2348908 GL09120 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:120 Måndagen den 8 juni 1997/98 120 1998-06-08 00:00:00 (forts. från 4 §) Det nya pensionssystemet (forts. SfU13) 822CE1C5-7C8C-40C8-A04A-C070832A41F5 168 KARIN WEGESTÅL (s) s Fru talman! När jag har suttit och lyssnat på före- trädare för partierna i pensionsuppgörelsen har det gått upp för mig att ett demokratiskt system som byg- ger på partier tydligen inte är så bra. Ändå vill vi gärna exportera det systemet till de nya demokratierna i Europa. Lyckan här tycks i stället vara att flera par- tier gör upp i slutna rum och att förslagen är garante- rade att gå igenom, eftersom de är beslutade redan innan de är utformade. Så har det fungerat med pen- sionsfrågan sedan våren 1994. Sedan dess har hälften av riksdagens ledamöter bytts ut, men det har inte satt några spår. Demokratin har inte kunnat tränga ige- nom. År 1994, när det nya pensionssystemet presentera- des för riksdagen för första gången, talade man mer om de mål som från början var så viktiga för det nya systemet. Det skulle t.ex. vara enkelt och genomsyn- ligt, så att det var möjligt att anpassa sitt arbetsliv till önskad pensionsnivå. Att det inte alls blev så förstår man av att Lagrådet anser att förslaget är ofullständigt och ofullgånget, krångligt och komplext, svårtolkat och svårt att överblicka. Det nya systemet skulle också vara rättvist. De sociala satsningarna skulle riktas till dem som bäst behöver dem. Hur det blev med detta kan man utläsa av pensionen för vårdår. De som inte behöver för- värvsarbeta under åren med småbarn får upp till tio gånger så hög pension för sina vårdår som de som arbetar heltid medan barnen är små. Premiepensionen skulle från början kunna tas ut under en kortare tid efter pensioneringen, liksom privata pensionsförsäkringar, men det har nu ändrats så att den måste tas ut under hela den återstående livstiden. Därför går inbetalade pensionspengar från avlidna i låglönegrupperna, som har den kortaste medellivslängden, till de socialgrupper som lever längre. Pensionssystemet skulle också befrämja arbetslin- jen. Barnåren är ju ett exempel på motsatsen. De ökade marginaleffekterna i det nya systemet är ett annat. Man måste tjäna mer än 18 000 kr per månad under 40 år för att få högre pension än de får som bara erhåller grundskyddet därför att de t.ex. arbetat svart eller försörjts av annan. Det nya pensionssyste- met blir ett grundtrygghetssystem för mer än hälften av befolkningen. Ett annat mål var att stärka sambandet mellan av- gifter och pensionsförmåner på individnivå. Den enskilde lovades mer i pension för varje ny intjänad krona. Detta motverkas av ett annat mål, nämligen att det nya systemet skall bli stabilt genom att avgifterna ligger fast, genom att pensionernas storlek kommer att följa de yrkesaktivas reallöneutveckling och genom ett delningstal som anpassar pensionernas storlek efter den demografiska utvecklingen. Stabiliteten framställs som en fördel för de blivan- de pensionärerna, när det i själva verket betyder att pensionerna blir lägre när fler pensionärer skall dela på pensionssystemets årliga avgifter. Detta sker med automatik. En "broms" är under utredning, som skall kunna minska pensionerna ytterligare vid behov. Detta har kallats manipulation i det nuvarande syste- met. Den enskilde kommer inte på förhand att kunna veta hur stor pensionen blir, men enligt Socialdepar- tementets beräkningar kommer de nya pensionerna att bli lika höga som de nuvarande eller högre. Dessa beräkningar präglas av en orealistisk optimism när det gäller tillväxt, reallöneökning och börsutveckling. Jag anser att informationsmaterialet inte är gjort för att ge svenska folket en rättvisande bild av det nya pen- sionssystemet, utan för att sälja fempartiuppgörelsen till en dåligt informerad allmänhet. Skälet till att ett helt nytt pensionssystem måste in- föras sägs vara att ATP-systemet "brakar ihop" vid en låg tillväxt och med ett ökat antal pensionärer. Avgif- terna