2348908 GL09120 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:120 Måndagen den 8 juni 1997/98 120 1998-06-08 00:00:00 Det nya pensionssystemet 5C684611-FFAD-44A0-8E65-67661E4CE96E 88 RAGNHILD POHANKA (mp) mp Fru talman! Gärna medalj, men först en rejäl pen- sion! Jag tänkte faktiskt läsa några dikter. Nils Ferlin: Du har tappat ditt ord och din papperslapp, du barfotabarn i livet. Så sitter du åter på handlarns trapp och gråter så övergivet. Vad var det för ord - var det långt eller kort, var det väl eller illa skrivet? Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort, du barfotabarn i livet. Vad har barn med det här att göra? Jo, det är när man är barn och när man är gammal som man är mest beroende av stöd från samhället. Pär Lagerkvist: Det kom ett brev om sommarsäd, om vinbärsbuskar, körsbärsträd, ett brev ifrån min gamla mor med skrift så darrhänt stor. Ord intill ord stod klöveräng och mogen råg och blomstersäng, och Han som över allting rår från år till år. Där låg i solen gård vid gård inunder Herrens trygga vård, och klara klockor ringde fred till jorden ned. Där var en lukt av trädgårdsgång och av lavendel, aftonsång, och söndagsfriden då hon skrev till mig sitt brev. Det hade hastat natt och dag, utan att vila, för att jag långt borta skulle veta det som är från evighet. Så här litet grand idylliserat tänker många sig ål- derdomen. Vacker, nostalgisk och kärleksfull. Men för att med en annan diktares ögon ge en annan bild skall jag läsa några strofer ur Dan Anderssons En gamling. Och min ende son han vart bonde, och tog kvinna han liksom jag, hon regerade mest som den onde, och drev drängar med hugg och slag. Och åt mäj, som var gammal och styvbent, sa han aldrig ett hugnesamt ord, fast jag timrat de hus han fått äga, fast jag röjt varje tum av hans jord. - - - Och en dag stod en kärra på backen, med en hösäck och bräde för två, och för kärran stod tjuguårs Blacken, och hans man var som aska grå. Och jag tänkte, jag kan väl fråga, vart färden gäller så dags, men jag ville ändå inte våga - att tiga är bäst till lags, och jag teg och jag frågade icke, och jag åt min välling i vrån, och jag hörde på hela timmen ej ett ord av min ende son. Vi stannade här. Jag är gammal, jag orkar ej tala mer, jag är liknöjd hur dagarna vandra, och hur solen går upp och ner. Men gott är vid fattighusborden få ha som en orubblig tröst: här är närmare djupa jorden och den fattiga skördens höst. Den tiden vill vi inte ha tillbaka, beroendet av en familj som kanske inte ställer upp. En pension som ger en viss valfrihet är det vi vill ha. Som jag sade förut är de mest utsatta åldrarna i en människas liv barndomen och ålderdomen. Vi ser att de som förlorat mest under 90-talet är barnfamiljer, även de med två samboende föräldrar. Konsument- verket har kommit med en undersökning, men de har inte tagit upp dem med låga inkomster eller lågpen- sionärerna, som hör till samma förlorare. De som har varit svagast har förlorat mest. En orsak till nedskärningarna var budgetunder- skottet. Men att det skulle drabba de svagaste grup- perna mest borde man ha kunnat förutse när det pla- nerades. I mitt utskott, socialförsäkringsutskottet, har vi upprepade gånger krävt att få konsekvensanalyser av vad olika reformer skulle innebära. Men försöken har hela tiden gjorts i full skala, med hela svenska folket som försöksgrupp. 340 förändringar i socialförsäkringssystemen un- der 90-talet har tangerat och förstärkt varandras på- verkan och ibland fått orimliga följder. Sänkning av basbeloppet, höjningar av avgifter i hemvården, sjukvård och mediciner har alla drabbat samma grupper och förstärkt sänkningen av de drab- bades levnadsstandard. Sänkningen av barnbidrag och flerbarnsbidrag, bostadsbidrag, höjning av avgifter sammaledes, bara för att ta några exempel. Lågpensionärerna är fattiga och har inte en god- tagbar levnadsstandard. Vid sjukvård, tand- vårdsproblem och särskilt boende har de i vissa kom- muner knappt fickpengar kvar för personliga utgifter. Förslaget till en reformerad ålderspension är en dålig politisk kompromiss, som inte uppfyller de mål de deltagande partierna själva ställt upp för reformen. Det är dessutom tekniskt alltför komplicerat, medför en dyrbar administration och är svårförståeligt för medborgarna. Miljöpartiet avvisar därför förslaget. Vi föreslår i stället att ett nytt