<anforande>
<dok_hangar_id>2348908</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:120 Måndagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>1998-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Det nya pensionssystemet (forts. SfU13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EBF04526-F8C5-4A14-A841-27AEAD04A27E</anforande_id>
<anforande_nummer>148</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE SAMUELSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det här är en viktig debatt, och den
har pågått under några timmar. Jag tycker kanske inte
att den har varit helt tydlig och klargörande om vad
förslaget till det nya pensionssystemet innebär för
löntagarna. Det är fortfarande mycket otydligt vilken
pension man en gång kommer att få.
Bakom Miljöpartiets syn på förslaget finns det en
historia. Vi började redan förra gången vi satt i riks-
dagen, 1988, att säga att ATP-systemet inte är eko-
nomiskt hållbart. Det går inte att ha ett system som
bygger på en tillväxt som vi inte kan garantera. Då var
det ganska litet intresse från övriga partier att över
huvud taget diskutera det. Man tyckte att ATP-
systemet var perfekt. Det gick visst att finansiera. Vi
skulle ha tillväxt för all evighet osv.
Sedan kom ett EU-medlemskap, och med det kom
en insikt om att ATP-systemet skulle bli mycket kost-
samt    i förhållande till den rörliga arbetsmarkna-
den. Då blev det plötsligt ett annat intresse för att
ändra pensionssystemet.
Det är säkert nödvändigt att göra det, men frågan
är om det är nödvändigt att göra det så oerhört komp-
licerat och krångligt och så dyrt. Fortfarande tycker
jag mig kunna se att det blir svårt att finansiera, sam-
tidigt som väldigt många grupper får betydligt lägre
pension än de i dag förväntar sig att få.
Dessutom bygger systemet, som jag ser det, på en
gammal syn på hur arbetsmarknaden och framtiden
kommer att se ut. Man talar fortfarande om raka rör
mellan antalet år som man skall arbeta och den pen-
sion man får. Helst skall man jobba litet längre och
litet mer, för då får man ännu mer pension.
Samtidigt kan vi i dag ganska tydligt se att det är
mycket svårt för många grupper att få plats på ar-
betsmarknaden. Tekniken går framåt, och antalet
arbetare blir färre och färre. Det får naturligtvis också
konsekvenser för pensionssystemet.
Det vi tydligt har kunnat se är att framför allt
kvinnor kommer att missgynnas, återigen, skulle jag
vilja säga. Kvinnor har lägre lön och har uppenbarli-
gen mer hänsyn att ta än män, vilket gör att man pri-
oriterar annorlunda och därmed inte heller kommer
upp i samma nivåer när det gäller intjänandepoäng.
Jag tycker att det vore intressant om man var tyd-
ligare från gruppen om fem partier som är överens om
vad det här faktiskt innebär. När man börjar räkna på
det kan man ganska tydligt se att väldigt många får
betydligt lägre pension än de skulle få med ett grund-
trygghetssystem, som Miljöpartiet vill genomföra,
dessutom till en större kostnad.
Vårt grundtrygghetssystem bygger på att vi ge-
mensamt skall bära en grundtrygghet för alla. Den
skall vara så pass stor att man kan klara sig på den.
Men vill man ha någonting utöver det får man köpa
sig försäkringar, ha avtalsförsäkringar eller på annat
sätt finansiera det. Vi tycker inte att det är samhällets
gemensamma ansvar att finansiera guldkanten i pen-
sionssystemet. Däremot en grundtrygghet. Det är
därför som vi vill ha en annan modell än den som ni
nu tänker rösta igenom.
Om man tittar på kostnaderna för detta kan vi en-
ligt våra beräkningar se att på sikt kommer vårt
grundtrygghetssystem att kosta ungefär 25 miljarder
mindre än vad det som nu skall röstas igenom kom-
mer att kosta. Det kommer inte att ske med en gång.
Men vi räknar med det inom några år framöver, i
samband med att ATP-systemet fasas ut och det blir
allt större grupper som också behöver vård och om-
sorg. Som vi diskuterade på förmiddagen kommer
grupperna äldreäldre att öka i antal. Det kommer
naturligtvis också att öka kostnaden. Då tror vi att det
är oerhört värdefullt att ha de här 25 miljarderna för
att bekosta vård och omsorg i stället för att bekosta ett
komplicerat pensionssystem, som ändå inte ger pen-
sionären mer i ersättning än vad en grundtrygghet ger.
De stora grupperna får inte mer, utan snarare
mindre. Det bör ni vara mycket tydliga med. Det
känns mycket märkligt att man hela tiden framhåller
det som att man har byggt upp ett nytt ATP-system,
men med en lägre kostnad, men också med ungefärli-
gen lika bra ersättning på sikt. Det kan inte jag se att
det kan bli för majoriteten av pensionärerna. Det
kommer att bli så för en del av dem, men inte för
majoriteten.
Det är anledningen till att vi vill ha ett annat sys-
tem, som vi tror på, som vi ser är långsiktigt hållbart
och som skulle vara bättre för samhällsekonomin. Det
skulle vara betydligt enklare, inte minst administra-
tivt, därför att människor kan planera för sin pension
utifrån att alla vet vad den kommer att ligga på. Det är
tyvärr inte så med det system som skall röstas igenom.
Dessutom skall administrationen för det nya sys-
temet enligt uppgift kosta 1 miljard per år. Det är rena
vansinnet att man skall ha ett så komplicerat system
att man behöver ha så stora administrativa kostnader
för att klara det. Då vore det väl bättre att ha ett för-
enklat system, som också skulle gå att genomföra utan
att man får den här effekten. Det är grunden till Mil-
jöpartiets förslag. Det är det vi tror på är långsiktigt
hållbart. Det skulle hålla många år framöver. Det är
ett sådant pensionssystem som vi behöver i dagens
samhälle.
</anforandetext>
<intressent_id>0900533740700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>209860</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09120/#anf148</protokoll_url_www>
</anforande>
