs direkt ur riksdagen för att företräda Sverige i Europaparlamen- tet. Axel Anderssons plats har varit Gävleborgsbänken - och den i riksdagssammanhang närmast unika titeln kronojägare säger också en hel del om Axel Anders- sons intresse utanför den politiska sfären. Kanske är det också från denna miljö som Axel Andersson hämtat sin omvittnat glada och sympatiska läggning, vilken har varit en stor tillgång i arbetet men också för reskamraterna under många internationella uppdrag. Rolf Dahlberg har täckt ett brett spektrum i riks- dagsarbetet. Han har varit ledamot i civilutskottet, numera bostadsutskottet, lagutskottet och näringsut- skottet. I de båda sistnämnda utskotten har Rolf Dahl- berg varit en mycket uppskattad ordförande. När han nu slutar är det som ledamot i förvaltningsstyrelsen och som vice ordförande i direktionen - ett nog så viktigt men också slitsamt värv, där det är en fördel att man känner riksdagen utan och innan. Ett parlaments inflytande och ställning är mycket beroende på vilka egna resurser parlamentet, dess ledamöter och partier har. Genom att skapa goda förutsättningar för ledamöterna i form av service av olika slag - datorer, bostäder, kompetent personal och en effektiv administration - stärks riksdagens ställ- ning. Jag vill därför särskilt tacka Rolf Dahlberg för hans engagerade insatser i förvaltningsstyrelse och direktion. Birgitta Johansson har varit riksdagsledamot för Skaraborgs läns valkrets sedan 1976. Birgitta Johans- son har med stor konsekvens arbetat inom ett politi- kområde som många skulle betrakta som typiskt man- ligt - näringslivsfrågorna - med betydande framgång. Hon inledde tidigt sin specialitet, först som suppleant, sedan som ledamot av näringsutskottet, och 1992 blev hon vice ordförande och 1994 ordförande. Birgitta Johansson har under hela sin tid som riks- dagsledamot varit mycket aktsam om kvinnor som vill delta aktivt i politiken, och hon värnar om alla kvin- nor, inte bara dem som tillhör hennes eget parti. Birgitta sticker, som vi vet, inte under stol med vad hon tycker eller med sitt lokalpatriotiska sinnelag - som av en av hennes kolleger i riksdagen med vär- me uttryckts så, att man måste vara skaraborgare för att förstå att tidaholmare inte är som andra! Så kommer vi till Göthe Knutson. Rolf Dahlbergs första motion väcktes tillsammans med Göthe Knut- son. Den var lång, handlade om valsystemet och inne- höll många komplicerade beräkningar. En annan gemensam motion föranledde båda att hålla sitt jung- frutal. Motionen handlade om stöd till byggande av småbåtshamnar och avslogs visserligen men motionä- rerna tyckte sig se en positiv inställning till frågan från utskottets sida. Göthe Knutson har suttit många år i både för- svarsutskottet och justitieutskottet. Han har aktualise- rat och varit en synnerligen flitig motionär och talare i många frågor inom dessa utskotts områden men har också engagerat sig i andra frågor, gärna med an- knytning till Värmland. Som värmlänning och gam- mal journalist har han en suverän förmåga att formu- lera sig och väcka debatt. Det uppskattas mycket av oss talmän. Så kommer vi till Rune Rydén. Det är, som ni har förstått av vad jag hittills har sagt, ofta ett nöje att läsa jungfrutal. Många handlar om hembygden. Många kommer redan i sitt första anförande in på frågor som man sedan driver under riksdagstiden. Några få har litet allmänna reflexioner om riksdagsarbetet. En sådan är Rune Rydén. Jag vill inte undanhålla kammaren hans tankar när han som nybörjare och placerad sist på talarlistan äntligen fick ordet efter tolv timmars debatt. Han sade sig ha små möjligheter att tillföra debatten något nytt. Alla tänkbara argument var ju redan använda. Han kände sig som mannen som reste till Kina och som efter första dagens vistelse där ville skriva en bok om landet, efter några månader möjligen kunde tänka sig att skriva en artikel och efter ett tiotal år möjligen kunde bidra med några reflexioner. Vad blir det efter 22 år? Som mångårig ledamot i utbildningsutskottet med stora förändringar på utbildningsområdet, och där- emellan i finansutskottet, har det säkerligen inte fun- nits brist på argument. Jag vill särskilt tacka Rune Rydén för hans stora engagemang i RIFO, i många år som dess ordförande. Det är oerhört viktigt med kon- takter och en dialog mellan forskare och förtroende- valda. RIFO har under årens lopp också tagit upp många för vår framtid svåra och viktiga frågor. Sten