2348908 GL09120 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:120 Måndagen den 8 juni 1997/98 120 1998-06-08 00:00:00 Det nya pensionssystemet E67B88BD-A5B8-4B4F-B253-D07FE1B7EE20 89 MAUD BJÖRNEMALM (s) s Fru talman! Två måndagar med samma datum men med fyra års mellanrum är viktiga eller kanske rent av historiska dagar. Måndagen den 8 juni 1994 beslöt riksdagen om principerna för det reformerade pensionssystemet. I dag, måndagen den 8 juni 1998, går vi vidare och beslutar om lagar och regler för det reformerade pensionssystemet här i kammaren. Det är ett beslut som innebär att vi kan säkra och trygga pensionerna för framtiden i ett allmänt och obligato- riskt system som omfattar alla. ATP-reformen var en milstolpe i kampen för den sociala tryggheten, men vi vet sedan flera år tillbaka att systemet inte klarar de påfrestningar som väntar. Det är fem partier - Socialdemokraterna, Center- partiet, Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokra- terna - som utifrån olika ideologiska ståndpunkter kunnat arbeta fram ett förslag som alla kan ställa sig bakom. Jag vill tala om, fru talman, att vi socialdemokra- ter har delat upp ärendet. Mitt anförande handlar om den inkomstgrundade ålderspensionen. Lennart Klockare svarar för garantipensionen och Siw Witt- gren-Ahl för premiereserven. Fru talman! Våra pensioner har diskuterats, utretts och förbättrats praktiskt taget sedan den allmänna obligatoriska pensionsförsäkringen infördes 1913. ATP-systemet är en av våra viktigaste sociala refor- mer under 1900-talet. Det är naturligtvis en känslig och grannlaga uppgift att reformera ett system som ATP-systemet. Det är därför inte så konstigt om det finns de som uttrycker en oro över de förändringar som kommer att göras och vilka effekter förändring- arna kan komma att innebära för egen del. I diskussionen kring pensionerna finns och har också funnits de som hävdar att det nuvarande ATP- systemet fungerar och är hållbart även i framtiden, men det stämmer inte. När ATP-systemet konstruera- des under 50-talet ökade tillväxten i ekonomin i ge- nomsnitt med nästan 4 % per år. För att vara på den säkra sidan skapade man då ett pensionssystem som behöver 2 % tillväxt för att vara finansiellt stabilt. Verkligheten har, som vi alla vet, blivit en annan. Mycket annat har också förändrats sedan ATP in- fördes som påverkar systemet. Bl.a. har medellivs- längden ökat, och den fortsätter att öka. Det betyder att pensionerna skall betalas ut under en allt längre tid med ökade kostnader som följd. Pensionsåldern har sänkts från 67 till 65 år. Antalet pensionärer ökar. När ATP infördes var andelen pensionärer i Sverige 10 %. I dag är den 18 %. Om 25 år kommer andelen att vara 32 %, och självklart måste vi planera för det. ATP-systemet är inte finansiellt stabilt, och det beror bl.a. på att de intjänade pensionsrätterna och pensionerna inte följer den samhällsekonomiska ut- vecklingen. Om vi skulle behållit dagens ATP-system hade vi antingen behövt höja avgifterna, sänka pen- sionsförmånerna eller successivt höja pensionsåldern. Under våra värsta krisår var vi tvungna att fatta beslut i riksdagen om att sänka pensionsnivån. Det viktigaste med pensionsreformen är att vi ock- så i framtiden kommer att ha ett obligatoriskt och allmänt system som omfattar alla. Pensionsreformen bygger på inkomstbortfallsprincipen. Det garanterar en standardtrygghet också för vanliga löntagare. Syf- tet är också att skapa ett system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utveck- lingen. Eftersom det reformerade pensionssystemet byg- ger på livsinkomstprincipen innebär det att ålder- spensionerna i större utsträckning än i vårt nuvarande system är direkt relaterade till individernas inkomster under livet. Varje avgiftsinbetalning påverkar den slutliga pensionen. Det som också är betydelsefullt är att pensionsre- formen är ett fördelningssystem. Den pension som de yrkesverksamma tjänar in