<anforande>
<dok_hangar_id>2348800</dok_hangar_id>
<dok_id>GL0912</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:12 Onsdagen den 8 oktober</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>12</dok_nummer>
<dok_datum>1997-10-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Handikappolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9AD711A8-5A63-4631-A03D-659D1CF55CB6</anforande_id>
<anforande_nummer>131</anforande_nummer>
<talare>ELISEBEHT MARKSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var inte min mening att Kerstin
Heinemann skulle känna sig kränkt. Men inte är det
väl utan att tanken far genom huvudet att man på
grund av regeringens skrivelse över handikappoliti-
ken, som ju ändå är en berättelse över den verksamhet
som är i gång, lägger fram förslag och motioner som
över huvud taget inte är upptagna i skrivelsen.
Naturligtvis finns det på handikappområdet, som
är ett oerhört viktigt område, ett intresse hos oss alli-
hop att göra så gott vi någonsin kan. Det är vi helt
överens om. Men nog är det väl så att när vi diskute-
rar t.ex. - som jag sade alldeles nyss - den personliga
assistansen är övertonerna i debatten ganska höga,
och överbudspolitiken har just precis börjat.
</anforandetext>
<intressent_id>0683297678211</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>197297</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL0912/#anf131</protokoll_url_www>
</anforande>