Svensson illustrerar såväl jungfrutalaren som den som rör sig i hembygden och den som visar upp ett långvarigt specialintresse. Första motionen som herr Svensson i Skara väckte handlade om livsmedel- steknisk utbildning i Skaraborg. Första anförandet handlade om ökat lokalt inflytande över det regional- politiska stödet och andra anförandet om tekoföreta- gen i hemregionen. Sin tidiga karriär gjorde han i arbetsmarknadsutskottet och näringsutskottet. Sten Svensson slutar nu som ordförande i socialut- skottet, där han varit ledamot sedan 1988, vice ordfö- rande 1991-1994 och ordförande under denna man- datperiod. Kunnig och seriös har han i utskottet och i andra sammanhang engagerat sig i många svåra frågor - psykiatri, narkotika och arbetshandikappade. Sten Svensson har vinnlagt sig om att söka samarbete över block- och partigränser, och det har lett till enhälliga ställningstaganden i riksdagen i viktiga frågor som rör utsatta människor. Håkan Strömberg kom in som talmansersättare re- dan 1974 och blev ledamot efter valet 1976. Håkan Strömberg har ägnat sina krafter främst åt jordbruksutskottet, där han varit ledamot 1976-1991 och vice ordförande 1983-1988. Under de två senaste mandatperioderna har hans uppdrag bl.a. varit trafik- frågorna och under de senaste åren även de nordiska frågorna. Den första motionen av herr Strömberg i Vretstorp gällde dock något så specifikt som försöksverksamhet med ordningshållande i nöjesarrangörs egen regi. Den gången gick det inte så bra men i gengäld dröjde det inte länge förrän Håkan Strömberg tillsammans med Ingemar Konradsson lyckades få med sig hela utri- kesutskottet på linjen att regeringen borde förbereda sig för en utvidgning av territorialhavsbredden till 12 nautiska mil. Håkan Strömberg har gjort sig känd som en god historieberättare, om gamla partikamrater och riks- dagsminnen - kanske får vi höra mer om detta i fort- sättningen? Jag är säker på att Håkan, som i förrgår gjorde sin sista match som målvakt för s-fotbollslaget, kommer att återvända åtminstone för denna årliga uppgörelse mellan regering och opposition. Kurt Ove Johansson var riksdagsledamot 1974- 1976 och kom efter några år som ombudsman på nytt till riksdagen efter 1979 års val. Kurt Ove Johansson kom in i konstitutionsutskot- tet redan 1974 som suppleant och har varit ledamot av utskottet sedan 1979 och dess vice ordförande under denna mandatperiod. Kurt Ove Johansson har med sin integritet, noggrannhet och kunnighet starkt bidragit till att ge konstitutionsutskottet den tyngd inom riks- dag och regering som utskottet i dag besitter, och också ett välbekant ansikte utåt. Kurt Ove Johansson var under förra mandatperio- den förste vice gruppledare och har också haft en rad andra uppdrag inom riksdagen, inom bl.a. Nordiska rådet, valberedningen och JO-delegationen. Att Kurt Ove Johansson inte sparar på krutet och mycket självständigt tar ställning har många fått erfa- ra. Men bakom den något sträva ytan finns det både humor och värme - det vet utskottskolleger, medarbe- tare och andra som haft förmånen att få känna Kurt Ove närmare. Catarina Rönnung har funnits i riksdagen sedan 1974 och har delat sin tid mellan kulturutskottet, 1978-1988, och konstitutionsutskottet, sedan 1988. Hennes sympatiska och trevliga sätt har varit mycket uppskattat, och hennes engagemang för konst- och kulturfrågor är starkt. I konstitutionsutskottet har Catarina Rönnung främst agerat i mjukare frågor som fri- och rättighetsfrågor. Utbildningsfrågor är ett annat område som ligger henne varmt om hjärtat. Hon har där återkommit med motioner om t.ex. dyslexifrågor, psykiatriutbildning, sjukgymnastutbildning och optikerutbildning inom högskolan. Andra frågor som Catarina Rönnung intresserat sig för under sitt riksdagsarbete har t.ex. gällt förbud mot könsdiskriminerande reklam, bistånd till Ryss- land, trafikfrågor och utveckling av småhusindustrin. Catarina Rönnung har genom mod och stor in- tegritet i sin riksdagsgärning skapat respekt i skilda läger för sin person och för det arbete hon uträttat. Per Olof Håkansson har varit riksdagsledamot se- dan 1974 och har verkat bl.a. inom civilutskottet, bostadsutskottet och finansutskottet. Per Olof Hå- kansson har varit en ledande kraft inom det nordiska samarbetet, där han varit ledamot av Nordiska rådets svenska delegation sedan 1985 och vice ordförande sedan 1994. Han har också haft många krävande för- handlingsuppdrag, som