<anforande>
<dok_hangar_id>2348800</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0912</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:12 Onsdagen den 8 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>12</dok_nummer>
<dok_datum>1997-10-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D75B5A9C-CCE0-4814-B10B-F3B083554F6A</anforande_id>
<anforande_nummer>63</anforande_nummer>
<talare>TUVE SKÅNBERG (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill inte medge att det ligger en
skillnad mellan lobotomering och tvångssterilisering,
som ju får mycket långtgående verkningar för genera-
tioner - rättare sagt för generationer som aldrig kom-
mer att födas. Likväl är den personlighetsförändring
som en lobotomering innebär en grav händelse.
Motionären Dan Ericsson kommer alldeles strax
att hålla sitt anförande. Jag lämnar till honom att följa
upp den här frågan och vill gärna lyssna till Catherine
Perssons åsikter om abortproblematiken. Över 30 000
aborter genomförs årligen. Det är alltså en tredjedel
av alla graviditeter som resulterar i en abort. Det är ett
stort etiskt dilemma som vi som lagstiftande försam-
ling har att hantera. Hur vill utskottets majoritet med
socialdemokraterna och Catherine Persson i spetsen
hantera den problematiken? Hur ämnar man få ned
antalet aborter så att det inte längre handlar om en
tredjedel av alla graviditeter?
</anforandetext>
<intressent_id>0161597857912</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>197229</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0912/#anf63</protokoll_url_www>
</anforande>