ett år används samma år för att betala pensionerna för dem som redan är pensionä- rer. Vi får ett generationskontrakt. Vi måste lita på att de som jobbar är beredda att betala en viss del av sin lön till dem som är pensionärer. Det är viktigt att den delen av lönesumman som går till pensioner inte blir vare sig för stor eller för liten. Om den blir för stor kommer nästa generation att få mindre pengar till t.ex. vård och omsorg. Blir den för liten kommer dagens pensionärer att få det sämre ställt. Vi måste naturligt- vis se till att framtida generationer kommer att orka och vilja betala de pensioner vi bestämmer storleken på i dag. Pensionsreformen har en styrka i att pensio- nerna i framtiden skall följa de yrkesverksammas standard. Det nya pensionssystemet bygger på två huvud- principer. Den ena är att den är avgiftsbaserad, vilket innebär att pensionen helt beror på storleken av inbe- talda avgifter under hela livet och medellivslängden vid pensioneringen. Den andra huvudprincipen är att pensionerna anpassas till resurserna i ekonomin ge- nom att de intjänade pensionsrätterna räknas om i förhållande till den allmänna inkomstutvecklingen och genom att de utbetalda pensionerna följer löneut- vecklingen för de förvärvsarbetande. Pensionsrätten skall vara 18,5 % av inkomsterna. 16 % skall tillgodoräknas inom fördelningsystemet och 2,5 % inom premiepensionssystemet. Beräkning- en av inkomstgrundad ålderspension skall bygga på livsinkomstprincipen, som betyder att alla inkomster under livet har betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänas in. Inkomsten är pensionsgrundande upp till taket på 7,5 förhöjda basbelopp och efter avdrag för egenavgifter. Pensionerna skall finansieras med en avgift på 18,5 %. Beslut kommer att fattas senare om hur den avgiften skall tas ut. Pensionen skall motsvara värdet av alla inbetalda pensionsavgifter. Det som man har betalat in under sitt yrkesliv får man ut som pensio- när. De inkomster och sociala ersättningar som i dag ger rätt till ATP ger också pensionsrätt i det reforme- rade systemet. Utöver verkliga inkomster ger även vissa fiktiva inkomster pensionsrätt. Sådana tänkta inkomster kallas för pensionsgrundande belopp. Sta- ten betalar hela avgiften till pensionssystemet. Det gäller studier, barnår och plikttjänstgöring. En person som arbetar deltid eller som helt avstår från förvärvs- arbete under en period i livet för att ta hand om sina små barn kompenseras genom att pensionsrätt för barnår tillgodoräknas. Barnårsrätten räknas fram på tre sätt, och det alternativ som är bäst för den enskilde används vid beräkningen av pensionsrätten. Om inte barnårsrätten hade ingått i det reformera- de pensionssystemet hade pensionen för en person som t.ex. fått två barn och stannat hemma på heltid i sju år varit ca 15 % lägre. Tilläggas bör kanske att man inte behöver vara hemma med barnet eller avstå från förvärvsarbete för att få barnårsrätt. Eftersom ålderspensionsreformen innebär en ge- nomgripande förändring av vårt pensionssystem ställs det stora krav på hur övergångsreglerna utformas. Därför föreslås att den som är född 1937 eller tidigare får ATP enligt de gamla reglerna. Men från år 2001 ersätter garantipensionen den nuvarande folkpensio- nen, pensionstillskottet och det särskilda grundavdra- get. De som är födda 1938-1953, den s.k. mellangene- rationen, skall omfattas av de reformerade intjänande- reglerna enligt den s.k. tjugondelsinfasningen. Ande- larna beror på när man är född. Är man född t.ex. 1938 får man 4/20 av sin pension enligt de reformera- de reglerna. För personer i mellangenerationen skall alltså både ATP-poäng och pensionsrätt beräknas. De som är födda 1954 och senare får pension enligt de nya reglerna. I det nya systemet skall den inkomstgrundade ål- derspensionen kunna tas ut från 61 års ålder och även kunna tjänas in efter 65 års ålder. Inkomstpensionen skall också kunna tas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Sammanfattningsvis kan man säga att det reforme- rade pensionssystemet bygger på sju hörnstenar: 1. Hela livsinkomsten skall ligga till grund för pen- sionen. 