<anforande>
<dok_hangar_id>2348908</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:120 Måndagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Nationell handlingsplan för äldrepoliti- ken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6C15160A-434F-4A8F-A4AE-60335E348165</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>BIRGITTA WICHNE (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tackar för den samstämmighet
som vi har om valfriheten. Den tycker jag är väldigt
viktig.
Vad jag menar med pengarna är att vi i första hand
måste se till att göra de förändringar som är ganska
naturliga att göra och som gynnar både vårdtagare och
hela vårt ekonomiska system.
Jag nämnde exemplet Blombacka i Borås - det är
inte något unikt utan det finns flera sådana exempel -
som var en halv miljon kronor billigare. Det är ganska
mycket pengar i en medelstor kommun för ett enda
projekt. Dessa pengar skulle kunna användas till an-
nat.
Jag kan bara nämna FINSAM, där man samordnar
medel från kommunerna och försäkringskassan. Den
utvärdering som gjordes av FINSAM visade ju en
besparing på ungefär 9 %. Det är inte litet pengar.
Utvärderingen i de fem länen visar att besparingen i
kronor räknad var så stor som 154 miljoner kronor.
Det är bara några exempel på hur man kan göra för att
få loss mer pengar i kommunerna. Det finns många
fler: totalansvaret, en annan organisation inom kom-
munen för att bättre följa upp patienterna, vårdkedjan,
samverkan och samarbete.
</anforandetext>
<intressent_id>0491930525700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209777</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09120/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
