<anforande>
<dok_hangar_id>2348910</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09122</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:122 Onsdagen den 10 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>122</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Partiledardebatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>partiledardebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>BBDB4B45-6F9C-4D7D-8916-20755A3FDC23</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>BIRGER SCHLAUG (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var just det jag var ute efter - att
fler människor skulle få jobb. Tanken med sänkt ar-
betstid är ju att man skall dela på jobben. Jag förstod
faktiskt inte Alf Svenssons resonemang. Sänker man
arbetstiden delar man mer på jobben och fler männi-
skor får jobb. Alf Svensson sade själv att arbetslöshe-
ten kostar mycket - ungefär 150 miljarder. Att sänka
arbetstiden kostar ingenting. Det är att dela på tiden i
stället för på pengarna. Samtidigt ökar livskvaliteten
högst avsevärt.
</anforandetext>
<intressent_id>0987224899103</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>210162</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09122/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
