2348800 GL0912 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:12 Onsdagen den 8 oktober 1997/98 12 1997-10-08 00:00:00 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor 178EC439-D134-4E81-87A2-1826E9930CA1 42 LEIF CARLSON (m) m Herr talman! Utskottet har här behandlat ett stort antal motioner som rör vitt skilda aspekter på sjuk- vården. Köerna växer. I TV kan vi se hur gamla damer inte blir opererade inom anständig tid och därigenom tvingas till onödigt lidande. På andra håll låter man patienter med grå starr gå till blindhet före operation. De kan då aldrig återfå full synförmåga. Det är inhu- mant, och det kostar samhället stora pengar i form av ett ökat omsorgsbehov. Ändå säger man att det görs av sparskäl. Det visar att ett vårdsystem byggt på landsting med vårdmonopol som både finansierar och producerar vård inte förmår ge människorna den vård som de borde vara garanterade. Det förmår inte tillva- rata resurserna i vården. Medborgaren som patient kommer i kläm. Medborgaren som skattebetalare kommer i kläm, och personalen saknar såväl riktiga företrädare som en riktig arbetsmarknad. När de offentliga finanserna är svaga visar sig landstingssystemets svagheter ytterligare. Landstingen är begränsade till geografiska områden med olika storlek på skattebas och befolkningsförhållanden. De saknar alltså den nödvändiga helhetssynen när det gäller statsfinanserna och kan inte bedöma sjukvår- dens alternativkostnader. Ett minimikrav på ett sjuk- vårdssystem som är skattefinansierat är därför att det är nationellt. Herr talman! För att alla människor skall garante- ras en god hälso- och sjukvård krävs förändringar. Det är inte bara vi som har problem, utan även många andra länder, och olika lösningar kan diskuteras. Vi anser att en obligatorisk hälsoförsäkring som omfattar alla oavsett betalningsförmåga är en väg att lösa pro- blemen inom vården. Med en försäkringsmodell av- skiljs produktionen av vård från finansiering och beställning. Med en allmän hälsoförsäkring som in- kluderar den statliga ersättningen till huvudmännen, läkemedelsförsäkringen, huvuddelen av landstings- skatten samt kostnaderna för sjukpenning och förtids- pension i de delar som relaterar till rehabilitering kan de offentliga resurserna utnyttjas optimalt, eftersom avvägningar mellan t.ex. olika former av vård, sjuk- skrivning och förtidspensionering kan göras i ett mer sammanhållet perspektiv och i ett sammanhang. Bara här frigörs stora belopp. Det har försöks- verksamhet som FINSAM visat. Men för att tillgodo- göra sig detta långsiktigt behövs det riktiga incitament i organisationen. Landstingen kan bara beordra fram samordning, och då ebbar den ut efter hand. Konkurrensutsättning av producenter kan leda till ytterligare effektivt resursutnyttjande och därmed kortare köer och mindre lidande. Patienten får valfri- het och en reellt stärkt ställning, och personalen får en riktig arbetsmarknad. Herr talman! Det är en stor omläggning. Jag vill inte underskatta svårigheterna vid en övergång. Som jag har sagt har ingen i världen nyckeln till ett perfekt sjukvårdssystem. Därför är vi öppna för aktivare försöksverksamheter där vården utgår från patienten. Det kan vara lämpligt att man försöker med en modi- fierad modell av en hälsoförsäkring, t.ex. i Stock- holms läns landsting som vi har föreslagit i en motion. En obligatorisk sjukvårdsavgift skulle då ersätta landstingsskatten men liksom den vara inkomstrelate- rad samt oberoende av ålder eller risk. Genom sina tilläggsdirektiv har HSU 2000 varit förhindrad att utreda alternativa finansierings- och produktionsformer. Med tanke på de problem som finns i vården finns det kanske skäl för en större öp- penhet att utreda alternativa finansieringsvägar. Ett sätt vore att pröva ett medicinskt sparkonto in- om den öppna vården. Ett sådant går mycket väl att kombinera med en allmän hälsoförsäkring. Förslaget om ett medicinskt sparkonto innebär att alla medbor- gare avsätter t.ex. 3 % av lönesumman skattefritt till att bygga upp ett individuellt konto till ett givet tak. När patienten blir sjuk används pengarna från kontot till att betala den öppna vården, såväl sjukvårdande behandling som diagnostik. Jag skall inte trötta kam- maren med de tekniska detaljerna. Låt mig bara säga att i verkligheten skulle ett medicinskt sparkonto