förslag utarbetas som byg- ger på principen om en grundtrygghet, lika för alla. I andra hand, om det förslaget faller, vilket jag anar, föreslår vi att förslaget återförvisas till regeringen för komplettering på flera punkter. Ett viktigt motiv för reformen har varit att stimule- ra arbetsviljan genom ett mer försäkringsmässigt system med "raka rör" mellan intjänande och pension. Samtidigt skall grundtryggheten förstärkas något. Vi visar i motionen att det finns en grundläggande kon- flikt mellan de målen, som svårligen kan förenas på ett bra sätt i ett och samma system. En nyckelfråga härvidlag gäller om det är realistiskt att, som förut- sätts i propositionen, räkna med att garantipensionen endast skall prisindexeras medan den inkomstgrunda- de pensionen skall följa inkomstutvecklingen. All historisk erfarenhet visar att vad som betraktas som en grundstandard för pensionärer alltid har anpassats till den allmänna inkomstnivån i samhället. Med den förutsättningen innebär det föreslagna systemet mycket stora marginaleffekter, där den in- komstgrundade pensionen blir av mycket begränsat värde för en stor del av de pensionsberättigade. Vi visar exempel där den som arbetat i 40 år med en så pass hög lön som 21 000 kr i månaden bara får 1 300 kr mer att leva av som pensionär jämfört med den som inte tjänat in någon pensionsrätt alls. Vid en inkomst på ca 18 000 kr per månad blir utfallet som garantipensionen med hyresbidrag. Det är en grund- läggande svaghet att dessa marginaleffekter belyses så dåligt eller - när det gäller bostadstilläggens inverkan - inte alls. Ett viktigt motiv till att göra pensionssystemet mer försäkringsmässigt har varit att det skall stimulera en ökad arbetsvilja. Det skall vara "raka rör". När syste- met blir mer försäkringsmässigt kommer också avgif- terna till systemet, enligt de politiska avsiktsförkla- ringarna, att mer kunna ses som verkliga avgifter och inte som skatter. Resultatet har i verkligheten blivit det rakt motsat- ta. Den som arbetat i 40 år med en så pass hög lön som 21 000 kr får inte mer än 1 300 kr mer i månaden än den som inte har tjänat in någon pensionsrätt alls. Den faktiska ersättningsnivån kan komma att vari- era kraftigt beroende på antalet intjänandeår, när pensionsuttaget startar och hur medellivslängden utvecklar sig. Dessutom har vår minister i TV sagt att det är 18,5 % av livsinkomsten. Det stämmer ju inte. Det är litet drygt 18,5 % av litet över 90 %, och det blir en väldig skillnad i pensionsutfallet. Av den inkomstgrundade pensionen i exemplet får 21 000-inkomsttagaren någon verklig glädje av bara 12 %. Resten, 88 %, försvinner i avtrappad garanti- pension och bostadstillägg samt i skatt. Sannolikt kommer 60-70 % av pensionärerna i det nya pen- sionssystemet att få sin pension i huvudsak bestämd av nivån på garantipensionen och bostadstillägget. Det gäller i första hand de ensamstående pensionärer- na, för det är lättare att beräkna för dem. Millimeterrättvisa är en bra tanke men den funge- rar inte i praktiken. Konstruktörerna av den nya in- komstpensionen har lagt ned ett stort arbete för att göra den så rättvis som möjligt. Förutom faktiskt intjänade inkomster skall också s.k. pensionsbelopp beräknas för den tid man varit barnledig, studerat eller deltagit i plikttjänstgöring. Det är inte klart än. Bo Könberg, en av huvudaktörerna i det nya pen- sionssystemet har i ett herostratiskt yttrande i TV sagt att systemet går att förklara på 45 sekunder, eller kanske var det en minut. Om denna utsaga är repre- sentativ för Genomförandegruppens medlemmar blir man litet skrämd. För aldrig någonsin har ett så komplicerat system lagts på riksdagens bord. Skall vi räkna med att kanske högst 1 000 personer i detta land begriper det i alla dess vindlande och labyrintis- ka detaljer? Hur många av riksdagens ledamöter kan med gott samvete säga att de läst och förstått alla de tusentals sidor som hittills producerats? Det är inte bara så att komplexiteten i det nya systemet har förringats. Maj-Inger Klingvall har där- till gjort sitt bästa att försköna de utfall kommande pensionärer kan räkna med i jämförelse med det nuva- rande systemet. Delvis har detta skett med hjälp av orealistiska exempel på livskarriärer och en viss ma- nipulering av reglerna för beräkningen av ATP. Det har då varit välgörande att läsa den mera realistiska analys som