sägs vid låg tillväxt behöva höjas med ca 10 %. ATP-systemet har gett ett växande överskott under de år det varit i bruk. AP-fonden innehåller nu om- kring 700 miljarder kronor, trots att den ekonomiska tillväxten under krisåren varit extremt låg och trots att 22 miljarder från löntagarfonderna togs bort 1991 och ytterligare 50 miljarder sedan 1995 satts av till premi- ereserven. Avgifterna till ATP-systemet är lika stora som till det nya systemet men har täckt mycket mer än vad som ingår i det nya, tack vare att en del av avkast- ningen årligen har kunnat användas. AP-fondens kapital skall nu överföras till statsbudgeten för att täcka underskottet i det nya pensionssystemet under ett övergångsskede. Vad det nya pensionssystemet sedan kommer att kosta och hur underskottet i framtiden skall finansie- ras redovisas inte. Statskassan kommer att belastas med ökade kostnader om nära 80 miljarder per år från 1999 genom att den nya garantipensionen, förtids- pensionerna, efterlevandepensionerna, pensioner för vårdår, m.m. nu skall finansieras av statskassan. 45 miljarder per år skall tas från AP-fondens kapi- tal de två närmaste åren och tillföras statsbudgeten. Därefter skall ett nytt beslut tas om engångsöverföring eller fortsatt årsvis överföring. När AP-fonden är tömd - och det kan inte dröja så länge, om man skall ta 45 miljarder per år - skall statskassan betala under- skottet. Det betyder att löntagarna - staten själv har inga pengar - då får betala med höjda skatter. Alter- nativet är drastiskt sänkta pensionsnivåer, eftersom avgifterna skall ligga fast. Hur hög den höjningen blir i förhållande till den angivna tioprocentiga avgiftshöjningen för ATP- systemet har vi inte fått reda på. Socialdepartementets prognoser och beslutsunderlag har kritiserats hårt av myndigheter och experter för att underlaget är brist- fälligt och saknar kvalificerade konsekvensanalyser. Viktiga delar av pensionsreformen är ännu inte klara, och därför skjuts reformen fram. Beslutet kommer inte att fattas förrän under nästa valperiod. Det är klart att detta är besvärande, men det är kanske samtidigt också hoppfullt, eftersom det ger mer tid att reagera. Alltfler, främst ATP-pensionärer, kommer att krä- va besked av ansvariga politiker om vad det nya pen- sionssystemet innebär för dem. Många yngre personer kommer att vända sig till försäkringskassorna. Där vill man gärna lämna informationen personligen, eftersom man anser att det är viktigt att tala om att det är prognoser och inte bestämda besked man kan bi- draga med. När det gäller premiepensionen blir beräkningarna rena gissningar. Ingen kan ju säga hur en individ lyckas med sitt sparande, om avkastningen blir bra eller dålig eller om man har tur eller otur vid val av fonder och aktier. Försäkringsbolagen har naturligtvis ett intresse av att informera om de nya pensionerna. Vid individuella samtal och i sin marknadsföring framhäver de att pensionerna i det nya systemet kommer att bli mycket lägre än vad vi hittills har varit vana vid från det of- fentliga pensionssystemet. De presenterar kalkyler för den enskilde med utgångspunkt i dennes egen situa- tion utan glädjekalkyler. Resultatet blir ytterligare ett försäljningsargument för privata pensionsförsäkring- ar. Privat pensionssparande har stadigt ökat under hela tiden arbetet pågått med det nya pensionssyste- met. Det visar att förtroendet för offentliga system är i sjunkande. Detta kan bli början till slutet för den generella välfärden i Sverige. Det beror till stor del på hanteringen av pensionsfrågan. Uppgörelsen har blivit viktigare än innehållet. Fru talman! Jag kan inte ställa mig bakom det fö- religgande förslaget till nytt pensionssystem. Det har alltför många väldokumenterade brister. Jag kommer därför att lägga ned min röst. I detta anförande instämde Ulla Hoffmann och Alice Åström (båda v) samt Ragnhild Pohanka (mp). 0944338157703 N 2010-01-01 00:00:00 209880 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09120/#anf168