2. Alla skall ha rätt till en grundtrygghet i form av en garantipension. 3. Den reformerade pensionen skall vara kopplad till landets ekonomiska tillväxt. 4. Pensionssystemet skall bli ett stabilt system som tål demografiska förändringar, dvs. växande och minskande befolkningsgrupper. 5. Pensionen kan tas ut från 61 år och uppåt. 6. Tid med små barn, värnplikt och studier skall ge pensionsrätt. 7. Den nya ålderspensionen införs successivt från år 1999 och de första utbetalningarna sker år 2001. Fru talman! Det finns några frågor kvar att lösa, t.ex. utformningen av hur avgiften på 18,5 % skall tas ut. Frågorna om pensionsrätt för studier är inte lösta. De är föremål för utredning liksom bostadstilläggen för pensionärer, den övergångsvisa garantipensionen och efterlevandepensionen. Kvar finns också att lösa utformningen av den s.k. bromsen, som skall utgöra det yttersta skyddet för pensionssystemets stabilitet. Utgångspunkten för det fortsatta arbetet är att det skall gå att införa regler om automatisk balansering. Den tekniska konstruktionen av bromsen är viktig. Regeringen har för avsikt att kunna presentera en departementspromemoria i början av oktober som sedan skall gå ut på remiss och därefter komma som proposition till riksdagen i början av 1999. Om det inte går att utforma en broms får Riksförsäkringsver- ket i uppdrag att övervaka pensionssystemets finan- siella stabilitet. De här frågorna skall vara lösta innan pensionerna börjar betalas ut år 2001. Fru talman! Till betänkandet finns det 24 reserva- tioner, de flesta från Vänsterpartiet. Jag tänker inte kommentera alla, utan enbart de båda första, där Vänstern och Miljöpartiet yrkar avslag på propositio- nerna. Vänsterpartiet yrkar avslag och vill i stället att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdraget att komma med förslag till en rättvis pensionsreform enligt Vänsterns modell. Ulla Hoffmann valde själv att lämna den tidigare pensionsarbetsgruppen och därmed ställa sig utanför - också utanför möjligheterna att påverka. Nu vill Ulla Hoffmann och Vänsterpartiet ha en ny utredning där Vänsterpartiets förslag skall vara modell för ett nytt pensionssystem. Då blir det ju inte så mycket för övriga partier i utredningen att diskutera, eftersom det redan är bestämt att det är Vänsterns modell som gäller. Jag tror att jag nu börjar förstå varför Ulla Hoffmann lämnade pensionsarbetsgruppen. I Miljöpartiets reservation yrkar man också avslag på propositionen. Miljöpartiet gör detta för att man vill ha ett helt nytt förslag som bygger på principen om en bastrygghet som skall vara lika för alla obero- ende av tidigare inkomster och ligga på en nivå på 12 000-13 000 kr per månad före skatt. Det skulle enligt Miljöpartiets uträkning bli ca 7 000 kr efter skatt för ensamstående och 5 300 kr för sammanbo- ende med 1998 års prisnivå. Vill man ha högre stan- dard får man ordna det själv genom frivilliga pen- sionsförsäkringar. Miljöpartiet anser också att detta bastrygghetssys- tem skall följa den allmänna inkomstutvecklingen i samhället genom någon form av inkomstindex. Hur mycket det kostar och hur förslaget skall finansieras sägs det ingenting om. Fru talman! Jag vill gärna sluta med att citera Da- gens Nyheter från den 3 juni. Där skrev Anna Chris- tensen, professor i civilrätt, i sin kolumn: "Det ser ut som om pensionsreformen nu är i hamn. Det tog ett antal år, men det var det värt. Den överenskommelse som nu har nåtts kan ses som en seger för den lång- siktiga demokratin och för sakligheten i förhållande till särintressen och kortsiktig politisk retorik." Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer. 0708639889502 N 2010-01-01 00:00:00 209801 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09120/#anf89