bl.a. funnits i nr 15 av tidskriften Från Riksdag & Departement. Jag skall nämna några grundläggande invändning- ar mot det nya systemet. Den fruktansvärda komplexi- teten medför dessutom en kanske ännu oanad admi- nistrativ byråkratisering. Det hade varit lätt att modi- fiera det nuvarande systemet dels genom att ändra 15/30-regeln till exempelvis 20/40-regel, införa en följsamhetsindexering samt lägga till det positiva inslag i det nya systemet som pensionsrätt för vård av barn innebär. Det är en tanke, inte vårt förslag. Systemet är orättvist mot femtiotalisterna men gynnar fyrtiotalisterna, bland vilka många av just systemets tillskyndare finns. Jag tänker på den s.k. garantiregel som tillåter hänsyn till ATP-poäng t.o.m. år 1994. Det hade varit enkelt att förlänga denna tidsgräns ytterligare ett antal år, kanske till år 2004 eller däromkring. Som det nu är kan man med skäl tala om en retroaktiv lagstiftning till nackdel för många femtiotalister. Inte så få av dem har säkerligen inrättat sina liv i tron att gällande regler för ATP- poäng skulle hedras för deras del. Det nya systemet missgynnar vidare dem som lämnar sitt yrke tidigt. Ett exempel är balettens dansa- re och ministerns förslag om omskolning. Det känns inte bra - jag hörde det i morse. Från början utlovades att inkomsttagarna skulle kompenseras lönemässigt för avgiften till pensionssys- temet. Så har inte skett. Löntagarna är dessutom förlo- rare genom att den pensionsgrundande inkomsten beräknas minus pensionsavgiften, som jag nyss nämnde. Systemet med arvsvinster kan antas missgynna stora delar av LO-kollektivet. Premiereservssystemet gynnar dem som har kunskaper om kapitalmarknaden eller har råd att köpa sådana tjänster. Varför skall vi spela på börsen? Det kan man göra själv. I så fall borde man sänka det med någon procent, och sedan får man planera sina inkomster. Möjligheten att ta ut sin premiepension på fem eller tio år har slopats. Som LO-tidningen mycket riktigt påpekar missgynnar detta arbetare eftersom dessa genomsnittligt dör tidigare än andra yrkesgrup- per. Det nya systemet binder människor med näsan mot kvarnstenen. Vad återstår av det utrymme det nuvarande systemet ger dem som vill ägna några år åt att se sig om i världen, arbeta ideellt i tredje världen eller odla konstnärliga talanger? Så till sist några ord om garantipensionen. Den oreducerade garantipensionen innebär att en ny klasskillnad införs i Sverige. Skillnaden efter skatt kan bli avsevärd. Den som bor i t.ex. Täby får ca 5 000 kr mer om året än den som bor i exempelvis Gullspång. Man har räknat med 33,50 kr i skatt, men det stämmer inte. Åtminstone 36 kommuner har 34 eller mer, och de missgynnas. De oreducerade pensionen kan vidare innebära en real försämring i jämförelse med dagens system av folkpension och pensionsstillskott. Med dagens kom- munala skattesatser skulle detta gälla i inte mindre än 36 av landets kommuner. Om någon tvivlar på detta är det bara att titta på den kommunala skattelistan. Man har räknat med en kommunalskatt på 33,50, men som jag sade har 36 kommuner 34 eller mer. Social- demokraterna och de fyra andra partierna spär i san- ning på den sociala skiktningen i vårt land. Sammanfattningsvis: Möjligheten till pensionsrätt för vård av barn är ett positivt inslag i det nya pen- sionssystemet. I övrigt ser vi inga avgörande vinster. En modifiering och följsamhetsindexering av det nuvarande systemet hade man också kunnat tänka sig. Dessutom kommer år av arbetslöshet att drabba hårt, och de som inte orkar arbeta fram till 64 drabbas också. Som Ulla Hoffmann nämnde pågår nu nio utredningar. Ändå har man inte räknat med alla pro- blem. Frågan om förtidspensioner är också olöst. Samhället skall garantera en ekonomisk bastrygg- het när människor inte kan försörja sig själva. Där- emot är det inte samhällets uppgift att garantera att alla kan behålla den högre levnadsstandard de tidigare erhållit. Det här systemet har närmat sig vårt förslag om grundtrygghet eftersom största delen av männi- skor kommer att hamna där eller lägre än vår grund- trygghet på bara garantipensionen - vår grundtrygghet är högre. Det är så krångligt att nå dit. I stället för att alla har en gemensam grundtrygghet säger vi att man skall ha det man tjänat in. De människor som tjänar så bra att de kan få en högre pension har också möjlighet att spara