han skött mycket framgångs- rikt; det vet jag av egen erfarenhet. Ytterligare en viktig aspekt på Per Olof Håkans- sons gärning här i riksdagen är ordförandeskapet i Riksdagens revisorer. I denna egenskap har han strä- vat efter - och lyckats med - att öka revisorernas, och därmed riksdagens, roll och delaktighet i gransk- ningsprocessen. Han använder uttrycket "det parla- mentariska ögat", som genom revisionen skall ha insyn i det statliga verksamheten. Per Olof Håkans- sons ambition har varit att främja revisorernas kontakt med utskotten, men också att göra revisorernas arbete mer synligt i medierna. Per Olof Håkansson började sin gärning som för- troendevald i kommunalpolitiken i Trelleborg. Han har aldrig riktigt släppt taget och kommer nu med förnyade krafter och mer tid till förfogande att åter- vända dit. Vi som känner Per Olof Håkansson vet vad vänner och motståndare har att vänta sig, och vi öns- kar honom lycka till! Arne Andersson: I mer än ett kvarts sekel har Ar- ne Andersson varit för många känd som herr Anders- son i Ljung. Han har tjänat sitt land på ett sätt som väckt uppskattning i alla läger. Han slutar nu efter elva år som ordförande i försvarsutskottet och kom- mer att saknas av många - inte bara för sina breda och djupa kunskaper om försvaret utan också för sitt sätt att hantera utskottet. Som en utpräglad samarbets- människa har han alltid sett till sakfrågorna, och med sitt trivsamma och humoristiska sätt har han lyckats lotsa de komplicerade försvarsbesluten i hamn. Redan i sin första riksdagsdebatt förklarade sig herr Andersson i Ljung vara anhängare av ett starkt försvar, även om han var motståndare till just utvidg- ningen av Remmene skjutfält som råkade ligga i hans hemtrakt. Han hade lyssnat på människorna i bygden och funnit många skönhetsfel i hanteringen. Vi vet att försvarsfrågorna under de senare åren med nedlägg- ningar av regementen runt om i vårt land har väckt många starka känslor och att riksdagen många gånger har måst fatta svåra beslut, som drabbat enskilda människor. Det är då viktigt att, som Arne Andersson alltid gjort, ta sig tid att lyssna på dem som berörs av besluten. Som en av riksdagens till riksdagsåren äldsta le- damöter har Arne Andersson alltid varit generös med att dela med sig av sina kunskaper och månat om att ta hand om och stödja nya och oerfarna ledamöter tvärs över alla politiska gränser. På det sättet skapas kontinuitet i riksdagsarbetet, och ledamöterna lämnar ett bestående arv efter sig. Birgitta Hambraeus har varit ledamot i många ut- skott - civil-, socialförsäkrings-, närings-, utrikes- och under den senaste mandatperioden i konstitutionsut- skottet. Direkt när Birgitta Hambraeus kom in i riks- dagen 1971 fick hon sitt partis uppdrag att följa kärn- kraftsfrågan. Det är också för detta engagemang och för sin personlighet - en kvinna med civilkurage, motvallskäring i ordets bästa och mest berömvärda bemärkelse, orädd och kompromisslöst radikal - som Birgitta gjort sig känd. Birgitta har alltid sagt vad hon anser, och det hon står för. Klok, påläst och noga med att rådfråga expertisen har hon varit en meningsfrände att lita till och en meningsmotståndare att både frukta och respektera. Birgitta Hambraeus har själv sagt att hennes per- sonliga livshållning härrör från Martin Bubers tankar - först när man kopplat bort sin eget tillgodoseende, sin egoism och uppfattar medmänniskor som lika viktiga som sig själv, först då uppnår man harmoni och balans. I Hornsberga by i Orsa väntar nu trädgårdstäppan och barnbarn, men vi kommer säkert höra av Birgitta Hambraeus även från denna nya och ännu friare posi- tion! Det är svårt att tänka sig någon med större bredd och djup vad gäller erfarenheter och kunskap om svensk politik än Thage G Peterson, som kom in i riksdagen 1971. Men den politiska lidelsen är betyd- ligt äldre än så - mer än ett halvt sekel. Som 12-åring smugglades Thage Peterson in av sina äldre syskon på ett ungdomsklubbsmöte. Den unge Thage var upprörd över att somliga barn hade matsäck med sig till sko- lan, medan andra inte hade det, att några fick läsa vidare, medan andra inte hade råd. Fortsättningen känner vi väl. Få har som Thage G Peterson befunnit sig i den absoluta mittpunkten i regering och riksdag under närmare tre decennier. Raden av utnämningar - statssekreterare, konsultativt statsråd, industriminister, justitieminister, försvars- minister, tillsammans med riksdagsuppdrag, däribland