fungera som ett högkostnadsskydd. Det stora fördelen är att patientens ställning i vården stärks och att pati- enten själv kan styra över kostnaderna. Herr talman! Att stärka patientens reella ställning och öka valfriheten är mycket angeläget. Jag har där- för stor sympati för andra former som kan öka patien- tens valmöjligheter och inflytande. Det gäller t.ex. barnhälsovårdspeng och mödravårdspeng enligt Folk- partiets förslag. Detta bör kunna prövas, och vi behö- ver pröva alternativ. Herr talman! Inom det stora sjukvårdsfältet finns det sjukvård som drar till sig forskare och vårdperso- nal. Där drivs utbildningen och utvecklingen på. Men tyvärr finns det risk för att de sjukdomsgrupper som inte är så glamourösa, de som ger ett långvarigt kro- niskt lidande och inte är botbara, kommer på undan- tag. Reumatologiska sjukdomar är t.ex. en sjukdoms- grupp där det behövs ökad utbildning och fortbildning för läkare och vårdpersonal. Det finns naturligtvis många andra grupper som kan komma på undantag, men jag tror att man särskilt skall observera att vi av historiska skäl och av okun- skap om skillnader mellan könen, men inte på grund av någon medveten särbehandling, har utgått från att resultat som man funnit vid forskning på män varit tillämpliga på kvinnor utan justeringarna. Kvinnor söker sjukvård oftare än män och inte sällan för andra symtom. Kvinnor beskriver också sina symtom på ett annat sätt än män, vilket kan leda till att kvinnors sjukdomar underdiagnosticeras. Inom den medicinska forskning finns i dag en ganska liten kunskap om de faktorer som skiljer mäns och kvinnors hälsa. Därför finns det skäl att arbeta aktivt för att minska skillnaderna mellan hur män och kvinnor behandlas och bemöts i vården. De kan t.ex. ske genom de kvalitetsrevisioner som görs. Där kan man se över det här förhållande. Det behövs mer forskning rörande sjukdomars förlopp och behandling hos män och kvinnor, liksom hur kommunikationerna fungerar ur ett könsperspektiv och hur de påverkar behandling och behandlingsresultat. Herr talman! Låt mig nu gå över till något helt an- nat. Abortlagen trädde i kraft 1975. Samhället har sedan dess genomgått en rad förändringar, inte minst på det medicinska området. Den alltmer utvecklade prenatalvården i kombination med framsteg inom fosterdiagnostiken har skärpt det etiska dilemmat som abortlagen försöker hantera. Även på det kulturella området har stora förändringar som påverkar männi- skors ställningstaganden skett under den senaste tju- goårsperioden. Alla lagar präglas ju av de förhållanden som rådde då de kodifierades. Det är därför rimligt att efter ett antal år ta sig en titt på om de i dag speglar vad vi ville med lagarna eller om förändringar i kunnande och samhällsstruktur gör att tillämpningen har börjat avvika från vad vi tänkt oss. Det behövs en bred upp- följning av abortlagens tillämpning. Herr talman! I detta betänkande slänger vi oss från område till område. Vi har många gånger debatterat försöksverksamheten med utdelning av rena sprutor till narkotikamissbrukare i Malmö och Lund. En för- söksverksamhet kan inte pågå hur länge som helst, speciellt inte om den går emot den ledande principen om ett narkotikafritt samhälle. Det kan tas som intäkt för stöd till den ökade propagandan för en narkotika- liberal politik. Vi kan se i vår omvärld hur sådana synsätt gör sig breda. Man kan inte göra en politik trovärdig som förbjuder narkotika om man samtidigt ger ut verktygen för dess användning gratis. De farhågor som uttalas om att ett avbrytande av projektet skulle leda till ökad kriminalitet är just samma argument som används av dem som vill för- svara en legalisering av narkotikaanvändningen. Hur behjärtansvärd tanken bakom än var, hur mycket positiva effekter man än kan påvisa i enskildheter, är principen ändå fel. Det går inte att förena riksdagens beslut om ett totalförbud mot all icke-medicinsk han- tering av narkotika med en verksamhet som den i Malmö och Lund. Riksdagen måste, fru talman, visa respekt för sin egen principiella politik. Det är därför hög tid att regeringen nu avbryter försöksverksamhe- ten. Fru talman! Till sist: Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 1 under mom. 1. 027112189005 N 2010-01-01 00:00:00 197208 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0912/#anf42