under sin livstid i fonder eller vad de vill, i pensionsförsäkring eller bank. Därför tycker vi att det skulle vara en solidarisk lösning att göra på det sätt som vi föreslår. Marianne Samuelsson kommer att tala om vårt förslag litet senare. Grundskyddet blir billigare på sikt. För ålder- spensionen medför vårt förslag om en grundtrygghet lika för alla på sikt betydande kostnadsbesparingar. En mycket grov överslagsberäkning visar att de totala årliga nettokostnaderna kommer att ligga om- kring 25 miljarder lägre än med det reformerade pen- sionssystemet vid den tidpunkt då nuvarande ATP- system till största delen har fasats ut, dvs. om ca 25 år. Fram till dess ökar kostnadsskillnaderna mellan det nya pensionssystemet och Miljöpartiets grund- skyddsmodell successivt. Jag är verkligen mycket besviken på att det här systemet, som skulle vara så rättvist och ge krona för krona, inte alls gör det. Dessutom är inte tanken så solidarisk som ATP-systemet var. Dessutom har vi fått en väldigt kort tid på oss att debattera ämnet. Jag har försökt skära ned mitt anförande, och nu ser jag att jag har tid över. Vi borde ha fått en mycket längre debattid för detta. Debatten avbryts för votering, och frågan blev inte prioriterad för att tas upp på förmid- dagen. Jag känner det som att man skall ta det här med vänster hand. Fler och fler beslut tas i slutna rum i dag, för att inte tala om de som fattas nere i EU- parlamentet. Det ger ett odemokratiskt system. Jag tänker på den situation då socialdemokraterna ansökte om EU-medlemskap. Pang, och så gjorde vi det. Det här gick intet till på det viset, det är längre förberett. Men allmänheten har inte fått veta någonting om detta, ingen. Vi visste inte heller någonting. Vi fick mycket dålig information. Vi hade under dessa år fem års tid ingen aning om vad det här skulle innehålla! De egenavgifter som blivit allt högre de senaste åren har flera nackdelar. En av dem är att avdragen vid den kommunala taxeringen urgröper kommuner- nas skatteunderlag - t.ex. i min hemkommun Bor- länge som är en medelstor stad ca 49 miljoner - och tvingar till ytterligare nedskärningar som i sin tur leder till ökad arbetslöshet och nya kostnader för staten. Avdragen gynnar också höginkomsttagare mer än låginkomsttagare eftersom de har högre marginal- skatt. En annan effekt av den växling till egenavgifter som nu föreslås permanentas i det nya pensionssyste- met är att de som har inkomster över taket på 7,5 basbelopp i allt högre grad slipper betala avgift för den del av inkomsten som överstiger taket. Avgift utgår nämligen inte över taket i egenavgifterna, vilket de gör i arbetsgivaravgifterna. Vi anser att alla skall vara med och betala solidariskt i proportion till hela sin inkomst för de grundläggande trygghetssystemen på samma sätt som man gör för t.ex. vård, omsorg och utbildning. Genom de ökade egenavgifterna minskar det soli- dariska inslaget i finansieringen. Egenavgifterna bör successivt avvecklas. Det kan göras på flera sätt. Det kan delvis ske som ett led i en grön skatteväxling, där skatten på arbete sänks, medan skatterna på förbruk- ning av energi och naturresurser och på miljöutsläpp höjs kraftigt. Inom ramen för en sådan skatteväxling bör också arbetsgivaravgifterna sänkas för att kom- pensera arbetsgivarna för ökade kostnader på naturre- surser. Miljöpartiet har också i annat sammanhang före- slagit att egenavgifterna sänks i samband med en allmän arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka de närmaste åren. Den sänkningen finansieras genom minskade kostnader för arbetslöshet när vi delar på jobben. Om det allmänna pensionssystemet begränsas till ett grundskydd enligt vårt förslag bortfaller också behovet av att bygga upp fonder till den s.k. premie- reservsdelen i det nya pensionssystemet. Det betyder att de 2,5 procentenheter i avgifter som skulle gå till den fonduppbyggnaden inte behöver tas ut. Det behö- ver inte betyda att det totala sparandet i samhället minskar. I stället kommer troligen fler att vilja öka sitt sparande i tilläggsförsäkringar. Om avgifterna till premiereservssystemet bortfaller skapas ökat utrymme för alla att betala premier till olika tillägsförsäkringar om de så önskar. Gärna medalj, men först en rejäl pension! 0161018662505 N 2010-01-01 00:00:00 209800 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09120/#anf88