ordförande i konstitutionsutskottet och många utred- ningsuppdrag - säger något om det förtroende och den respekt Thage G Petersons kunnande och politis- ka handlag rönt under åren. Som talman initierade Thage G Peterson mycket framgångsrikt en rad åtgärder för att stärka riksdagens roll och ställning genom sitt genuina engagemang för folkstyret och människors rätt och skyldighet att med- verka i det demokratiska arbetet. Riksdagsutredning- en, vars reformförslag sattes i verket under denna mandatperiod, tillsattes under Thage Petersons tal- manstid. Det var också under hans tid som talman som den kraftiga ökningen av riksdagens internatio- nella engagemang inleddes. På ett tidigt stadium öpp- nade han upp kontakten mot Östeuropa. Ja, detta är väl känt för oss alla. Kanske inte lika känd - men lika sann och belysande - är bilden av en ledigt klädd Thage Peterson, på cykel, med den som- riga fartvinden i håret, intensivt njutande av frihet och synen av vallmo, cikoria och prästkragar längs vägre- narna, ivrigt på väg till bullarna i favoritbageriet vid sommarvistet på Gotland. Vi tackar Thage G Peterson för många år av hän- givet arbete för folkstyret och önskar honom allt gott - i bokstavlig och bildlig betydelse - i viktiga arbets- uppgifter men också så småningom något mer av frihet än den långa värntjänst för folkstyret som har varit hans liv hittills. Jag vänder mig nu till riksdagens ålderspresident - Börje Nilsson, riksdagsledamot i Andra kammaren för Kristianstad län 1965-970 och från 1974 ledamot av Sveriges riksdag. Jag ber Börje Nilsson att komma fram till talmanspodiet. Det hände sig en gång i Börjes ungdom att han läste statskunskap för professor Nils Stjernquist i Lund, som undrade vad Börje Nilsson skulle kalla sig om han själv bleve riksdagsledamot. Börje Nilsson i Kristianstad, blev svaret. Men professorn rättade myndigt och meddelade att Nilsson i Nosaby var det riktiga. Det var ju där, utanför Kristianstad, Börje Nilsson hörde hemma. De andra studenternas glada fnissningar fick Börje Nilsson att definitivt bestämma sig för att det var just "i Kristianstad" det skulle vara, och så fick det bli, som vi nu vet. Vi är snart inte många kvar från tvåkammartiden - en handfull - och det är bara Börje Nilsson som har så många års erfarenhet från denna tid. Det är en fascinerande utveckling och en god bit av riksdagens historia som förflutit sedan Börje Nils- son höll sitt första anförande den 13 maj 1965 i Andra kammaren. Ärendenas karaktär säger oss dock, att mycket li- tet är nytt under solen och att de stora frågor vi för- troendevalda har att brottas med är eviga. Debatten Börje Nilsson höll sitt jungfrutal i för 33 år sedan gällde komunal skatteutjämning, standardhöjning och finansiering av folkpensioner. Börje Nilsson började sin bana som suppleant i konstitutionsutskottet, fortsatte till statsutskottet och finansutskottet och har sedan 1974 varit ledamot av socialförsäkringsutskottet, där han blev ordförande 1996. Börje Nilsson har ett starkt engagemang för att försäkringskassorna skall fungera väl och har varit mycket aktiv för detta i riksdagen, såväl när det gäller resurstilldelning som när det gäller rättssäkerhet och handläggningsfrågor. Börje Nilsson kan nu avsluta sin långa bana i trygg förvissning om att, som direkt ansvarig för be- redningen i riksdagen, ha baxat det nya pensionssys- temet i mål och därmed ett regelverk som kommer att ha betydelse för många generationer under lång tid. Jag vet att ett egenhändigt nybyggt lusthus numera finns hemma på tomten i Kristianstad, en väl så riktig och angenäm plats att betrakta världen från, utifrån ett friare och öppnare perspektiv. Börje Nilsson har ald- rig varit de stora åthävornas man. Men den stillsamma auktoritet, värme och humor, med vilken han har styrt socialförsäkringsutskottets arbete i hamn under mycket gott kamratskap, har varit djupt uppskattad. Riksdagen framför härmed sitt varma tack för allt arbete och det engagemang Börje Nilsson under när- mare tre decennier som riksdagsledamot har uträttat för folkstyret och jag ber att få överlämna riksdagens gåva till Börje Nilsson. (Applåder) Kören sjöng med Johanna Elofsson som solist: Som ett blomstrande mandelträd, musik Bo Hansson och text Pär Lagerkvist. Kören sjöng: Plenty good room on the glory train av Kirby Shaw. (Applåder) N 2026-05-29 09:40:06 210183 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09122/#anf65